Att runda sin kropp...

Frölunda torg är ett skumt ställe… ”trash meets culture & class”. Världsvant glider SUV:arna från Näset in och parkerar jämte sunk-Volvos från Grevegårdsvägen. Torghandel och handpappade skyltar med ”Bara extra billigt hela tiden. Tomatlass 15:-” Kring torgets prång och kulverts rör sig allsköns mänskliga existenser som för länge sen gett upp drömmen om en bättre värld och endast lever ur hand i grön påse.

Där har jag blivit satt på träningskur…jajamensam. Fettet – den krängningshämmare som avtagande ämnesomsättning med ålderns rätt framkallat har satts under sträng övervakning och kontroll. En PT – en liten ettrig kvinna med raka besked och tydliga budskap plågar skiten ur mig en gång i veckan. ”Personlig handledning & utveckling”..jotack.

I morse 05:25 – gack upp…ut i pissvädret och stegade upp 7-8 km i rent morgonursinne med Rammstein i mp3-spealaren. Inget annat än Rammstein kan få en rapp powerwalk på höstkanten att bli mer käpprak, högburen och stram. Nästan så en diktatorsmusche växer ut av bara farten.

Så – plågsamt medveten om att livets fåfänga driver mig att göra dessa revolter mot mitt softa, nyandliga liv (helst vill jag gå omkring i skoggrön mysdress och bara le mot alla) – finns det pigga effekter med mina utfall i Slottskogen och dess kringliggande terrängavsnitt i ottan.

Det är OK att tramsa runt i svarta kläder med reflex och tut i öronen. Har bara lite svårt att hantera Ipren-männen med hjälm och cykel…lite som ET-arna i ”Världarnas krig” ser dom ut. Ofta långa. Ofta i tight o trikåer. Ofta väldigt fort o plötsligt susar dom förbi med 26” hjul…feta breda däck. Hur går det ihop? Skall det vara ett sätt att ta sig fram fort? Endast ett svagt prassel av en GoreTexjacka hörs genom ”Zerstören”.

Och så … mitt disturbance…det främsta skälet till magsyreattacker före 7 på morgonen – dogwalk! Vad är det som pågår? Alla hundägare jag möter ser lika molokna ut. Bortappade, liksom. Som om hunden var ute och släpade på sin WCT/terylene-klädda rökande matte (jo…för en sur cigg i mungipan är ett obligatoriskt dog-walkingtillbehör).

Håll hund… men i koppel…var glad – tacksamhet är en handling och inte en känsla. Gack du ut hundägare och visa tacksamhet mot livet, hunden..denne människans bäste vän!

Har du bekymmer med det…som jag har t ex - skulle aldrig andas tanken om att skaffa hund… låt det lilla byltet få somna in till en bättre värld. Basta! Skall det hållas hund skall det göras med glädje, spänst och gott sinnelag. Seså… där kom visst en liten moralitet som slutknorr på ”Blogg the Dogg”

DAGENS BILD: På väg bort...eller iväg till? (Frölunda torgs spårvagnshpl - depressiv betongångest)