En dag på golvet

I dag hände det viktiga saker på jobbet. Tre professorer, en prefekt och en studierektor stängdes in i ett rum med orden ”Ni kommer inte ut förrän ni har kommit överens. Vit rök ska komma ur skorstenen.” Något lika viktigt som ett påveval var således att vänta.

Under ett drygt halvår har vi lagt våra djupa pannor i veck över frågan vad den nya avdelningen skall ha för beteckning. Den nya avdelningen, som jag tillhör, har seglat in i en organisation med äldre och etablerade avdelningar med revir att bevaka. Det är faktiskt den viktigaste uppgiften vi har på universitetet: att bevaka våra revir. Men det vill ingen erkänna. I stället talar man om tydlig organisation, synlighet, transparens och arbetsdelning. Som ny avdelning har man möjlighet att välja nya fräscha begrepp i sitt namn, begrepp som genom sin fräschhet blir symboliska hot mot de gamla avdelningarna som hotar att framstå som mossiga. De vill å sin sida inte byta ut sina gamla inarbetade namn för att därigenom framstå som vindflöjlar med fingrarna uppstickande både här och där. Taktiken blir då att hitta på argument varför den nya avdelningen inte får använda sig av den beteckning som avdelningen helst själv vill ha. Motstrategin blir att slå hål på dessa argument. En tidsödande och krävande intellektuell långsdans har således böljat fram och åter.

Nu skulle den avslutas. Åter till mötet. På mindre än 40 minuter var vi klara. Fredspipor röktes, te dracks, professorsskägg tvinnades och tofflor byttes som troféer och vänskapsgåvor. Hur gick det till?

Vad vi hade gjort var följande. (Låt oss säga att ”X” är det omstridda begreppet, som vi helst vill heta. "Y" är det förslag på namn som de gamla avdelningarna vill kasta åt oss.)

Tur 1: De etablerade avdelningarnas professorer lade ut korten ”Vi tycker att ni ska heta Y. Det är en populär beteckning just nu. Ta den. Vi bjuder på det”.
Tur 2: Jag sade: ”Y täcker inte allt vi sysslar med, men det gör X.”
Tur 3: De sa: ”Men vi sysslar också med X. Ni kan inte ha ensamrätt på det.”
Tur 4: Jag: ”Men vi sysslar med X i forskning och forskarutbildning. Det gör inte ni. Ni gör det bara i grundutbildningen.”
Nu var det tyst en stund. Den kloka, kvinnliga prefekten dras in i spelet.
Tur 5: Prefekten säger: ”Kan vi inte kalla avdelningen för ’avdelningen för Y och studier i X’ så pekar vi ut att det är ett forskningsintresse”.
Tur 6: En av de äldre professorerna protesterar: ”’Studier’ i vårt namn anger att vi sysslar med både forskning och grundutbildning. Så det går inte.”
Tur 7: Prefekten: ”Kan vi inte säga ’avdelningen för Y och forskning om X”.
Tystnad.
Tur 8: Alla tycker att det är ett bra förslag. Den torra halmen antänds.

Detta var en synnerligen effektiv eftermiddag.

Undrar vad nästa fight i drömfabriken ska handla om? Frågan om påvens skägg är ju redan utredd.

Er prof. Coma.