lördag, april 03, 2010

Pride & Joy


Yngre o äldre dotter - 17 juli 2009 Foto: Nemo

Sällan skriver eller nämner jag något kring mina döttrar på bloggen.
Kanske för att de inte bett om det.
Kanske för att jag vill hålla dem utanför.

Nu gör jag ett undantag. Dom är världens bästa döttrar. (Såklart)

E fyller 17 år idag. I torsdags satte jag mitt kontrollbehov på spel. Pantsatte hela förtroendekapitalet och lämnade våningen i händerna på 30 festsugna ungdomar i åldern 16-19 år. Ansvarig; E.

Det kan väl bara gå på ett sätt? Kaos, polis, spillda vätskor, chokladklet i soffan, vansinniga grannar, total urballning osv... icke.


Kl 1.53 fick jag ett SMS: "hej, alla har dragit nu så allt är lugnt :) lite att städa bara men vi fixar det ."

Vackert. Det är såna SMS som värmer.

Igår förmiddags återvänder jag och finner;

En trasig blomkruka och en gammal förstärkare som gett upp. Mitt sedan länge halvpajade handfat vars infästning segat betänkligt under lång tid gav med sig under partyt och hänger nu lite mer än vad som är lämpligt. Man kan säga att förstärkaren och handfatet fick den fest de förtjänade för att slockna av. Gott så. Dessutom har någon tyckt att mina tomater, en vitlök och en bit ingefära tog sig bättre ut i bakgårdens rabatter fyra trappor ner än att bli kvar i sina korgar vit köksfönstret.

Nu har E bara ett år kvar innan hon är myndig. Hon har skaffat sig ett fast jobb på McDonalds och vill jobba 8-12 timmar per vecka för att bunkra pengar. Hon har insett detta Och det är jag mycket glad för. Hon vill ha hjälp med att förstå och komma igång med en aktiedepå. Klokt.

Min yngre dotter - M - är 15 snart och har på något sätt som jag inte riktigt förstår ännu blivit med castad och insatt som en av huvudrollerna i en barn- o ungdomsserie som kommer att visas i SVT. Hårt jobb 3-4 dagar i veckan maj-september.

Väl medveten om att jag bara har dem till låns under ett par år till så hoppas jag vi får fortsätta att trivas ihop. Skratta, resa, käbbla och bara vara under samma tak - veta att vi tänker på varandra.

Jag kallar dem ibland mina levande skyddsänglar... de har på ett mycket starkt sätt motiverat min resa från lalligt alkad till den man jag är idag.

All kärlek... ni är med mig, vartän jag reser.

2 kommentarer:

  1. Vilka jättefina flickor du har. Det är klart du är stolt, med rätta! :)

    SvaraRadera
  2. Tack Fiffi... det är gott att vara stolt. En känsla att växa i.

    SvaraRadera

Eehhhummm... This is my theory...and it's mine