onsdag, april 28, 2010

Önska - och agera

Om du fick chansen att välja helt fritt hur skulle ditt liv då se ut? Ta inte bara in den frågan intellektuellt utan verkligen låt din fantasi sväva iväg med dig. Kanske inte någon mjukstart på det här brevet, men varför inte gå rakt på det väsentliga? För sanningen är ju den att alla skapande processer startar med en önskan om något bättre.

Har du inte kommit på något redan så kanske det kan bero på att en fråga om hela livet är lite väl generell för dig. Så om jag får så skulle jag vilja ledsaga dig in i din hjärnas alla små vrår. Det enklaste och mest effektiva sättet att göra det är att ställa lite riktade frågor till dig:

1. Vad vore något som bara är en fantasi för dig?
Något som är mer som vad du kunde hitta på som din innersta önskan när du var liten. Jag vet inte vad det är för dig, men jag skulle verkligen vilja veta alla former av liv som finns i universum. Eller få förmågan att hela vem som helst från även de värsta av sjukdomar. Inte vet jag, men fundera lite över vad det vore för dig och du är redan en bit på vägen mot att se dig själv mer som en skapare.

2. Vad är något som du faktiskt vill, men som av någon anledning ändå känns omöjligt för dig?
Just nu är det för mig att skriva en bok som inte bara blir en bästsäljare världen över, utan verkligen förändrar människors liv till det bättre på en global nivå. Vad är det för dig?

3. Vad skulle du ändra på i världen om du bara kunde vifta med ett trollspö så skulle det hända? Kanske är det göra slut på hungersnöd, krig eller annat elände? Kanske är det något mer personligt som att du skulle vilja bli mer villkorslöst kärleksfull mot dina närmaste? Inte vet jag, men släpp lös dina tankar helt och hållet och se vad som dyker upp i sinnet.

När du har besvarat dessa frågor, hur känner du dig då? Min erfarenhet är att svaret på den frågan kan vara allt från neutral till ledsen till exalterad. En del är neutrala helt enkelt därför att de trots allt fått fram mål som bara är lite bättre än vad de har nu eller för att de verkligen ser det som omöjligt. Ledsna för att de är säkra på att det aldrig kommer att bli av för dem. Exalterade är det vanligaste för det är kraften i mål när man vågar önska fritt.

Nästa steg är att fundera över vad som behöver hända eller förändras i världen för att det ska kännas möjligt för dig? Vad behöver du göra för att det ska bli av? Låt dessa frågor rulla runt i huvudet tills du lockar fram något som du kan ta tag i och faktiskt göra. Lägg också i detta stadium i processen märke till om du fortfarande är med i spelet. Ger du dig själv en ärlig chans eller har du slutat försöka redan? Häng i lite och inse att det bara är en mental lek som du kan använda dig av för tillfället. Som sämst så har du skapat tro på att framtiden åtminstone kan bli lite bättre. Som bäst kan du börja skapa det som verkat omöjligt för dig. Ingen dålig deal, eller hur?

Det viktigaste med hela nästa bit av skapande processen är: Fråga efter det du vill ha! För att kunna göra det är nästa logiska fråga: ”Vem kan hjälpa mig att få till det här?”. Finns det någon som kan hjälpa mig? Med uppmuntran, kontakter, finansiering, hjälp med ärenden etc.? Ingen av oss klarar saker och ting helt själva. I stort sett alla som klarar ”omöjliga” saker har ett team bakom sig som gör det möjligt. Vilka behöver du ha med på ditt?

Om du följer denna enkla process vågar jag utlova att du kommer att upptäcka att en hel del av det som du gått och burit på i bakhuvudet och som du trott var omöjligt, faktiskt börjar kännas alltmer möjligt. Att det till och med plötsligt kan kännas tämligen ansträngningslöst. För det märkliga är att det är mycket enklare att skapa det du verkligen ärligt vill ha än det du borde vilja ha eller tycker dig måste ha. Så använd den här veckan till att utforska alla dina ”omöjligheter” och upptäck den enorma skaparkraft som legat och väntat på att väckas i ditt inre.

Kopierat och vidarebefordrat med tillstånd av Anders Haglund "Veckans Anders" www.lifevision.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Eehhhummm... This is my theory...and it's mine