Not me anymore...
I förrgår var det kallt. Och maj.
Därför hukade jag, tog mig upp på löpbandet och satte av med tomspringning på stället - 10 km framåt.
En märklig upplevelse - min puls ville inte komma upp sig.
Med saftigt lätta steg avverkade jag 10 km på 55 minuter med en snittpuls på 145. Eftersom de två första kilometrarna var uppvärmning, låg tempot på de övriga 8 kring 5:15-5:20.
Träningen har nu börjat ge märkbara resultat...vilket gör mig ännu mer motiverad... och springer snabbare, oftare.
Detta leder till att min kroppshydda börjar gå mot en form jag ofta hånar; det spinkiga och brödigt kantiga formatet som sticks.
Där vill jag inte hamna. S har fått skarpa tillsägelser att göda mig och truga. Börjar hon med vadderat nattlinne kommer jag förstå piken.
Idag är det backträning som gäller... hej-o-hå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine