fredag, februari 08, 2008

Mannen, myten, moralen...

Prof Coma skakas inte om så lätt. Likt en fastkedjad ubåt på 15 famnars djup bidar han sin tid. Ibland poppar periskopet upp... Då kan det bli så här;

Bror, Torsdagens blogg var omskakande. Jag vet inte hur många gånger jag fått glädje och livslust ur The Pouges tolkningar och nya versioner av den irländska folkmusiken. Många är det i alla fall. Många gånger har jag tänkt att det finns väl något band som förbinder oss Atlant- och Nordsjöbor. Då har jag inte tänkt på brännvinsbältet. Är det bara det det som förbinder oss?

Jag blir brun i själen när jag ser förnedringen av Shane MacGowan i nederländsk TV (som han själv är ansvarig för), när jag ser andra klipp på You Tube där hans underbara röst ackompanjeras av tandlösa leenden och fylleuppträdanden i olika tv-studior. Fan, säger jag. Och detta är bara på konstens område. Har han fyllebarn med groupies? Har han en familj? All denna musikaliska begåvning rakt ner i rännstenen.

Jag känner den stora brunheten rulla in. Det finns inget förmildrande med ett konstnärsskap i alkoholdimmor. Det är lika tragiskt som om Roffe Mjunstedt skulle få för sig att köra spårvagnen på fyllan.


Detta var en mörk torsdag. Men tack ändå. Göran Stangertz räddade sin begåvning i tid och kom ut som en stark och förebildig människa. Utan moralism men med en tydlig moralisk kompass, som bara kan ägas av dem som sett sig i den spegel som visar ens rätta jag. Lär känna dig själv, som grekerna sa.

I all stillsamhet


Prof. Coma

(som fortsätter njuta av The Pouges och Shane MacGowan, men som sörjer de druknade bröderna).


Han är rätt söt ibland - min gamle trätobroder...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Eehhhummm... This is my theory...and it's mine