söndag, november 22, 2009

Pulsen...pulsen

Min puls är på tok för hög när jag tränar. Inget att oroa sig för egentligen - men det suger att jag har en snittpuls på 150-160 slag/min då jag ligger och tuggar asfalt längs Dag Hammarsköldsleden. Det är c:a 85% av maxpuls och där kan jag ligga lääänge.

De flesta träningstipsare och coacher pratar gärna om att ligga på runt 70% av max vid långpass - det innebär att jag får lalla fram i promenadfart. Löjligt.

Skriver till en sajten www.marathon.se och frågar på råd:


Hej!

Jag är 50 år.

Har sprungit och löptränat i 15 år. Halvmarathon varje år, STH Marathon 2005.

Har alltid haft ett tävlingstempo på runt 5.00-5.30 /km
När jag var som bäst tränat 2004-2005 Löpte jag 10 km på runt 45 minuter.

Nu till frågan - min träningspuls ligger alltid högt. Med rekommendationer om att ligga på 75-80% av maxpuls känns det som mer som om jag lufsar eller går snabbt. Får då en fart på 6.00-6.30/minut.

Satsar nu på Stockholm marathon 2010 och en tid runt 4 timmar.

Är det dumt/kontraproduktivt att ligga på snittpuls 150-165% under träningarna?

Min maxpuls är 180.

Vänligen

Nemo



Svar från coachen Peder 2009-11-18

Hej Nemo!

Det är alltid svårt, "det här med olika pulser", att säja vad som är rätt eller fel. Om man vet sin maxpuls så vet vi att bra träning, lite beroende på vad vi gör, är pulser mellan 60-90% av max. Ligger man där så har träningen effekt. I de fall där man tycker att detta inte stämmer så brukar jag rekommendera att springa på "känslan" dvs känns det bra - så är det nog också bra. Alltså, har jag en bra träningsbakgrund och "känner mig själv" dvs vilka tempon som är bra just för mig, då brukar det räcka långt.

Så om du tycker att det går för långsamt när du ligger på en viss pulsnivå så höj tempot och träna så att det känns bra oavsett vad pulsklockan för tillfället visar.

Du kan ju pröva och se om det gör någon skillnad.

Återkom gärna med resultat och kommentarer.

Hälsningar Peder


Så bra - känslan gäller - då är det alltså bara att slänga pulsklockan...nä,nä... det klarar inte mina lighta kontrollbehovsstörningar. Att springa utan att veta tid, puls och kaloriförbrukning.... det är ju som att se på film med förbundna ögon

3 kommentarer:

  1. Tänk dessa enkla sanningar som återkommer och återkommer: Det är känslan som gäller! Ja, just det ja! Det var ju så det var. Känslan gäller.

    SvaraRadera
  2. - precis... och det är viktigt för kontrollmänskan i mig att få det skrivet på näsan - speciellt från en spindelmanscoach. Dessa har jag fördomar om. Ingenjörsmentalitet i konstfiber, liksom

    SvaraRadera
  3. Fast det kan ju vara en sanning med modifikation att det är känslan som gäller. Man kan ju ha någon döfånig och döfarlig vana som ändå KÄNNS bra.
    Fast i ditt fall är det säkert så att det är känslan som gäller. Min känsla för löpträning är inte överdrivet positiv så nåt maraton blir det inte för mig, no ney never.

    SvaraRadera

Eehhhummm... This is my theory...and it's mine