Att söka rätt på sina karaktärsfel... kan det vara nåt? Överdrivet?
Om du har den reaktionen kan det bero på att du inte besväras av någon synd, skuld eller liknande.
På grund av förnekelse är det ofta de karaktärsfel vi har svårt att känna igen hos oss, eller som gör oss arga när man antyder att vi eventuellt har dem, som är just de vi behöver koncentrera oss på.
Om du ärligt har arbetet med det första, andra och tredje steget och ändå inte upplever att du har några allvarliga problem att räkna upp idet fjärde steget, kan det kända att du genomgår ett svårt fall av förnekelse eller vanföreställning.
Om du arbetat med det första, andra och tredje steget och sedan säger att du inte behöver det fjärde, kan du fråga dig hur det kom sig att du i det första steget bestämde dig för att du var maktlös? Varför har du förlorat kontrollen över ditt liv?
Du kan fråga dig varför du "ser grandet i din broders öga". Såna projiceringar tyder på att vi själva lever i förnekelse.
Vi brukar ha några halvt om halvt medvetna vanor eller beteenden som vi besväras av och gör att vi fortsätter behärskas och vara maktlösa. Vi kan ha flyktiga minnen av att ha varit kritiska eller att ha gjort något som vi lovat oss själva att sluta upp med.
Fjärde steget visar hur vi kan börja komma åt de karaktärsfel som handikappar oss, de svaga punkter som vi på grund av förnekelse har svårt att se att vi överhuvudtaget har.
(Omarbetad text från: Steg in i livet, J Keith Miller sid 82-83)
Vi fortsätter imorgon - det fungerar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine