Jag har varit sparsam med märkeskläder hela mitt liv Mest har det varit presenter, om något med en halvlyxig etikett råkat hamnat på min kropp . Dressmann, Kapp Ahl och H&M har varit mina hovleverantörer. Upptill har det dock börjat gunga. Efter några USA-resor är jag välförsedd med skjortor med insydda polospelare på. Nertill har det tills nyligen varit stabilt.
Fruns kollegas man, låt oss kalla honom Per-Håkan, är golfspelare och har alltid gillat kvalitetsskor. Då och då köper han upp sig på ett lager handsydda diton. Sist gick dock något fel. Hans fötter hann platta ut sig från det att han köpte skorna till dess att han skulle använda dem. Skorna passade inte längre. Fyra par handgjorda Lloyd passade inte längre!!! Han ville dock inte slänga dem utan skickade dem genom hustrukollegan hem till mig med hälsningen: Passar dom så får du dom.
Skorna satt som gjutna på mina fötter. Jag har aldrig gått i skönare skor. Och vilken uppsättning: Två bruna och två svarta som passade till allt. Jag sände över en flaska Laphroaig Quarter Cask till P-H som tack. Sämre skoaffärer kan man göra (minns bland annat Nemos inköp av ett par oxblodsfärgade skodon en gång i tiden).
Det värsta med min nya situation är att jag upptäckt vilken klass (eller brist på klass) som det egentligen är på mina Dressmannchinos. Mest hänger de och fladdrar som sjörövarsegel i bleke mellan Laurentskjortan och Lloydskorna. Det ser jävligt B ut, helt enkelt. Det blir att sticka ut på stan och dressa upp sig, vilket lär svida i plånboken. Jag som hade tänkt köpa en vertikalskärare till gräsmattan.
prof. Coma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine