Mikebike - en bloggare nära mig... och som jag ofta läser menade att: Jag citerar Skugges avskedsartikel i expressen: "Ok om det är BARN som nätmobbas anonymt, det är givetvis också förkastligt, men att vuxna människor håller på så är helt ofattbart."
Med tanke på hur Skugge själv har klubbat på t.ex. Linda Rosing är det mer än löjeväckande att hon själv pratar om nätmobbing.
Nu - när jag tänkt vidare...läst Skugges bevekelsegrunder och kopplat på Lernfelts krönika som jag länkat till här ovan...så drabbas jag av ruelse... Skugge vänder sig mot att hon angriper o dissar människor öppet... medan hon har svårt att ta anonyma hatmail... det kan jag förstå.
Anonymiteten som jag själv lever i får mig att ibland gå till angrepp. Jag gömmer mig bakom Nemo som ett utryck för att kunna vara ett avtryck i bloggvärlden och samtidigt vara skyddad i en lightversion. Jag kan då... om jag skall leva som jag lär... inte dissa någon eftersom jag själv är anonym. Jo, företeelser och värderingar... men kanske inte medvetet kränka andra... det vill jag aldrig bli förknippad med.
Jag behöver välja; antingen försöker jag vara strikt och inte "tycka" om andra människor...ok...deras åsikter kan jag alltid hoppa på. Det är även så att jag har min mailadress som ett sätt att kommunicera. Jag hoppas på mail om något jag skrivit eller uttryckt retat... eller för den delen roat någon oxå.
Jag kan också välja att var helt fett offentlig... på med comments... och "Skugga" friskt... men till vilken nytta? Jag har i så fall andra kanaler för att hantera min ilska. Här på bloggen gnabbas jag mest..
Det är då så att jag känner mig skyldig att ändå stå för det jag skriver... var och en med lite Stalker-tendenser kan lätt hitta mig och leverera en uppkokt kanin vid brevinkastet om det är så att jag misshagat den eller dom...
Skall i ärlighetens namn känna att jag har mer att frukta utifrån min sysselsättning på försäkringsbolaget...
Utsikt från ett skrivbord....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine