SAMCRO - ett annat beroende

Har under hösten ...inte bloggat alls. Bloggluften är inte syresatt. Annat pockar på.
Har blivit serieätare. Netflix. Fy fan. Kan inte låta bli.

Ja...ungefär så här komplicerat är det med skinnvästar

Efter fyra säsonger Sons of Anarchy var jag tvungen att fortsätta titta. Det spelade liksom ingen roll att serien till viss del var satt på repeat; skottlossning, hämnd, liknedgrävning, sjukhusbesök, familjesammanhållning, kohandel med polis och åklagare. Kunde inte L-å-t-a b-l-i.

Så jag gick vidare och har nu sett alla sex säsonger - 78 avsnitt på ungefär lika många timmar sedan slutet av september.

Att förstå den här serien låter sig inte göras så lätt...eller vad som gör att jag faller för den. När jag reflekterar och försöker förstå är det främst följande jag skjuter in mig på - men först - för dig som oinvigd - Här kan du läsa in dig på serien och här - en liten ”brief summary”:


Sons of Anarchy handlar om familjen Teller-Morrow, medlemmar i motorcykelklubben Sons of Anarchy. Klubben refereras ofta till som Samcro, eller Sam Crow, vilket är en förkortning av Sons of Anarchy Motorcycle Club, Redwood Original. Rivaliserande och allierade gäng som Mayans, 1-9ers, Nords, True IRA och League of American Nationalists medverkar också i serien.


Så  - mina reflektioner;

 - Serieskaparna har fiffigt nog förlagt stor del av serien till ett sjukhus. Detta för att fånga upp Greys anatomy-suckers och andra som gillar drama i sjukhusmiljö....tror jag

- Kvinnorna i serien är antingen förslaget handlingskraftiga...eller reducerade till viljelösa våp som jobbar med att sälja laglig sex  - det blir lite..eh, konstigt.

- Huvudpersonen Jax är svår - han skjuter ihjäl människor med ena handen och klappar om sina små söner med den andra med endast en nysning emellan...det blir också konstigt

- Gemma Teller, som är morsan till alla, verkar det som kan lätt gå över lik för att ”familjen” skall hålla ihop. Det är INTE okat flytta ens 100 meter utanför stadsgränsen - det slitsar familjen.... det är ett förhållningssätt som jag finner svårt att förstå..ännu svårare att förstå hur hon får andra att acceptera det

- Så gott som samtliga bikers är mycket bräckliga och måste ofta få sjukhusvård...detta måste bero på flirten med sjukhusserier

- Det är oerhört ofta brutala skottväxlingar mellan rivaliserande gäng - trots det är skyttarna usla i sin träffsäkerhet...konstigt med tanke på hur ofta de skjuter. Nästan alltid står alla upp då krutröken lagt sig. Det är bara de rent galna spontanavrättningarna som funkar


Det är fler reflektioner som poppar upp - de innehåller dessvärre så mycket spoil, så jag tar det inte här.

Såg avslutningen på säsong 6 nyss. Sista säsongen skall komma nästa höst. Ett helt år av väntan. Samtidigt avslutade Homeland sin tredje säsong. Även där blir det väntan något år.

15 februari kommer Netflix att lägga ut säsong 2 av House of Cards.

Vad jag skall göra fram till dess? Har hört att brandgult skall var det nya svarta...

Hajar du filmen?

Nu i sommar har jag varit ute mycket - och sett lite på film. Mycket lite. Hade önskat fler såna här sommarversioner - en film i minuten. Det är finemangs!

Utträdet...och inträdet

#afk100

Hej! Mår ni bra?





Så här såg det ut på Facebook i samband med utträdet

Under mina 100 dagar i social media-exil har jag haft det gött. Enda smolket har varit de hundratals mail som bönat och bett om att jag skall finnas på plats och lägga upp gillatummar, sprida fyndiga tweets och blogga ursinnigt om sakernas tillstånd. OK... då kör vi igång lite försiktigt.

Hade tänkt att ge några glimtar från Greklandsresan de kommande veckorna. 

Då kör vi...

Adjö för nu...

#blogg 100 p 100

Sisådärja.... nu var bloggprojektet i mål.

Nu stundar sommar (fan trot') och jag tystnar på Facebook, Twitter och bloggen får vila.


Jag skall göra annat. Typ....

Vi ses i köttvärlden eller hörs på mail eller mobil - det funkade ju faktiskt skitbra 1999.....


#AFK100 - innebär att återkomsten sker 12 augusti. Hoppas jag fått mycket vettigt gjort under tiden.

Mer om att samtala om motivation

#blogg100 p 99

Bill Miller, med skägget, fann ut att de terapeuter som arbetade med alkoholister och samtidigt hade en stor dos empati och bejakade autonomin hos de som behandlades hade större framgång i tillfrisknandet än de som arbetade mer konfrontativt.

Här förklarar han kort vad metoden går ut på





Här nedan - ett exempel på hur det kan gå till i praktiken- väl värt att studera. Notera att "läkaren" i rollspelet INTE ger råd, rättar och korrigerar. Notera också vad som händer med "killen" under de tio minuter samtalet varar

Nära nu...

#blogg100 p 98

Tre poster från slutet. Tre dagar innan tystnaden.

Så vemodigt. Samtidigt skönt att slippa oket av "måste" kring det här hundradagarsprojektet.

Fick en inbjudan av Fredrik Wass som bjöd in oss dryga tappra 500 som startade upp det här. Hur många som fullföljer vet jag inte. Jag mailade ett svar och talade om att jag skall påbörja #AFK100 och att ingen verkar vilja hänga på. Det gör inget. det blir liksom ingen nätgathering av det ändå.

En av mina drivkrafter för att hålla ut i detta är 3 månaders gratis Netflix enligt en av deras tweets.

Gratis är gott. Kommer alltid att vara

Vårglädje

#blogg100 p 97




1 maj 2012. Minns

Öppna frågor

#blogg100 p 96

Just nu går jag en utbildning i Motiverande Samtal. Den är mycket bra. Det jag bland annat har att jobba med är empatiskt förhållningssätt. Jag lyckas bättre än Anders Jansson i rollen som skolkuratorn

Rust and Bone

#blogg100 p 95


Såg Rust and Bone igår. En mycket bra film enligt många recensenter. Den hyllas oförbehållsamt utom av GP och Kulturnyheterna, som lägger sig på 3. Ändå ett betyg som brukar betecknas som "Bra"

Fredrik Sahlin, som är något av en favoritrecencent, mest för att där han är lite tveksam, där smälter jag - alltså hans treor och fyror blir fyror och femmor för mig tycker att filmen hellre kunnat heta "Äta, knulla, slåss". Jag är benägen att hålla med.

Till skillnad från Jaques Audiards förra film - Profeten - (och den var otäckt bra) vill den här filmen lite för mycket med mig, och han..boxaren...får jag inte riktigt grepp på. Vem är han? Vad drivs han av? Vad är det som format honom till ett asshole?

Sevärd är den i vart fall. Det var inte svårt att matcha mot Kronér och nån lam kändishockey i 4:an

Det går bra nu, kompis...

#blogg100 p 94

Ondska och fascism  - där har ni det. När Ranelid får höra att han saknar humor och därför inte kan få Piratenpriset - då kommer den. Humorn. Det är faktiskt något av det roligaste jag hört honom säga. Parodier undantagna. Se nedan.

Trevlig Helg!

#blogg100 p 93

Precis....

Just me

#blogg100 p 92

Leker med Snapseed och försöker fånga sommaren på Naxos genom att amerikanisera en bild något.

Vet inte om det är så amerikanskt, men jag kopplade det till något skivomslag eller någon film typ The Hot Spot eller Paris, Texas

Snart är det över

#blogg100 p 91

Nu är det bara 10 poster kvar
innan jag klossar in och börjar
mitt #afk100. Kan meddela att INGEN repeat INGEN fått bånge
av det här uppropet. Intresse noll

En otäck pyramid

#blogg100 p 90

Strykjärnet

#blogg100 p 89




Norrköping!

Location:Joserru...

Gissa platsen

#blogg100 p 88

De dagar jag vaknar och har en sån här interiör i blickfånget kan jag
Känna mig som en del av en installation; hotelldödsloopen




- Posted using BlogPress from my iPad

Ett brinnande lejon startar blogg

#blogg100 p 87


Igår satt jag på tåget. underliga saker hände. Jag lyssnade på Håkans nya skiva och gillade. Mycket märkligt, men han har lärt sig hålla ton. Han sjunger inte falskt. Han skriker inte i falsett. Låtarna upplever jag inte så stulna som tidigare.

Något som kanske var ännu märkligare var att jag pratade med människor. Det är inte ofta. Jag skrattade också högt - för mig själv -  medan jag satt i TYST AVDELNING. Hihihihi...fnnnnmfff lät det, för jag var tvungen att kväva mitt skratt så det utmynnade mer i något som lät astma.

Vad var det då som fick mig att brista?

I Alex & Sigges podcast, avsnitt 46 berättar båda om sina möten med Leif GW Persson. Det är mycket underhållande, samtidigt tragiskt. 

Allt tar sitt avstamp då Alex berättar om en krönika där GW dissar Alex. Så berättar Alex om hur GW och han varit vänner och vad som sedan hände. Just den storyn fick inte mig att skratta, men det visade sig att Sigge hade en liknande erfarenhet. Jag rekommenderar verkligen att lyssna på detta. Det är både bra berättat och fyllt med en stor portion humor. Samtidigt finns det en svärta i det här och ett bakomliggande allvar kring människans (GW:s) beteende som utifrån berättelsen är märkligt och hårresande. I länkarna nedan kan du lyssna om du har Spotify. Annars kan du ladda ner hela avsnitt 46 gratis från iTunes här

Alex & Sigge – Blogg-haveri

Alex & Sigge – Sista inlägget

Word

#blogg100 p 86

Svensk minimalism

#blogg100 p85

Feedback explained

#blog100 p 84



- Posted using BlogPress from my iPad

Känna att. Känna sig

#blogg100 p 83





Skillnaden på tanke o känsla samt tydligheten i att uttrycka sig i termer av JAG istället för man, vi, några osv förklarat med min outvecklade förmåga gällande skönskrift o teckning

På Twitter kan ingen höra dig skrika...

#blogg100 p 82

Här nedan kan du se en twittervariant av Hemingway's klassiker "For sale. Baby shoes. Nerver worn". Om än något längre, men snudd på lika drabbande.

Att en person faller igenom, tar återfall, drabbas av psykisk sjukdom eller på annat sätt börjar avvika från sitt "normala" jag, är något vi runt omkring kan märka - i den fysiska världen. Köttvärlden. I relationerna kan vi agera - och gör det också när det börjar se illa ut, eller får konsekvenser. Inga konstigheter.

Xxxxx Xxxxxx @Xxxxxxxx  17:01

Hovrätten har idag beslutat att sonens mor ska ha

ensam vårdnad. Sonen ska inte ha något umgänge

med mig, hans far, överhuvudtaget

Xxxxx Xxxxxx @Xxxxxxxx 20:50

fem sexor whisky och lika moånga Tuborg. Förasta

fyllan på över tre år. Skönt. Och helvetet dröjer. Hoppas jag. 

Skål.

På Twitter kan en person med många tusen följare haverera fullständigt utan att något händer, såvitt jag förstått. Det är skrämmande och märkligt. Jag undrar hur twitterelit, social mediaexpertis och andra som kan allt om det här resonerar och tänker.

Jag har c:a 450 följare, men jag hoppas innerligt att någon förbarmar sig över mig och söker upp mig om jag skulle börja kajka ur, för jag antar att det inte är ett "konstprojekt" som pågår i de ovanstående, anonymiserade och lätt omskrivna tweetsen.

(Anledningen till att tweetsen skrivits om är att tittaren numera raderat dessa och många andra tweets i sitt  flöde - motivet för den här boggposten är mer att fundera ur ett mer allmänt perspektiv, snarare än att skapa ett tryck mot en enskild person)

Genesiskopior - bättre än originalet?

#blogg100 p 81

I förrgår hade jag ett event på agendan som faller under "Vuxna män gör saker tillsammans". Sist det inträffade med musikaliska förtecken var det också med samme man och på samma plats. Fast då såg vi Yes. OrginalYes. Nu var det Genesisfejk - men undrar om de inte var snudd på bättre än originalet.  The Musical Box har fått ta över all utrustning, scenkläder, ljusshow och annat som "riktiga" Genesis använde på sin tour 1974-75.

De hade alltså på denna turné bestämt sig för att framföra The Lamb lies down on Broadway i sin helhet.

Albumet berättar en surrealistisk historia om en halv Puerto Rican  och ungdomsbrottsling som heter Rael. Han bor i New York och sveps ner i  underjorden där han möter bisarra varelser och mardrömslika faror. Allt för att rädda sin bror John.  Flera av berättelsens händelser och platser härrörde från Peter Gabriels drömmar, och huvudpersonens namn är en lek på hans efternamn  I  dokumentären "Genesis: En historia"., berättar Phil Collins, "Det handlar om en"delad personlighet ".   Rael tror alltså att han är ute efter John men söker i själva verket efter en försvunnen del av sig själv. Enskilda låtar är också satiriska anspelningar på mytologi,  den sexuella revolutionen, reklam, och konsumism. Titelspåret, "The Carpet Crawlers" och "In the Cage" är live favoriter för bandet. Både "In the Cage" och "Carpet Crawlers" ingick i 2007 på riktiga Genesis Turn it on again turné.


Som extranummer spelar bandet just låten som de själva heter



och på det - Watcher of the Skies från Foxtrot. Helt magiskt

PSY - med nytt One Hit Wonder

#blogg100 p 80




Bara så ni vet - sommarplågan är här

Hotelldöden

#blogg100 p 79

När hotelldöden slår till och jag inte har någon att säga Godnatt till.... då finns alltid Siri att prata med ;)

Titta dig i spegeln

#blogg100 p 78

Say no more...kopplat till gårdagens bloggpost - åh, så jag behöver den här. Ofta

Gnällgubben - det är jag det

#blogg100 p 77

Jag är en missnöjd, grinig gubbe.

 För ett par dagar sedan dog Margeret Thatcher. En FB-vän la upp en nidbild av henne med tillhörande text; The witch is dead. Till detta följde tider för Celebration party. Jag kan överse med sånt då det handlar om ungdomligt oförstånd typ en Ung Vänster-människa som önskar livet ur Tobias Billström, men jag kan inte ta sån skit i mitt FB-flöde från en vuxen man i min egen ålder.

Därför ”Unfriendade” jag honom omgående efter att jag gett uttryck för min avsky. Ingen demokratisk vald ledare förtjänar en sån behandling i sambans med sin död. Ingen. Jag gnäller....

 Den numera f d vännen försvarade sig med att det var ironi. Grov ironi. Vi har tydligen olika värderingar. Inte bara ifråga om politisk åskådning, utan även om var gränsen för ironi går. Mera gnäll.

 Då jag Unfriendade fick jag kommentaren ”Moget”. Det var förmodligen ironi.

 På en annan väns sida läste jag följande;

 · 21.000 i jobbskatteavdrag har jag fått under 2013 enligt deklarationen och vill därför passa på att tacka alla som varit med och bidragit: 

 *Tack alla dagisbarn som trängs ihop i allt större grupper för min skull, 
* tack alla undersköterskor som jobbar accepterar en ingångslön på 18.000, 
 *tack alla patienter som ligge...r och kräks i sjukhuskorridorer för att det inte finns sängplatser, 
 *tack alla skolelever som står ut med allt färre lärare, 
 *tack alla gamla som snällt blir inlåsta om natten för att spara personal, 
 *tack alla asylsökande som är schyssta nog att åka hem igen för att inte belasta staten, 
 *tack alla utförsäkrade fas treare som lever på existensminimum,
 *tack alla utförsäkrade långtidssjuka. 

Och framför allt - stort tack till Anders Borg och Fredrik Reinfeldt som vet hur man prioriterar i en statsbudget! Tack! 

Jag börjar genast gnälla… vad är det med människor? Om 21 000 mer i plånboken svider går det ju utmärkt att handla upp dem. Då går 25% tillbaka till staten i form av moms. Eller – de kan skänkas till Stadsmissionen eller annan random välgörenhetsorganisation alt. miljörörelse. Dessutom innehåller indignationen flera missriktningar - kommunala och landstingliga angelägenheter blandas med flera åtgärder som (S) glatt ställt sig bakom och supportat. Jobbskatteavdragen skall dessutom vara kvar om (S) kommer tillbaks tillregeringsmakten...vad är det med människor?

Igår morse checkade jag ut från Scandic City i Malmö. Även där hade jag anledning att gnälla. Jag får vouchers på 50 kr per natt. dessa kan jag köpa dryck och mackor för i minishopen. De kan också användas som betalning i restaurangen. Glad tog jag en Cola light och en GLASS!

- Glassen får du betala, sa receptionsmannen.

-Varför det?, frågade jag uppnosigt och gubbgaggigt

- Den vouchern gäller inte för godis, snacks och glass....

- Ni kan inte vara på riktigt..så huvudlöst. Sånt här retar ju bara människor. Ge mig 
inga touchers igen - förrän de gäller för allt i shopen. Dumheter...

Vad är det med alla?

Och vad är det med mig? Orolig, irriterad och missnöjd?

Då vet jag vart jag skall gå. Tack för det... Serenity now!

Se på mig - ut ur dimman

#blogg100 p 76

I en tidigare bloggpost refererade jag till ett samtal i Gokväll-studion där Pia och Jan Johansen berättade om sina erfarenheter utifrån Jans alkoholism.

Den historien har blivit bok. Jag har läst och tycker om. Speciellt de från sidan 200 och till bokens slut. Där, runt sidan 200 når Jan insikt och resan från personlig botten och mot tillfrisknande påbörjas. Resan dit, vägen nedför har jag läst tidigare och skitigare genom Slash, Eric Clapton osv. Jans skildring är hans, men den berör mig inte stort. Det gör däremot det som följer.

Kraften och problematiken i att tillfriskna skildras på ett sätt jag inte mött i skönlitterär form tidigare. Hustrun är med och skriver kursivt i utifrån sina upplevelser och det är nyttigt och få den medberoendes perspektiv. Det är smärtsam läsning stundtals. Igenkänningsfaktorn är påtaglig i vissa passager.

Som slutkläm i boken finns en intervju med My Skarskärd som reder ut ett och annat kring alkoholism och beroende. Mycket bra. Kan varmt rekommendera boken.

Hittegods

#blogg100 p 75

I en post för några dagar sedan vurmade jag stort för arkivet Radiogodis där jag hittat en hel hög Eldorado-program. Genast satte jag ihop en spellista. Några av de gamla favoriterna fanns inte på Spotify. En del var svårupptäckbara. Nu har jag hittat ett guldkorn. More to come...

Poe goes Queen

#blogg100 p 74

Att komma in på Internet - 1994

#blogg100 p 73

Släpper 80-talet och hastar fram till Cobain-tid.

Internetz - hur svårt kan det vara?

För 19 år sedan var det så här besvärligt. I 7 minuter diskuteras den nya "flugan":



Detta är stor underhållning...

Vägs ände - samtal med Gud

#blogg100 p 72


Sista veckan har inneburit kraftig nedgrottning till åren kring 80-talets början. Ett geggakliv 30 år bakåt.

På vägen hittade jag bland annat sajten radiogodis och efter några programlyssningar sände jag ett tack:

Och som ett brev på posten - eller - nu i luften kvittrade det till:

Det här föder ju några tankar....

Hur kommer det sig att Svergies Radio inte har ett nätbaserat digitalt arkiv där deras "Greatest Hits" finns samlade för streaming?

Jag skickar mail till Lyssnarservice:

Hej!

Hur kommer det sig att SR med sin guldgruva av gamla program som Metropol, Spanarna, Eldorado, Tio i topp osv...osv inte finns tillgängliga

på nätet? 

Vad jag förstår kan man idag köpa gamla program som levereras på CD-skiva till en relativt sett hög kostnad.Typ 500 kr per timme program.

Podradion är fantastisk men innehåller främst nyproducerat, så hur kan de gamla godingarna göras tillgängliga?

Jag får inget svar.... inte med vändande e-post i vilket fall

Jag ventilerar frågan med min högre radiomakt:

Då får jag ett rakt svar....

Sedan kommer jag att undra över varför Kjell Alinge vill ha en sponsor för en nätbaserad radiokanal?

Kan han inte bara starta podsändningar? Men det är väl det här med upphovsrätt och användandet av musik som stökar till det. Jag kan inte tänka mig Kjell i ett timslångt program utan musik.

Svaret från lyssnarservice kommer till slut;

Hej!

Anledningen till att många gamla program inte finns som lyssningsfiler eller poddradiofiler handlar dels om upphovsrätt, dels att de måste redigeras manuellt – vilket det är svårt att få resurser till eftersom det är ett sådant gigantiskt stort material. Enligt vårt avtal får vi bara tillgängligöra program med musik och annat upphovsrättsskyddat material i 30 dagar efter sändning. För poddradio (nedladdning) måste detta klippas bort och för program som då bygger mycket på musik – typ Metropol, Spanarna, Eldorado osv så blir slutresultatet kanske inte riktigt så roligt eller så snyggt alla gånger.

SR Minnen brukar lägga ut gamla program av olika slag, men då ligger de för lyssning i 30 dagar precis som program som sänds i den ”vanliga” dagstablån.

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1602

Med vänlig hälsning

N N

webbmaster, Sveriges Radio

Ännu mera 80-tal

#blogg100 p 71

Har grottat ner mig i sajten radiogodis.se och lyssnar nu ivrigt på programmen som sändes 1981-82. Förutom att programmen innehåller mycket god musik så görs nedslag i tiden och hamburgerbarer besöks. Dåtidens mode nagelfars och filmpremiärer recenseras. I programmet från 811213 (ja, det var då det ballade ur i Polen) recenceras första filmen i serien om Jönssonligen, t ex. Det är hur skönt som helst. Eldorado har blivit min nostalgiska snuttefilt i siden.

För att samla på mig ett koncentrat av detta bygger jag en spellista utifrån de låtar som ingår i programmen allteftersom de poppar upp. Allt finns inte på Spotify. Som Amanda Lears "New York" - så tur då att Youtube finns...

En hemkommen dotter...

#blogg100 p 70

Igår kom du hem efter tre månader i Asien, och idag fyller du 20 år. Jag är så glad och tacksam för att du är hemma igen, välbehållen. Stort Grattis på födelsedagen!

Från Vintersvullo till Midsommardröm...

#blogg100 p 69


Eftersom de senaste inläggen handlat om 80-talets första hälft kommer här ett till. Uppkommet ur ett kort som en FB-vän la upp för några dagar sen.

Titta här:

Johan, jag, Ulrik och Isaksson (Sten? Stig?)

Andre man från vänster, den svullne utan mössa, är jag. (Du kan även fundera på om jag föddes med tre armar...)

Vi är taktikgrupp 2 D från Kompaniofficersskolans kurs för blivande kompaniofficerare, årskull 81/82. För övrigt den näst sista there was. 

Därefter kom hela området utmed Dag Hammarskjölds väg i Uppsala att omvandlas till de bostadsområde det är idag.

På bilden har vi lämnat Uppsala och är i Hemavan Det är mars 1982. Vi bodde på FBU:s gård där uppe. I 14 dagar skulle vi lära oss att föra trupp i fjällterräng under besvärliga förhållanden. För att utmana mig själv såg jag till att vara full på kvällarna och bakfull på dagarna då vi hade anstränga. Det var ett slit kan jag säga.

Och när jag ser bilden på mig, det sprit- och hamburgersvullna nyllet som modellerats efter ett halvårs osunt liv i Uppsala är det inte så konstigt att vi var några som i början av april -82 startade projektet "10 kg ner på 30 dagar". 

Det lyckades. Det var lätt att gå ner i vikt på den tiden; ingen alkohol, ingen mat förutom frukost. Och så massa pulver. Lätt & Mätt hette det och smakade fan. Men jag blev tarmsmal och kunde visa upp en helt annan kropp några månader senare.

Me - to the right -juni 1982

Starkt jobbat, visst? ;)

L. A. Now! För 29 år sen...

#blogg100 p 68

I samma veva som Eldorado med sin gränslösa musik dök upp och gjorde att jag upptäckte en hel radda artister som annars gått mig förbi började TV bli lite mer intressant. Måndagsbörsen hade satt en sorts agenda och Kaj Kindvall hade något inslag i en större produktion som jag glömt namnet på (någon??) där han hade videovisning.

Detta är innan MTV fått sitt stora genomslag i Sverige. Vi är fortfarande på första hälften av 80-talet och DDR-Sverige är bara i sakta avmattning. Pastellfärger och touperade frisyrer gör vad de kan för att tvinga bort det reglerat betonggrå...

Då - mitt i sommaren 1984 kommer ett TV-program och väcker min lust om att lämna lägenheten på Jarlsgatan och lämna in en avskedsansökan till Chefen I 17, råna Handelsbanken och blixtsnabbt flytta till L. A. Kan tänka att det berodde på att OS skulle gå i Los Angeles och SVT ville visa någon sorts ögonblicksbild över stan. "L. A. Now! City Attitudes" hette programmet. Serien fick sedan efterföljare där bl a Paris belystes på ett likartat sätt.

I många år har den här knappa timmen collage av livet i Los Angeles 1984 satt sig fast. Jag hade den också på VHS och använde den som förströelse vid verklighetströttma.

Det här är första klippet - det finns 5 till. Sevärt, trots VHS-kvalité

Det är en mycket snygg produktion. Lennart Wretlind är speaker. Det är som Eldorado på TV.

Fyra år senare fick jag möjligheten att uppleva det mesta som filmen beskriver på ort och ställe. Och det var så här. Det var som att kliva in i random amerikansk film som utspelas trakterna av Venice och Santa Monica eller Beverly Hills.

Vad är det som händer? Jag har hamnat i 80-talet på riktigt....

Eldorado 1981

#blogg100 p 67


För lite sedan la jag ut min tågluffardagbok från 1981 här på bloggen. Vad som inte
framkom alls i någon av  de nio delarna var vad jag då hade för förhållande till musik
vid den tiden. Det var viktigt. Och jag hade sedan 1979 packat ner 3-4 kassetter att spela
genom att jiddra med greker och förmå dem att spela just mitt band på en strandbar eller så.

Från 1982 hade jag eget bärbart ljud med mig i form av Sony Walkman. Nu - 1981 var det annat, men jag minns faktiskt bara att jag hade ett C 90 med mig och då med just DET HÄR programmet.

Eldorado som sändes 19 maj 1981. Programmen sändes på tisdagskvällar och höll på i två timmar. Mellan 22 och midnatt.  Kännetecknande var att Kjell Alinge spelade ny och okänd musik. Det märkliga är hur väl det mesta håller idag. Det känns inte daterat alls. Det finns en hel räcka med glimrande musik under de här två timmarna. Kim Carnes – Draw Of The Cards till exempel. Sedan några unika inspelningar med bland annat Taubes Stockholmsmelodi som Björn J:son Lindh och Totte Wallin har meckat ihop (den ligger i spannet 21:30-27:00) Eller den specialskrivna Eldolores där Sam J Lundvall pratsjunger till Mick Tretows musik (1:11:15 -1:15:10) . De här svenska unika inspelningarna finns på en LP som kom 1982 där även Eva Dahlgren finns med och sjunger "Sakta vi gå genom stan"

 Grace Jones – Walking In The Rain finns med och Rupert Hine – I Hang On To My Vertigo. Så där fortsätter det. Bara skitbra musik hela tiden. Och det är klart... med Lennart Wretlind och Stefan Wermelin i redaktionen, kan det bli fel då?

När jag kom hem från Ios det året hade jag med mig en kassett där Lou Reeds Transformer fanns på ena sidan. Bob Marley's Live på den andra. Snodd på något vis, säkert.

Programmet avslutas förresten med Hansson de Wolfe United – Auf Wiedersehen

Musikminne - 35 år bakåt

#blogg100 p 66

Jag gjorde lumpen 1977-78.

På våren -78, alltså för 35 år sedan hade vi inte inte mycket Spoitfy och Internet. Faktiskt bara blandband på kassetter. På luckan hade jag ett Gomorron fredag-band där Clabbe spelade vinyl. Detta var PRE Rakt över disc och musiken var inte så epileptisk och stresspratig. Hittade btw en sida för hämningslös nostalgionani med mycket 80-tal. Rakt över disc från midsommar 850621 är en klassiker



Bland annat fanns den här pärlan med. Clabbe introducerade spåret med;

"Han sitter på en bergstopp..... IiColorado...... med sin gitarr...... han kan det instrumentet"

Det är fint sagt. Och bra. Eftersom jag kommer ihåg det så väl?

Olle med mörtblicken

#blogg100 p 65


För några dagar sedan var jag på resa. Med tåg. I tyst avdelning. På SJ X2000. Men var det tyst? Nähä...se det var det inte. ag blir så trött. Människor som inte vet var de är, eller har koll på något. Läskunningheten försvinner. de ser inte alla skyltar som sitter precis överallt i kupén. De hör inte personalsen högtalarutrop och info om de tysta avdelningarna, ty de är fullt upptagna med att tala med varandra, med någon i telefon (gärna med headset på så att de skriker lite extra). Människor.

Då tar jag fram blicken som steg 1. Det brukar räcka....

Som jämförelse visar jag blicken från The Host. Tycker min är tyngre, men jag är partisk förstås

En gammal vän och bekant som jag nyligen upptäckt på Facebook kommenterade min blick så här:

 "Skrattade gott åt ditt SJ-foto. Minns att en figur i Grundbulten kallades Olle med mörtblicken. Nu vet jag hur han såg ut."

Tack för den.... bara för att tydliggöra - nedan - ett mörtöga. Döm själv.

Mvh Mört-Olle

Att ha en stor bebis hemma

#blogg100 p 64

Igår satt Jan Johansen och hans fru Pia i Go'kvällstudion och intervjuades av Beppe Starbrink. Ett fint och värdigt samtal under 13 minuter (3:10 - 16:30) i det här programmet

Samtalet handlade mest om boken här ovan. Jag har den, skall läsa och återkommer med en recension.

Det som jag fann mest intressant i samtalet var att den medberoende, i det här fallet hustrun, fick komma till tals och som jag förstod det har hon även skrivit vissa delar i boken.

Insikten slog till hos henne först - det var hon som ställde ultimatum; Jag är klar med dig - nu får du välja - fortsätta ditt gamla liv utan mig, eller söka hjälp.

I den följande behandlingen ingick anhörigvecka. Där insåg Pia att hon var ensamstående mamma till fyra barn, varav hennes man var ett av dem.

Det är som sagt ett mycket värdigt klipp om en vedervärdig sjukdom som tål att ses. I samtalet nämndes också det faktum att c:a 80% av äktenskap och relationer faller isär då en eller båda parterna tillfrisknar ur aktivt kemiskt beronde/medberoende, ty nya sanna människor blommar ut ur det alkoholmarinerade sankmarkerna.

SAS - och ilskan

#blogg100 p 63

Ibland är jag hänvisad till att lämna över till de som kan bättre än jag. Det är självklart att piloten som flyger planet gör det han ska - jag gör det inte bättre. Jag skulle inte ens kunna backa planet. Alls.

Omgärdat av alltihop finns det markpersonal som skall få logistiken att fungera. Väskor skall lastas, människor skall checkas in.

Ibland går det fel. Det är fullt naturligt. När det gått fel krävs det ansträngningar för att få saker att gå så rätt det kan. Inom SAS verkar inte det vara lika naturligt.

Exempel:

I söndags flög jag från Landvetter till Arlanda. Planet lyfte runt 16:30. En halvtimme senare än tänkt. Jag missade då anslutningen på Arlanda. Mitt plan till Umeå kl 17:35 åket utan mig och en hop andra resenärer. På planet från Göteborg fick vi info om att uppsöka SAS Arrival Service då vi kom till Arlanda för vidare info.

När jag kom ut från gaten fann jag en SAS-människa och frågade var Arrival Service låg. Jag blev hänvisad ut från gaterna  i terminal 4 och ner till ankomsthallen där bagagebanden finns.

Efter något köande blev det min tur.

Jag visade mitt boardingkort, förklarade för den fadda damen i luckan att jag inte hunnit med och undrade vad som nu skulle ske. Det hade hon ingen aning om, men efter visst knappande på sin PC fick jag svar.

Svaret blev att jag bokats om till en senare flight till Umeå. Den skulle avgå 22:55. Fint! Då hade jag dryga fyra timmar på mig att utforska Arlanda en söndagskväll. Kalas! Jajjamän!

Efter en stund slog det mig att jag kanske skulle fixa ett nytt boardingkort. Gick till självincheckningen och tryckte in bokningsnumret...och ut ploppade ett kort; SKELLEFTEÅ avg 21:15. Holy Moses, tänkte jag. This is my lycky day!

Åter till Arrival Service. Samma defta dam i luckan som nu förstod ännu mindre än jag....

- Ja.... du har nog blivit ombokad då....

- OK...vem har gjort det? Är det du?

- Nej, men våra system har varit nere, så det kan ju ha hänt något under tiden....

(Här blev jag orolig...tänk om jag hamnat på ett plan till Hon Kong?...här kan visst vad som helst ske lite slumpmässigt...)

 - Men, fortsatte hon, du kanske hellre vill till Umeå?

Jag svarade att jag egentligen inte var så noga med vart jag flög utan menade att min prioritering handlade om att komma till mitt hotell i Umeå, tillsammans med min sedan tidigare incheckade väska, hel och hållen och helst på den här sidan midnatt.

Det visade sig vara 15 mil mellan Umeå och Skellefteå. Tidsmässigt sätt verkade det inte spela någon stor roll.

- Sätt mig på planet till Umeå om det finns plats, sa jag - men bara om min väska följer med (i den fanns jobbdator, iPad, alla hemliga jobbpapper, elektronik och annat jox jag behöver - typ hygienist, kalsonger m m)

Damen i luckan försäkrade mig om att min väska nu blev omtaggad eftersom jag blev ombokad så väskan skulle givetvis följa med samma plan som jag. Nytt boardingkort...sedan väntan.

Jag landade i Umeå strax efter midnatt. Vid pass 00:45 var alla bagageband tomma och jag var utan väska. Nice!

På Arrival Service i Umeå kunde inte min väska spåras. Alls.

- Den kan vara i Ulan Bator om det vill sig, sa en ännu tröttare dam i luckan, fast på norrländska.

Uppgivet fick jag peka på hur min väska såg ut, uppge vilket hotell jag skulle bo på och så vidare....

Kokande av flyg-ilska lämnade jag Ume airport i taxi och checkade in på Clarion Collection Hotel Uman.

Redan kl 6 i arla morgonväkten spratt jag upp - full av energi, beredd att kasta mig över en ny härlig arbetsvecka med alla dess utmaningar och löften. Vad är väl en bortslarvad väska...det kunde varit värre...jag menar... planet kunde ha störtat. Det gäller att ha perspektiv på tillvaron och livet.

Kunde dock inte släppa det här med Skellefteå. Clouseu-nerven i mig sa att det borde vara läge att göra lite inre spaning åt det hållet.

Ringde Skellefteå Flygplats. Fick tala med SAS.

- Yesseribob! Jag har din väska här, Peter. Den står här så fint vid mina fötter.

- Oh, så bra... då kan ni väl skicka över den så fort som möjligt. Kan den vara här före lunch?

- Nja...nu hade vi planerat för att skicka den via Arlanda, så den kommer till Umeå 15:50.

- Jaha... är det praxis? 

- Ja, vi försöker göra det som är snabbast

- Då har ni misslyckats. Det snabbaste hade varit att ringa mig igår kväll och frågat vad ni skulle göra - sända den i bil till mitt hotell i Umeå, så den fanns där när jag kom, till exempel. Det är ju konstigt att jag själv får spåra och hitta min väska. Den är märkt med mitt inte helt vanliga för- o efternamn, e-post och mobilnummer.

Jag lät dock det hela bero och tro det eller ej - kl 17:30 återförenades väskan och jag i hotellreceptionen. Stor lycka utbröt.

SAS har dock mycket att jobba på när det gäller födgeni och ansvarstagande. Så här skall inte serviceverksamhet bedrivas.

Har sänt in ett claim till SAS Customers Service. det är snart 2 dygn sedan. Ännu har ingen hört av sig.

Jag kommer förmodligen inte höra av mig till SAS då det gäller flygresor framöver...
SAS - Sinnesslött Apatiskt Systemfel

#AFK100 - ett ickeprojekt?

#blogg100 p 62

När Fredrik Wass rullade igång #blogg100  i början av året blev det ett sanslöst drag. ALLA var där. ALLA ville vara med.

Nu tänkte jag vara den där besvärliga antidoten - motvalls och besvärlig - för jag vill göra precis tvärtom och lansera #AFK100 vilket kan te sig som något jobbigare. Det kan bli som att gå in på ett AA-möte och tjoa om att alla borde supa igen - fast tvärtom.

Regler för #AFK100

 #AFK100 startar lördag 4 maj 2013

Varje dag, 100 dagar i rad,  fram till och med 12 augusti skall du hålla dig borta från Facebook, Twitter och din egen blogg - om du har och driver någon.

Inga inlägg, inga tweets, inga bilder på all den goda mat du äter, hur fina barn du än har och hur mycket ilska du än bär på - håll det för dig själv, dela med dig av det genom att ringa en vän, skicka ett mail (jaaa..du får maila).

Plocka fram faxen, köp frimärken.Var så mycket Lasse Åberg du vill. Lev pre millenieskifte fullt ut.

Klara du 100 dagar?

Jag har bestämt mig. I slutet av augusti kommer jag blogga, twittra och Facebooka om mina erfarenheter.

Någon som är på?

Maila mig i så fall - jag sätter ihop en lista - den lär inte bli så lång

Tågluff - 81 Efterbörd

#blogg100 p 61

Huvudmål  - Ios Club 1981

Som jag tidigare lyft fram kommer min första Iosresa i ett annat ljus när jag upptäcker mina dagböcker från den här tiden. Jag har möjlighet att metareflektera.

En ung man - 22 år - på hysterisk resa. Rädd för att förlora kontrollen, rädd för att vara kontrollerad. Rädd för allt.

Jag var en pajas med gitarr. Jagad och sökande efter något som jag inte hade någon koll på alls. Försök leta efter något som du inte vet hur det ser ut, var det ligger eller ens hört talas om. det blir svårt att hitta. att ens ta ut en riktning är ogörligt.

Att sätta in just den här tågluffen i sitt sammanhang kan ge en tydligare förklaringsmodell för mig. Den blir lättare att förstå. Den utspelar sig i en brytningstid. Mycket är på väg att gå förlorat på många sätt.

Den invanda livsstrukturen börjar krackelera. På våren 1981 blir det klart att jag skall lämna mitt första egna boende - en vindskupa utan hall, kokvrå med galopperande kylskåp och toa utan dusch.
Flytt till Uppsala står för dörren. Hemstaden lämnas. Tidigare polare har flytt stan sedan länge och  intagit Göteborgs studentliv. En och annan har dragit till Stockholm.

På relationsfronten var det så att jag nödlandat två-tre förhållanden 1979-80 och levde sedan dess i  ett syrefattigt kärlekstält där endast små brottstycken gav livsuppehållande åtgärder. Jag fick inte lugn och ro.

Det dröjde ända till 1985 innan jag landade i något varaktigt, tryggare och bättre.

Så var det det här med spriten....

När jag plöjer igenom min dagbok som rimligtvis inte kan ge någon djupare bild av vad jag upplevde för en extern läsare (typ bloggläsare) så kommer minnena, kroppsminnen, bilder och lukter, ljud och röster nedfallande från Ios klippväggar och bombarderar mig på ett otäckt vis.

När jag tidigare skrivit om det här har det varit på distans och jag har sorterat fram, varit selektiv, som ett skydd, förmodligen.

Nu sitter jag här och mår lätt dåligt över min framfart, vilsenhet och oförmåga att ens förnimma mitt läge där och då. Jag var ju körd redan som 22-åring. Bortom räddning - full fart mot avgrunden. No remorse. att det skulle ta 20 år till innan jag slog i kaklet är ännu en gåta för mig.

Dagböckerna från de här åren - det finns 4-5 till, en för varje år och resa, tenderar till att mjukna, falla sönder och förbli oskrivna. Jag kommer inte digitalisera dem i sin helhet. Kanske utdrag som visar på hur det stod till. Jag behöver det för mina reflektioner. Dessa blottlägger jag gärna... från pajas med gitarr till clown med en blogg? Kanske det.

Tågluff -81 del 9

#blogg100 p 60

Sista delen av den här bedrövliga resan är inte så väl dokumenterad. Det har att göra med mit reseledarskap och lätta nerkärning. Jag hade verkligen ett monumentalt oflyt i mina ambitioner att få ordning på kärlek och trygghet under den här resan och hela sommaren - mer om det i nästa bloggpost, som blir en reflektion av de nio delarna - nu tar vi ett sista juck - Ios-Uddevalla på 4 dygn

Milopota beach 1981, sedd från klipporna nedanför Nikiforos Silverwave Café

11/7

Jag dog imorse. Tant Strul och Urball har dock hjälpt mig och jag känner mig bättre nu. Åker imorgon tidigt halv nio...shit, men jag hinner nog hem. Beräknar vara i München på tisdag kväll.

Kvällen var bra. Satt med Punkfarfar på Boby's. Visade honom Bilen. Efterfesten ballade ur. Johan kom in med en skräll och rasade ner i sängen bredvid Gunilla. Asgarv. Sov inte på hela natten.

Bilen - notera gul ficklampa istället för real headlights

12/7 kl 14.36 Båten

Tog kort på Bilen och rann ner till hamnen. Båten var i tid. Har hängt på Helene, Cilla och Arijana. Dillingen spelar Cocaine. Hendrix från Göteborg lirar nylongura. Jag mår skapligt.

16/7 Hemma

Well, dagboksskrivandet ballade ur så jag skall försöka relatera händelserna från det att båten kom till pireus.

Helene, Cilla och Ariana och jag tog in på Pension Argos, duschade m m. Vi skulle bo på taket. Vilken klättring. Brandtrappa vars konstruktion mest påminde om spiralgummi i 7 våningar. Usch. Vi gick ut och åt gott och drack också vin. På taket fick Dr Booze nattarbete att utföra. Det bestod i att ta hand om och var öm med Helene.

Morognen den 13:e var dagen vi drog järnet mot Sweden. Athen-Uddevalla. Vi hade fixat sittplatsbiljetter och Jungan, bodybuildern, fick slänga ut fyra danskar ur kup+en. Resan påbörjades och vi nådde den jugoslaviska gränsen utan större missöden. Festen började och Jungan, musikern, for runt i kupéerna med guran och med Helene som var groupie och hade handuken beredd för att efter varje låt torka mitt vackra ansikte. Natten tillbringades under kupésätena med Helene. Fantastisk tjej. Blev nog kär.

Morgon i Jugoslavien den 14:e. Dagen var kul. Loket, Vagnen, Handen etc Världens jidder. Helene och jag kysstes och slog ut Cilla och Stenblås i fyrmanswist. Mot kvällen rullade vi in i Österrike. och arijana blev sjuk av en korv som hon köpt i Lubljana. Landskapet var vackert och betagande.

München, shit. När tåget rullade in på Hbf var det fyra minuter kvar tills tåget mot Hamburg skulle gå.

Och flickorna sov. Jungan, Planeraren, sov också men var klar med packningen och fick nervkollaps och frossbrytningar, ville inte tillbringa natten på Hbf. Av någon underlig anledning kom vi med det sprängfyllda tåget och Junga, Fixaren, lyckades faktiskt hitta en kupé där det satt EN person. Trött på allt kröp jag in ensam under sätet och törnade in.

En ofräsch morgon mötte mannen medan madammerna myste i sin sömn. Vi var i die grosse Messe und Kongresstadt - Hannover. Gjorde en 10-punktsrenovering och satte mig sedan i korridoren för att kolla högspänning. Brudarna piggnade till någon timme innan Hamburg. Väl framme växlades, ringdes, köptes och åts det. Beslöt att åka över Copenhagen istället för Fredrikshavn. bra idé. I haschhålan väntade vi bara 1 timme. Stenblås och jag tog ett tåg mot göteborg efter ett mycket ömt avskedstagande av Helene, särskilt henne, och Cilla samt Arijana. Kom på att jag skulle vara i U-a vid midnatt. Super.

Stenblås bjöd på Strohrom och jag på Elephant. Lugn resa. Stenblås pussades, men jag var inte road. Tänkte bara på Helene. Undrar om jag kan hålla lågan uppe med brev och telefonsamtal (haha..så pre-Internetz o Facebook) tills oktober.

Nåväl, Stenblås slätade av mig utanför U-a tåget. Hej, hej och jag hoppade på. Vaknade i Öxnered. Hemma tog jag en bulle som fraktade Dr. Booze till Sunnerödsvägen 5. Uppför trapporna och in i råttboet.

Oddyssén var över.

Här tog dagboken slut.

Jaha... då kan det ju vara på sin plats att berätta vad som hände sen. Från hemkomst till mitten av oktober, som jag nämnde i slutet var det två månader. Jag åkte faktiskt upp till Stockholm i mitten av augusti (det finns det noteringar om i samma dagbok och den inleds "Denna resa var ett koma. I onykterhetens tecken framleds några dagar i Stockholm) och träffade Helene. Vi umgicks lite tafatt utan att det slog några gnistor. Vi träffades också något halvår senare mitt i vintern 1982 för att äta middag i Gamla Stan.

Det här med mitten av oktober handlade om min officersutbildning i Uppsala. Den utbildningen förde mig till Gävle bland annat. Där smiddes planer för resa nr 2 till Ios. Den har jag beskrivit lite kort tidigare.

Även den här trippen 1981 finns som bloggpost, men då i svepande ordalag, som något gott. 

Nu när jag tuggat mig igenom de spretiga bläckpenneraderna ser jag något helt annat. 

Återkommer om det...

Tågluff -81 del 8

#blogg100 p 59

Det är jobbigt detta. Ju längre jag kommer in i den här återvunna, återfunna resan, ju mer minnena väcks, desto obehagligare blir det. Sanningens ögon vidgas och skräpet ur mitt tidigare liv slängs ut ur sina knutna påsar. Det är smärtsamt, men jag tror det är nödvändigt....

Petros hade en sandwichbar mittemot Kostas & Vaschas "hotel"

4/7
Klart fräschaste morgonen hittills. Vaknade vid 7-tiden och läste en kioskdeckare. Klockan är nu 9 och en frukost skulle göra sig. Det var den ruggigaste frukost jag ätit på länge. Mycket gott. Var på beachen före 11. Endast Läkerol (fka Tigertrosan) var på plats när jag kom. Mår nu bättre än på flera dar. Kontaktlinserna plockades ut igår. Skönt.
Henning - den norske, har windsurfat idag, blev hämtad med racerbåt. Kul för honom. Pratar med B&W och Hotlips som äter choklad. Öl nr 2 intas nu.
5/7 10.45
Jag drack Iosvin och tog hål i örat igår. Madde också. enen stötte jag på, men loosade. Är nu på Läkerols klipplats.
14.11 - Far Out. Öl på Nikiforos och vidare hit. Mera öl. Hotlips & B&W finns här och kommer till mitt rum ikväll. Satisfaction spelas, Kicki har igloos på sig och jag behöver bajsa. Har nu gått in på bira nr 3. Träffat Kicki, alkoholvårdare, Uffe, reklamman och Ivar, skattedetektiv.

6/7
Kvällen igår var öronbedövande. Var på Petros och spelade, sen brädad på Hotlips och B&W av greker. Hängde med Ojja och Carita till Papagallo. Rätt bra ös. Vaknade 11. Direkt ner på beachen. Har guran med mig. Drog ett gig och fick fria beer. Pratade med Monica från Lund
spelade på torget. B&W och Hotlips gick runt med hatten. 700. Träffade Claybasket från Lidingö. Indianskön

7/7
Svagt. Nationalteatern spelas. Klppan. 3 timmar solpress. Orkar inte skriva. Gunilla, Åsa och Barbro har flyttat in. Vi gick ut och åt vid väderkvarnen, sedan till Papagalo där Gunilla träffade sin syster. Fortsatte till torget och drack vin. Jag besökte Ios torgtoalett. Enormt. Vi gick till Alexanders, dåligt drag.  Barbro och  jag "blev ihop". Satt på muren vid kyrkogården och bytte spott. Loosade våra vänner, men fann dem på JC's. Satt där tills musiken slutade och vandrade hem. Henning och Allan var vakna när vi kom hem. Shit

8/7 kl 9.21
Morognen ovanligt fräsch, drack visst inte så mycket igår. Henning Spänning åker idag, och jag själv är på gång.
Fredagkväll. Johan lät meddela att han sett mig på JC's kyssandes en kille. Otroligt. Jag replikerade. Sa att det var Barbro Stenblås. Senare var jag på Petros och spelade, han fixade nya strängar till guran. Avskedskonserten på torget var otrolig. Versionen av House of the rising sun kommer publiken sent att glömma. Kom i kontakt med en asskön kanadensiska. Skulle träffa henne påScorpion, men hur? Urballat. Barbro Stenblås ville inte pussa Dr Booze. Shit. Gick hem via Petros. Bagarn fick min hatt.

9/7
Katten är här. Allan och Gunilla har funnit varandra. Bytte penna. Black magic woman spelas. Berättade om Bilen (det här skulle jag behöva förklara länge...) för Åsa och Stenblås, jag skrattade så jag höll på att förlora tarmkontrollen.
Punkfarfar var en jävel på BackGammon och slog mej. Sen hade vi killsnack på Nikiforos som denna dag hade mens. På Far Out fick studierektorn från Lund som ser ut som Kenta (rektorn - inte Lund) min  adress. Tommy Trädoktorn stack med min bok, Gentlemen. Kvällen skal bli drag. Har beslutat att stanna en dag till. Lämnade skittvätten till en laundry.

10/7
Retsinafrukost (nu börjar det fan bli illa här...) Mazda och Purvan kom! Lirade Gammon med Mazda på Nikiforos. Kvällen var aluminium och fosfor...

To be continued.... last episode comin' up

Brev till Apollo

#blogg100 p 58

Kära Apollon!

Min blivande hustru och jag har flera gånger under de senaste åren nyttjat era tjänster. Främst som transportör i luften, då vi ofta reser på egen hand. Vid några tillfällen har vi dock köpt hela paket - flyg, transfer, hotell och så. Mest Grekland. Vi gillar Grekland.

Vi gillar också era reklamfilmer - som den här:



...fast det är något som inte stämmer...just det - i filmen sägs: "..därför är vi noga när vi väljer våra resmål och hotell". Vackert sagt, men fel illustrerat.

Det funkar inte med att testa solsängar samtidigt som speakern talar om val av hotell, och nu kommer mina invändningar mot Apollos sätt att testa, marknadsföra och upplysa...

Greksängar. Sängarna i Grekland är ofta hårda. Mycket hårda.

Så här kan en hotellbeskrivning se ut:


"Mycket ljusa och rymliga en- och tvårumslägenheter. Tvårumslägenheterna har kombinerat minikök och sovrum samt ett mindre sovrum. Alla lägenheter har minikök med kokplattor, kylskåp och enkel köksutrustning. TV. Gratis luftkonditionering samt gratis trådlöst internet. Balkong. Vissa tvårumslägenheter är i nedsänkt markplan, övriga har balkong. Städning 6 ggr/vecka."

Det finns även fakta som visar på byggår, renoveringsår, avstånd till centrum, och strand, trådlöst internet och att det finns en reception. Det sista är too much info. Hotell har reception. Så.

Men, hur är det med sängarna? Jag ser Apollosymboler som visar tre solar och ett plus. Inget om sängarna.

Är detta viktig info? Ja, det är jätteviktigt. Så viktigt att Apollo snarast borde införa en kategorisering  av sängsymboler som betyder;

- Soft
- Medium
- Hard
- Greekhard

Alternativt  - just i Grekland - lägga till en upplysning i fetstil; "Detta hotell har MJUKA sängar" - för det är undantagsvis det är så.

Att grekisk sängkultur i gemen går ut på att hysta ner en resårmadrass i en träram har jag känt till ända sedan 1983. Se nedan - en tältsäng..men ändå. Hård som flinta.

Kostas Place 1983 - Greekhard bed

Hur det kommer sig att grekiska sängar är så hårda som de är har jag aldrig lyckats få kläm på. Jag har vänt mig till Kenneth, men inte fått någon förklaring.Jag har lagt ut trådar på kalimera.se och dess forum. Ingen vet. En svensk-grek svarade mig att han brukade köpa en bäddmadrass på Jysk varje år och lämna kvar på sitt favorithotell.
Kristinas Rooms på Rhodos har MYCKET sköna sängar. Från IKEA. MED bäddmadrasser. Det borde de marknadsföra på sin sajt.

Är jag känslig i min gamla kropp? Nja... det brukar funka några nätter, men sedan blir det ont. I kroppen blir det ondska. Det blir det. Och humöret sviker då jag och blivande hustru inte få sova. Vi somnar på stranden. Så borde det inte vara. Vi vill kunna välja hotell efter sängstandard istället för att få reda på om det är 100 eller 200 meter till stranden.

Horisontellt hårda hälsningar

Nemo on Land et concortes