Vaknar och känner livet i mig.
En magsmärta kommer sällan ensam och trots att det är nära advent kan inte sinnesron infinna sig.
Kokar inte av annalkande julilska eller frossar i ondgörelse av tillståndet på jorden i allmänhet eller "den där jävla texasgubben" i synnerhet.
Modstulen på 2 tsk livsgnista masar jag mig ut i Hängmattan - hjärtat av Majorna och ser grådagern, det fuktiga gråvädret och tomblicksgyttret bland för tidigt purrade människor i morgonen.
Sent i november kan röva bort glädjen hos vem som helst.
Skönt då att komma tillbaka med öppna sinnen i eftermiddagen, läsa bloggar, vila middag och bli ompysslad.
Tack för livet och ännu en dag...även om den sög djupt under stora delar av sitt pågående.
CU: zömörrow blir det bilder igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine