Just det - män under 40 - som skall tuppa sig. (been there, done that, ännadåva). Med risk för att jag får äta upp detta i form av gistna skånker, trasiga knän och ömma senor så tar jag det med ro.
Gårdagens lopp var precis den värdemätare jag behövde för att förstå att Szalkais program - precis som tidigare år - inte är anpassat för mig. "Under fyra timmar" kan kyssa sig brunt. Hur vet jag det? Jo, 2005 - sprang jag varvet på 1:45 - gjorde maran på 4:15.
I år tultade jag runt på 1:56... och då är kanske inte förutsättningarna de bästa för att slira in på stockholms stadion på 4 timmar jämt... eller? Flera faktorer avgör - jag vet. Vädret, dagsformen, skor, kroppskänningar osv... men jag ogillar besvikelser... bättre att bli överraskad då på ett bra sätt. Den här kalkylatorn säger 4:01:25, medan den här omvandlingstabellen säger 4:36:00 - den sistnämnda är nog mer realistisk
Nu riktar jag in mig mot att köra kring 5.50 per km första 21...sen får vi se. Det viktiga är att hålla och göra ett värdigt marathon - inte att flåsa på och få ett bryt efter 25-30 km. No way!
Stilisten i mig vinner över resultativraren. Det kan handla om mognad. Det kan också handla om enträgen coaching från min älskling som stilla puttrat i bakgrunden hela våren och hanterat mina övningar med största tålamod. Hennes kloka ord påverkar mig.
Varvet då?
Ljumsk/höftproblematiken var som bortblåst igår. Det är jag speciellt glad över. Kärran håller, alltså. Värmen bekom mig inte direkt - men det hade gärna fått vara svalt - det blev många stopp, mycket vätska och det var mot slutet - från 18 km och fram till mål ganska surt att ta sig fram, då många gick.
I resultatlistan kan jag se att flera av de jag trott skulle vara snabbare än jag, vek ner sig och underpresterade. Bland annat en känd höjdhoppare från Kil. Igår tror jag att jag till och med skulle ha hoppat bredare än han.
Jag vill också passa på att tacka för all support och glada tillrop jag fått via SMS, Facebook och live utefter banan. Det är mycket inspirerande.
Nästa fredag... nästa fredag bär det av till Stockholm. Och det är bara små myspass kvar att fixa och dona med...
Maran närmar sig och nu är det inte så mycket kvar att göra träningsmässigt, mer än att skapa form och flyt i löpningen. Totalt runt 30 km underhållande kilometer med lite överfart till maran. Det är lite förtidigt att vila helt, men om du känner att du fortfarande är sliten löpmässigt kan du "chansa" och ta bort torsdagspasset helt och fokusera på två bra fartpass på tisdagen och lördagen. När det gäller tisdagspasset är det viktigt att du inte springer för fort, så du drar på dig sträckningar i baksidor. Spring med förstånd, och bli lagom trött. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Du är onekligen väl förberedd, det brukar vara ett framgångsrecept.
SvaraRaderaMer erfaren och förmodligen något klokare än 2005 - då det tog tvärstopp på Söder Mälarstrand med 10 km kvar att löpa. Det vill jag inte uppleva igen - men vädret spelar mycket stor roll, har jag märkt... hoppas på lite småmulet och 13-15 grader i Stockoholm 5 juni
SvaraRadera