Bardomsångest #3 - Snatteri på Mandolinen

"Du skall icke stjäla" Så rent, ett så rakt budskap... det hade nog inte gått in hos mig riktigt då, när jag var 9 år. För att sätta lite tryck i vardagen hade några cykelburna vänner och jag börjat trigga varandra att snatta lite på på den lokala Vivo-affären. Mandolinens livs - som för bara 2 år sedan gjöt sotdöden till följd av Torps alltmer glufsande på Uddevallabornas kapital. En 40-årig epok gick i graven.

Nå... till 1968. Den som kom ut med mest godis från affären var modig, tuff, kylig och populär. Klart jag ville in i den bananklasen. Mitt först kap var ett litet paket djupfryst dill. Ingen större succé. Därefter gick det bättre. Lite mintstång i kalsongen, några tuggummin i bakfickan och så köpte vi alltid nåt.. för ordningens skull - en smart cover-up.

Det här pågick kanske under några veckor...minns inte så noga. Men jag minns mycket väl hur det slutade.

Så här... en planerad raid pågick. Jag stod inne bland godishyllorna och förberedde ett tillgrepp
men fick en plötslig ingivelse över att känna efter min cykelnyckel.


Trapped, innocent and yet filled with guilt and shame

Där fanns ingen nyckel i fickan... jag grävde och grävde... och fick grepp om två Bugg som jag ärligt köpt tidigare på dagen. Samtidigt hörde jag en myndig kvinnostämma från kassan; "Stoppade du något i fickan?"

Det var Siv Smärgel som hade sett hur jag grävde... stammande fick jag fram.... "näää...letar bara efter nyckeln"... och då hittade jag den och höll upp en liten Basta i nypan. Det bet inte - jag tvingades länsa allt och fick upp två dammiga Bugg .... ridå.

Jag förmådde inte tjafsa om att jag faktiskt köpt just dom Buggen... åhhh...grymma värld.

Tyngd av gossångest betalade jag och drog mig ur. Min karriär som tjuv var därmed kort, förbi och snattarivern i mig försvann. Kanske lika bra det...


Andra bloggar om: snatteri, falsk anklagelse, Mandolinen, Bugg