Moraliskt svagsinne, sjukdom eller dysfunktion...??

Har tidigare skrivit om Roger Nilsson. Hans sexberoende finns omnämnt i hans bok - Mot stormens öga.

För några månader sen var han gäst hos Malou i Efter tio. Där pratade han om sitt sexberoende. Att frågan kom upp just då berodde på nyheten om Tiger Woods och den så kallade sexskandalen.

Länk till hemsidan på TV4

Här är hans historia på 16 minuter:






Det som Roger beskriver kan vara fattbart för många. Tror jag. Jag vill gärna tro det i alla fall. Vad som är mindre fattbart är hur det överhuvudtaget är möjligt att leva med och älska en människa som lever och beter sig så som Roger gjort.

Åsa - som jag skrivit om i ett tidigare inlägg - har med sin bok gett ett ansikte och en röst till något som kanske är ännu mera skamfullt; att stå kvar vid en otrogen parter - drivkraften är medberoendet - att bota, ställa till rätta; "- Bara jag är mer så och så... bara jag kollar och sköter om..."

Du kan se klippet med Åsa här, - 11 minuter - värda att lyssna till. Eller här: - på ungefär halva tiden från Nyhetsmorgon - också i TV4

Om det är för att det handlar om sex och otrohet, och att det för den sakens skull är mer förkastligt än att bete sig som mannen i det här blogginlägget - det vet jag inte.

Maktlösheten inför beroendet och förtvivlan kring insikten att jag inte förmår hejda mitt beteende på egen hand är förmodligen lika förödande - oavsett det handlar om att spela bort barnens julklappspengar, se sig själv och sina 180 kilo i spegeln för att omedelbart kasta sig över en partypåse med chips som tröst eller - det som de här klippen handlar om - jaga erövringar på nätet trots en beklämmande vetskap om att det är fel.

Och, som i Åsas fall - stanna kvar och tro sig kunna bota... när det i själva verket också är en flykt från sig själv...