Casanovas kvinna - beroende eller moral

Det blir dåligt läst numera. Men jag köper böcker. Samlar på hög. En egenhet som går emot mina principer där frigörelsen från tingen är en ständig kamp.

Nyfikenheten driver mig. Nyfikenheten på andra människor. Därav en försvarlig mängd biografier som står på vänt i bokhyllan.

Förra veckan läste jag en självbiografi med ett ämne som ligger mig nära. Det är en bok som jag varmt kan rekommendera. Om du irriteras av otrohet och partners som stannar finns det ett ännu starkare skäl att läsa den. I bästa fall kommer du inse att det här är komlicerat. I sämsta fall kommer du bli ännu mer irriterad. Men det kommer att väcka känslor hos dig. Böcker som väcker känslor är som regel bra böcker.

”Casanovas kvinna” är skriven av Åsa Hellberg. Jag hade inte hört talas om henne eller boken förrän jag så den recenserad i pocketblogg.se.

Nu vet jag mer. Och drabbades smärtsamt under läsningen hur jag dömt Tiger Woods och andra män/kvinnor som lever i dysfunktioner. Eller i relationer som är ett slags hittepå. Där närhet och ansvar skrämmer. Skapar frustration och ångest. Där pysventilen är ett ansiktlöst sex genom cyber, krogragg, horeri, telefon, jagande efter gifta män/kvinnor osv.

Att moralisera kring detta är en meningslös uppgift.

Vår syn på otrohet, eller den som sviker och bedrar, är generellt fördömande. Det är dåliga och karaktärssvaga människor som ägnar sig åt sånt. Kvinnor som nästlar sig in och förstör en fin, välpolerad kärnfamilj. Eller den loafersslipprige slipsmannen på affärsresa som vet att hotellbaren alltid har någon köttig godsak att plocka med upp på rummet. Kanske en liten svart bok med en sida för varje ort där han genom åren skvätt sin flyghavre mellan vita, blanka Berendsenlakan.

Visst kan det vara så. Klart att det finns män och kvinnor som ägnar sig åt detta helt skrupelfritt och tycker att de är värda det. Kanske till och med det stora flertalet.

Och så finns det de som lider. Som försöker låta bli, men som inte kan hejda sig. De som trots oönskade konsekvenser fortsätter med dysfunktionella beteenden kopplat till relationer och sex.

Om vi återvänder till Tiger Woods ett ögonblick. Vilken grupp skall han placeras i? Det kan vi inte veta.

Det vi vet och som han berättat själv är att han har tagit behandling för att komma till rätta med ett beteende som han anser ha skadat honom och gett oönskade konsekvenser. Här kan det vara lätt att raljera om att en oönskad konsekvens var att få et järntrea vevad genom bilrutan och bli avslöjad… men det kan också ha känts som en befrielse. Vi vet inte.

Åsa Hellberg har skrivit om detta på Newsmill. Läsvärt.

Dysberoendekliniken förklara mycket lättfattligt hur sexuellt dysberoende fungerar på denna sida.

De förklarar också vad de INTE tror;

"Vi tror inte att sexuellt dysberoende beror på att en del människor är syndigare än andra, har sämre karaktär, är moraliskt svagare eller har en inneboende ondska. Vi tror inte heller att det handlar om att ha ”fel” läggning. Att till exempel vara i en homosexuell relation är inte att vara sexuellt dysberoende. Att ha sexuella relationer – långvariga eller kortvariga – tillsammans med människor av samma kön är inte ett symptom på sexuellt dysberoende. Vi tror inte att sexuellt dysberoende är ett symptom på psykiskt störning/sjukdom och inte heller ett tecken på dåliga relationer."

Hur det kommer sig att jag ganska enkelt köper den här formen av beroende är givetvis självidentifikation.

Jag känner så väl igen perioder av mitt liv då själva jagandet, datingen och bekräftelsen var en stark drivkraft. Jag sökte inte en relation. Jag sökte ett sätt att dämpa min ångest, ensamhet och frustration. Till mig själv sa jag att jag sökte min drömkvinna. Det var ett stort självbedrägeri. Jag ville dämpa min ånget och gynna mitt ego.

Alkoholen fanns ofta med. Ibland tog den över och det blev riktigt, riktigt dumt.

När allt var över och helgen förbi försökte jag känna efter... tomheten växte.

I och med min resa mot ett tillfrisknande - efter 28-dagarsbehandlingen försökte jag minnas rådet; "Behåll byxorna på det första nyktra året".

Då var motivet att känslorna är det vi dricker på och häftig förälskelse eller motsatsen - att bli sviken och lämnad - kan vara det som utlöser vägen mot återfallet.

Nu vill jag gärna tillföra; Det kan också bli det som ersätter alkoholen. Beroendet är kvar, alkoholen är bara utbytt mot en annan ångestdämpare. Det kunde blivit mat, socker, spel, arbete eller träning. Nu - för min del började jakten på nätet igen. Lite försiktigare, lite nättare - men bakom min rygg stod en jävel och bara väntade...

To be continued.....