måndag, november 07, 2005

"Oral-sadistisk melankoliker"...

...skulle det vara jag? Någon kallade mig så i helgen apropå mina bloggnedslag

Tar det lugnt några dagar och försöker vara sockersöt o len i truten... skall därför INTE recencera Folktoppens final och dess programledare och inte heller ge mig på någon djupare analys över väderläget i det kontantlösa Göteborg.

Konstaterar dock iskallt att Salong 6, rad 7 på Biopalatset är bästa stället att se "Wallace o Gromit och varulvskaninens förbannelse" på. Filmen får fem feta fullmaktsstämplar...

Led Zeppelin - ett Polarpris. Inget ont som inte för något gott med sig...

Äntligen kommer de riktiga rockrävarna in i finrummet. Stairway to heaven är en av de bästa alster som kommit ur en rockgrupp. Bohemian Rhapsody, Like a Rollin' stone, Layla och Sympathy for the devil ligger i samma kluster av melodiska magvärmare.

Jag har förresten börjat advertiza mig på Bloggfrossemannens comments-svans. Allt i syfte att uppnå fler läsare med mina dolda syften om att öka medvetenheten i höstrusket. Hängde på det tyska drevet apropå en man i transunderställ..eller nåt.

DAGENS BILD: Göteborg 6-7 november

1 kommentar:

  1. Appropå film. Under min Gävletur var jag och barnen och såg den bissara Kalle och chokladfarbriken. Rekommenderas. Tim Burton har gjort det igen.

    Gävlevistelsen avslutades med min svägerskas feta gästrikska bröllopsfest. Varför bara tycka att zigenska, turkiska, judiska och grekisk-ortodoxa festligheter är pikanta. Vi är inte så dåliga själva. Hör här:

    På bordet fanns lax, pajer, marinerad kassler, humus, pastasallad, yogourtröror, syrade grönsaker m.m. Det hela sköljdes ner med lådvin importerat över internet. I dessa fall talar vi lådor (15 liters).

    Därefter vidtog olika färgstarka släktingars talflöde, sånglust och gitarrspelande. Morbror Torsten sjöng otvingad en rallarvisa med ekivoka och dialektala inslag. Svärmor läste en dikt av Ferlin och Uncle H föll darrande under bordet.

    Sen vidtog dans, grogg och elgitarrskaraoke. Hög stämning. Själv nådde jag mitt cresendo när jag med ett gäng ystra gävleflickor dansade till Di Levas Vad ska man tro på, tro på. Närmare en nyandlig orgasm än så har jag aldrig varit. Sammanhangen klarnade liksom i ett kosmiskt ljus. Roligt att se att Nemo skaffat sig en likadan meditationsfåtölj som Di Leva.

    Med detta får mina rapporter från min nordliga resa anses vara slut. Över och ut.

    SvaraRadera

Eehhhummm... This is my theory...and it's mine