Stutabåset...

Träskånken Götheborg har varit i fjärran länder och kommer tillbaka med en prislapp på 500 milj. Många voro kallade och flytetyget har stolt haft en bloggare som vittnat om stora hav, vågor, sjö, vind m m ...en halvsida om dagen i GP i ett år... hur kul kan det bli i längden?

Nä, då var det mer "på rekktutt" förr... (se nedan) då män var män och bonnadrängar fick vara oherrans nervösa. Pastor Brusander hötte åt Kaloska men han gav Sverige fingret och drog...

"Kristina.. jag tyar inte här i stutabåset...jag måste ha dig före gurkorna mognar..."

Studenter dansar o ler

Mycket väsen för lite... Men kul har dom. Med musik. Me like!

Jackson Browne

... är en rackarns lirare som höll på och som värst under 70-talet - början 80...Lite Eagels-aktig..mja... God kille. För några år sen köpte jag hans genombrott från -74 "Late for the sky". Detta album som är på bilden var mitt första. -83 kom det. Kommer ihåg att jag limmade hårt på en mässfest...ville bara spela Jackson ...alldeles för tidigt på kvällen...var trött...ville inte hoppa.

Det HÄR var f ö det BÄSTA jag läst om avbloggningsprocesserna som Skuggan gav ett ansikte för lite sen...

jackson brown - lawyers in love.mp3

20.000 och summering av nuläget

Yeeees! Där satt den... skulle inte ens drömma om att lilla bloggen skulle få sån snurr på sin besöksräknare... men jag känner mig som värsta blogghoran när jag pingar upp mig på bloggportalen, twingly m fl ställen för att komma ut med min blogg...


Nu är det dock så... att jag åstundar hösten med stor vurm.. jag kommer ha fett med uppdrag i firman och försäkringsbolaget vill inte ha mig rännande nåt' mer... i alla fall har alla vikariat tillsatts av interna fast anställda...så det är bara för konsulten att packa ut sig 31 aug. Pilla navelludd och blogga... träna gym, bygga sexpack och ordna våningens skrymslen...det blir nåt det...

Btw är jag stolt routerinstallatör... min gala D-Link DI-524 sög hästsnopp och ville överhuvdtaget inte leverera trådlöst längre än 3-4 m omkrets. Irsch... gick till SIBA och slog ner med grymmaste geiger-routern... den är snudd på självlysande... sånt kräm. Lovar att jag kan sitta nere på Vasaplatsen och koppla upp mig...




D-Link DIR-635

Imorse var jag och gymade... det finns en flep där... han är osnyggt social. Han skall...prata med alla. Jag vill inte... vägrar möta blicken.

Jag är där...nyrakad, potent och fokuserad. Inget mingeltjafs. Den mannen som jag irriterar mig på kunde jag hyra in som värsta mingelmotorn om jag någon gång får för mig att ha en fest där syftet bara är att umgås på en skentrevlig nivå och inte gå djupare än väder, skolgång och annat ofarligt.

Men flepen på gymet är surt tröttsam...kör några reps... kollar om nån ser att han jobbar... tar en lov och bär på en hantel... snackar lite... "Tjena, hur går jobbet... jaha... och har det blivit nåt på kompisens hus?" Allt detta sker ockås mellan 06.30 - 08.00 en tid på dagen då försök till meningsutbyte kan bli en käft-smäll som pay-off... ja, inte på gymet... men ändå.

Shit... som vanligt kommer jag på att min irritation handlar om mig själv... att jag skulle vilja ha den där förmågan att bara tugga loss med allt o alla... kanske inte där och då... eller springa omkring med en lampskärm på huvvet och ropa se mig, se mig... men i alla fall med flepen lätthet bryta loss i en konversation. Jag har tränat på gymet i flera år... säger knappt hig till nån... musselmannen, alltså.

Skydd

Var på bio i helgen och såg Johnny Depp flepa runt i sin bandana och fäkta med Davy Jones och andra. Ingen höjdarfilm... men tack för reklamen! Den här snutten var en höjdare...vass med klart budskap... me like (klicka på "Telefonkedjan")

Listig, falsk och stark

Garthon är ute och susar igen... i DN förklarar han sin fadäs på ett mycket alkoholistiskt sätt...

Om alkoholen får oss att ljuga... (vem vill skiljas från sin bäste vän...? ) hur skall då politiker med problem inte ha det att förhålla sig till sanningen?

OK... jag schablonerar... men ändå

Mors dag

Så gott - att vara hos mamma och få tårta.

Lillasyster

Snortajt och mökke bra... givetvis från Gööööteborrg!!

01_beratta_det_for_lina.mp3

Tips från coachen....

Var som framgått av tidigare inlägg på kurs i veckan... alltså, jag höll kurs. I Värmland. Ihop med en norsk kvinna.

En av deltagarna lärde mig en viktig sak... och jag bedömde henne som en blytung källa.

Stretch! Detta träningsmys och velourtrams efter ett pass... här har jag maschohållning i klass med ett van Damme-uttryck inför inbrytning.

Har alltid tyckt att dra i kroppen för att bli en cartoon suger runkisch...

Nu är det slutmekkat! Sånär som på EN...eller max två stretschisar.

1. Ligg på rygg och dra upp ett vinklat knä mot bröstet för att dra ut stora sätesmuskeln...va,va... jag kan väl vilja bygga på en sprinterröv som man kan ställa ett martiniglas på? Jovars... men det går en låååång sena från röven till knät( Tractus iliotibialis )...sträcker du inte ut den så kommer LÖPARKNÄT och biter dig... det är som att skrämma barn med sotaren. Kom utklädd till löparknä på Solvikingarnas årsfest och stället blir tomt.

2. Inre vadmuskeln - svårstretschad och eftersatt men den tar sig gott och motverkar stumma löparben...

Nu SATS och spinn med Doris!

Det börjas i tid....

"Redan som liten fick han smak för något han inte riktigt
var ämnad för och som sedermera skulle inleda resan mot hans fall..."

Ske vad som helst....

En dag kan vara svår, men genom värsta dag dock timmar går...

Grupputveckling

Att det skall behöva vara så komplicerat

Kanoten

En man utan kanot är som en stubbe utan rot.

Det har vart mest skit med k800i den här

Det har vart mest skit med k800i den här veckan. För tunga bilder kanske. Åter med nya tag imorgon

I värmland

Gött å vara sig sjöl

Ett fång av syrén

Fångat vid en gavel

Matglädje

Att sno ihop en wok och bjuda sina barn - lycka

Fotoblogging

För två veckor sedan fick Prof Coma ta över bloggen - vilket han gjorde med den äran.

Nu gör jag en annan form av överlåtelse; Min k800i kommer att feeda bloggen med ögonblicksbilder ur livet - kalla det en fotodagbok...fram till fredag den 25:e

Det är min förhoppning att ni läsare (trots allt ett 100-tal per vecka) kan finna njutning, glädje, vämjelse eller någon annan känsla, betingade av de shots som snyts ur min mobil.

Första bilden kommer från SVT och är ett kärt TV-minne då det var lätt att gömma huvvet i soffan när farbor Ludvig eller Doktor Miller dök upp... orsch!


"Jag heter farbror Ludvig, och jag är snäll..." Ur Kullamannen

Utsikt på Avenyn

Ass to good for you

Pimp my man...

Snurrade runt i cybern och.,...oklart hur... hamade jag HÄR och inser att den sexistiska tonen (se ner på motsatta könet lever även hos kvinnor...men det verkar vara OK)

En girl... som tydligen misslyckades - och tillgrep andra åtgärder hittade jag HÄR

Först fanns en reality check för säkra tecken.... kolla här:

Hans hårfäste vandra sakta bakåt.
Han har läsglasögon av märket Birka.
Vandrarkängorna tas fram vid söndagspromenaderna i parken.
Längden på hans byxor tyder på att tidvattnet är på intåg.
Han sover i flanellpyjamas.
Hans favorittröja är munkjackan från konfirmationslägret i åttan.
Hans enda motion är promenaden från lägenheten till ATG-ombudet.
Han får ofta höra att han ser precis likadan ut som för tio år sedan. ”Det är som om tiden har stannat!”
Om han får välja vad som ska spisas till middag blir det solklart köttbullar, pulvermos och lingonsylt.
Han dricker mjölk som måltidsdryck. Direkt ur paketet.
Han bär reklam t-shirtarna alla andra slänger.
Han pratar en timme dagligen med ”mamsen”.
Under hans naglar hittar du rester av baksnus.
Hans favorit huvudbonad är öl-hjälmen.
Hans bil pryds av en luktgran eller två.
Han har mer än ett plagg som är av plysch
Han har strumpor i äventyrssandalerna
Han har föreslagit att ni ska ”hajka”.
Semestern tillbringas i skogen på lajv. Där är han känd under namnet Alvar Odenkvast.
Han pratar bäbisspråk.
Han har Markoolios senaste låt som ringsignal.
Ernst Kirkengaard är hans bästa vän
Han tycker kardborre är den bästa uppfinningen någonsin.
Han blir aldrig salongsberusad, bara drängfull.
Barn skrattar och pekar på honom
Hans väggbonader består av vimplar och flaggor från hans favoritlag.
Han äter på papperstallrikar för att spara disk
Han har en hög med serietidningar bredvid toaletten.
När Star Wars hade premiär tältade han på Medborgarplatsen i en vecka.
Han bär sina viktiga jobbpapper i en konsumkasse.
Hans kroppsodör påminner om en blandning mellan Gorgonzola och surströmming.
Han speglar sig naken varje morogn och utbrister ”FAAN vad jag är snygg!”. Sedan drar han på sig tröjan med trycket ”öl byggde denna vackra kropp”.

Det första som slår mig är; den mannen står ej att finna... annat än på film... och en tänker jag ; girltalk.se måste vara en skämt-sajt.... men...neeee...verkar inte så

Och jag belönas med bl a följande tips angående hur en man skall pimpas upp och tar mig samtidigt för pannan...den med det höga hårfästet..;


Ring Skatteverket och meddela att din man vill byta namn till Rocky

Ändra hans CV från revisor till stridspilot

Skicka in bilder på honom till alla skvallertidningar och utnämn honom till ”Sveriges nästa stjärnskott”

Dekorera honom med gnuggistatueringar när han ligger och sover

Töm hans iTunes och lägg till bättre musik

Sup honom redlös och vaxa honom sen efter tycke och smak (det blir svårt med mig...)

Vill du att han ska gå ner alternativt upp i vikt? Smyg ner laxerande respektive grädde i hans mat

Beställ prenumerationer på passande tidningar (oklart vilka det är?..)

Lura honom att det är Valborg och att ni ska göra en majbrasa med era gemensamma prylar (läs hans prylar)

Lägg upp honom på en dejtingsajt och deklarera att han söker nya vänner. Ett coolt entourage är A och O

Kommentera andra män du tycker är snygga så att han hör (jaha...och?)

Muta hans bäste vän till att ta ett snack med honom (skulle Prof Coma gå loss blir det stolpmarsch t Dressaman...nähä...)

Råka slänga ut hans gamla serietidningar och tennsoldater (då får S leta MYCKET länge)

Ställ in TVn så att det enda som visas är Fab5 (går det att sätta loop på det?)

Skicka in en ansökan i hans namn till ”Extreme Make Over”

Byt ut innehållet i tandkrämstuben mot Denivit tandputs

Intala honom att Regain är bra i ”förebyggande syfte”

Skänk hans kläder till det lokala ungkarlshotellet för före detta missbrukare

Råka ha sönder hans ärvda blommiga servis

Ring upp Room Service och säg att det är på liv och död

Se till att du själv är fläckfri så han känner att han måste skärpa sig för att behålla dig.

Bilden från girltalk.se (var annars...)

Nationellt trauma?

I GP går Björkman bananaz och skäms...själv blir jag bara skadeglad;
2: en boll från Ukraina
18: The Ark från sverige

Skvallerjidder..

Prof Coma bad mig om namnet på Erik Moore... ja, alltså vem som eg dolde sig bakom namnet på den "kände TV-kocken".

Efter 2 nanosekunders googling kom många träff upp... och mest... och hemskast var det att läsa
på Stureplan Ocencurerat... (nej jag länkar inte till sån dynga...) Någon människa i Örebro hade den sensationslystna sajten Pratkvarnen (nope... ingen länk dit heller...). Sajterna har samma innehåll som "tidningar jag bara läser hos frisören" - nu går jag inte ens dit längre eftersom jag skuffar fram längs gatorna i Gbg och påminner starkt om en luddig biljardboll on the run... med keps.

Vad är det som händer...? Vart är vi på väg? Hur kommer det sig att jag blir så indignerad?

Vuxenpoäng...

Gick in på sajten vuxenpoäng.com

Skulle ta reda på hur det ligger till... nu menar jag att ålder är något som kan mätas i flera dimensioner. Vårt samhällsklimat tycks hissa modellen; "smart, erfaren och ungdomlig" en combo som är lika svår att åstadkomma som att tro att ju längre du springer, desto mer utvilad känner du dig...

Mitt utfall var however... ;
(men så har jag också konserverat mig duktigt i 20 år)

Vuxenpoäng.com - Hur vuxen är du egentligen?
Din vuxenpoäng är: 16.1

Din ålder borde vara 29.4 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse
(jag fyller 48 i sommar... skall jag vara stolt då...??? jaha...)

Hörru! det är dags att växa upp någon gång. Kanske dags att flytta ihop med flickvännen eller skaffa bil? försök iallafall att ge ett litet vuxnare intryck.
Tips på saker att göra för att få mer poäng

* Köpa bil.

* Köpa hus.

* Åka till Kina

* Anordna vinprovning för dina vänner.

* Börja dricka Gourmetkaffe.

* Skaffa barn (men det sa jag ju att jag hade...)

* Fixa dig ett riktigt jobb.

* Gift dig

* Fixa ett ICA-kort, det är smidigt och du spar pengar.

Fika på Espresso House

NK regerar i gråvåren

Hemske Holger

Igår kväll - då jag som vanligt satt och fnisslade på i skenet av den cybernetiska maskinen sprattlade jag iväg en tänkt helgförhöjare till några av de som ingår i mitt numera maskstungna nätverk. Hr Holger responderade med en snudd på religiös betraktelse... något oväntat.

Detta var den vits som utlöste Holgers kria;


A 3-year-old boy examined his testicles while taking a bath.

"Mom", he asked, "Are these my brains?"
"Not yet," she replied.

Trevlig utskjutningshelg i riktning uppåt...

Nemo

Hr Holgers svar;

Idag är det ju den dag som de troende tror att Frälsaren for hem till fadershuset och det är nästan så att jag själv börjar tro att jag har mött Jesus!

Hör här; Under några veckor (ev månader) har det här smugit omkring en kattfröken och kurtiserat min vingklippte kattman (ja nu är det ju inte vingarna direkt som är klippta men det begriper du väl?), hon har varit väldigt orädd och verkat tam men sett ut som en uteliggare med skabbig päls som varit borta på stora delar av ryggen.

Jag har inte velat ha henne här utan försökt (utan större framgång) att förmå henne att avvika till annat boende, när jag ser det skrivet så påminner det lite om hur kommunen ibland behandlar våra gamla!

Alltnog, i natt vaknade jag och skulle gå upp varvid jag konstaterade att strömmen hade gått fast det var i själva verket proppen till en fas, i morse när jag hade skrudat mig gick jag sta till källaren för att efter proppbyte slå på vattenpumpen som blir lamslagen av fasbortfall.
Vad skådar då mitt morgonpigga öga om inte sagda kattdam som ligger stendöd vid sidan om pumpen!

Var det hennes ande som utlöste proppen så att jag skulle finna henne där för att kunna ge henne en värdig plats att förmultna på? Eller var det bara tillfälligheter?
Jag kände mig lite som den ängel som rullade undan stenen från Jesu grav för att ge vederbörande utrymme till himlaflykt.

I vilket fall som helst så ligger hon nu under en grov sälgstubbe i kanten av det jag kallar körsbärsdalen, (en del av min husnära skog där det vildväxer massor av fågelbär) om hon där finner himlastegen eller inte kan jag inte avgöra men att hon blir en del av det naturliga kretsloppet torde väl stå utom allt tvivel.

Helt oreligiöst ska jag nu koka en kopp kaffe och tvinga mina telningar in i duschen.

Gloria in excelsis Deo!

Holger

Pussycat Dolls

Döttrarna satt uppe och såg finalen på Top Model igår. OK... jag har kollat några avsnitt och mitt värderingskonto har sagt mig; mja... men OK...det programmet visar hela paketet - modellandets baksidor, så låt dem titta... jag har även svårt att sätta mig till doms över andra...ankommer inte på mig, liksom...

Men efter Top Model - E o M satt kvar med ögonen som råttkåddar och glodde. På vad, jo Pussycat Dolls.


"We're only in it for bling-bling sausage"

Mitt luttrade fadersöga i combo med "S" i telefonen fick mig att ge E o M onda ögat och utbrista: "Att ni sitter och ser ett sånt sanslöst skitprogram har fått mig att inse ni förstärker en oönskad könsmaktsordning i samhället..."

Upplägget - en befintlig grupp som jag fattat det ligger i verksamhetsspannet - "åka hip-hopbilar, åma sig i bakgrunden då en stor keps-bandana-baggypants-försedd Puff Daddy, Ice-Man eller annan snubbe med stängsel, hundar och uppimpade Hummers Yo-ar runt" - skall ha en ny medlem.

Stor audition och alla tjejer som på Idol-manér ivrigt väntar på sin tur att få visa vad kroppen kan prestera i fom av tit-ass-pussy-gung. Urvalskriterierna verkar vara en combo av bra gung på kroppen och sexig fuck-blick

Sorgligt - MTG - snälla - ta bort skiten.

Märkligt hur upprörd jag blir när sånt här kommer nära mig själv. Det blir en osande könsdebatt tillsammans med frukostens bovetegröt idag. Det var lugnare när Bo Ko stod högt på agendan...se vidare i nedanstående blogginlägg

Bo Ko - en ö i Tahiland?

Bo Ko - medlem i Dag Vag? Nähä... hjälten hela dan... fanns på TV när småtöserna var riktigt pyttesmå...

Midnight Oil

Den här gruppen kan jag bara inte släppa... speciellt den här "Blue Sky Mine"-skivan som kom 1990...gosh! 17 år sen... wtf?




Väljer så klart rökarspåret "Forgotten years" - en partystarter som jag hoppade runt till i min Gamlestadskvart och firade att Berlinmuren föll, det fanns bakmaskiner och innefärgen var pastellgrön...

04 Forgotten Years.mp3

Vårstånd

Yippeeee! Har ÄNTELIGEN lyckats puffa över fotobloggen till Nemo-bloggen efter migrationsstrulet till Beta... snacka om att vara teknisk snigel...

Nu blir det blogshots från mobilen rätt in i den här bloggen... istället

Pappatrams

Mina frukoststön anbringas lätt vid den tid på veckan då jag närmar mig "Vitsar från Läsekretsen" i husorganet GP. (bara begreppet "husorganet" stinker pappavitsvarning...)

Det är hög pappavitsvarning på det mesta....

Exempel:
-Nu på vintern skall man hålla koll på isarna
- Ja, det gäller att vara vaksam

I förra veckan blev jag ofrivilligt (?) indragen i en situation där jag inte kunde styra mig... fast då var det på riktigt... IRL... så att säga

Kursdeltagare: - I vårt område kommer posten alltid fel...brevbäran' är full för det mesta.
Nemo: Är det inte bättre att han går med flaskpost då?
...ett mummel och spridda stön blandat med fniss...
Nemo: Ja.. annars kan han vara lämplig att dela ut REK... så avi som han verkar...
...här brast det fullständigt...

Ja... roligare än så får ni det nog inte i mitt sällskap... fatta nu hur det kommer sig att jag jobbar med försäkring, har tre nära vänner och sällan minglar runt på kändispartaj...

Anonymt

Läste i GP igår om bloggvärldens påhopp. "Skuggan" slutade blogga... blev kränkt över de ANONYMA påhoppen...

Mikebike - en bloggare nära mig... och som jag ofta läser menade att: Jag citerar Skugges avskedsartikel i expressen: "Ok om det är BARN som nätmobbas anonymt, det är givetvis också förkastligt, men att vuxna människor håller på så är helt ofattbart."

Med tanke på hur Skugge själv har klubbat på t.ex. Linda Rosing är det mer än löjeväckande att hon själv pratar om nätmobbing.

Nu - när jag tänkt vidare...läst Skugges bevekelsegrunder och kopplat på Lernfelts krönika som jag länkat till här ovan...så drabbas jag av ruelse... Skugge vänder sig mot att hon angriper o dissar människor öppet... medan hon har svårt att ta anonyma hatmail... det kan jag förstå.

Anonymiteten som jag själv lever i får mig att ibland gå till angrepp. Jag gömmer mig bakom Nemo som ett utryck för att kunna vara ett avtryck i bloggvärlden och samtidigt vara skyddad i en lightversion. Jag kan då... om jag skall leva som jag lär... inte dissa någon eftersom jag själv är anonym. Jo, företeelser och värderingar... men kanske inte medvetet kränka andra... det vill jag aldrig bli förknippad med.

Jag behöver välja; antingen försöker jag vara strikt och inte "tycka" om andra människor...ok...deras åsikter kan jag alltid hoppa på. Det är även så att jag har min mailadress som ett sätt att kommunicera. Jag hoppas på mail om något jag skrivit eller uttryckt retat... eller för den delen roat någon oxå.

Jag kan också välja att var helt fett offentlig... på med comments... och "Skugga" friskt... men till vilken nytta? Jag har i så fall andra kanaler för att hantera min ilska. Här på bloggen gnabbas jag mest..

Det är då så att jag känner mig skyldig att ändå stå för det jag skriver... var och en med lite Stalker-tendenser kan lätt hitta mig och leverera en uppkokt kanin vid brevinkastet om det är så att jag misshagat den eller dom...

Skall i ärlighetens namn känna att jag har mer att frukta utifrån min sysselsättning på försäkringsbolaget...

Utsikt från ett skrivbord....

Jogg-blogg

Jorå... det blev en målgång med värdighet. Så här dagen efter sitter både S och jag och slickar våra sår....nja, små ömheter men är på det hela taget kroppsligt återställda.

Värre var det att jag inte fick i mig en hel pizza från Contessa på kvällen...jag menar...vad är det som händer? Min pulsklocka visade att jag tömt mig på 2300 kcal under loppet...kalorier som då borde ersättas med nån sorts självreglerande mekanik men, ne-hej... halva kakan av wellpapp och fiskrens åkte in i kylskåpet.

Istället zappade vi mellan Short Cuts och ESC.... alltså... vad är det som händer? En botoxsprängd Dame Edna från Ukraina med stjärna på huvvet och en 69:a på ryggen?

Att det spektaklet var ondare än liggsår.... bara förnamnet

Idag skall vi till Kviberg och köpa bara billigt...

Morgon mellan fjällen

Mitt lidande idag vet jag inget om... men jag skall ta mig 21.097 m runt Gbg...varav halva sträckan på Hisingen...pendangen till "heaven is a place on earth..."


De senaste dagarna övning i de värmländska odalbygderna har gett mig svår hvdvrk och framkallat tryck i frontallober och andra hålrum kring hjässans mjuka delar...nu på morgonen har det lättat...precis som himlens skyar.

Tog förresten några shots med k800i på herrgården jag bodde på.... se nedan



"Se till att få på ungen lite kläder och softa nere vid älvstanden, istället för att låta honom slava på rågåkern"

Jag känner mig nu stärkt, vederkvickt och icke förty; balaserad som en stabil, men flyktig gas. S frågade mig igår; "När du sover... var är Nemo då?"


Jag menade att jag förmodligen ligger i sängen... men om mina tankar är min existens... då blir det värre.... klart vi var överens om att min kropp låg kvar i bingen... men var fanns mitt jag när jag är omedvetande, sovande... skumt... i en annan dimension, kanske, jo.. jag drömde ju en natt nyss att jag var på ett engelskt gods och skulle hålla biblioteksförhör i engelsk lantmiljö.. det var bara att vänta sig att Bryan Ferry skulle dra lans för rävjaktens bevarande...eller skivomslaget till Genesis Foxtrot...eller Nursery Cryme....för den delen.


Mrs Musgrave (att jag kommer ihåg det namnet är väldigt svårt att förstå...iaf för mig) hade jag fått span på och gick loss.... hon såg ut som en riktig Marple-gumma... men hon hade bart underliv... och hamnade bredvis en swimmingpool och skulle där vederbörligen insmörjas med eteriska oljor, honung och fludder.


Distade drömmar som blandar ihop musikreferenser, TV-serier och självupplevt mannasörpel gör mig nöjd... och om det är en utflykt från min kropp...alltså... då jag sover finns inte Nemo... så inte mig emot.


Då kommer nästa fråga; vem bestämmer vad jag skall drömma? Det blir lite Matrix och arkitekter här... bäst att fokusera på nåt annat.


Du läsare, som till äventyrs vill följa mina plågor under lördag em... SMS:a GV 8779 till 72700 ...så där ... nu fick narcissisten i mig sitt... Gött mos... nu blir det bovetegröt och energikakor.

Slutrapport levereras

Over and out

Den tillvarons krackelering som gestaltades i gårdagens punkter har bara eskalerat under dagen.

Transportern körde nyss in på gatan, så nu börjar släktracet.

Svennecirkus i kvadrat.

Jag tackar för uppmärksamheten och utrymmet i bloggosfären. Nu tar Nemo över.

Jag sörjer att jag inte hann genomföra min pensionsförsäkringsskola. Den får vi ta en annan gång.

Doc

Fullt drag i svennecirkusen. 20 items

1. Idag har det varit föräldradag i yngsta dotterns skola. Många tidskonsumerande aktiviteter.
2. På lördag konfirmeras gossebarnet (mellanbarnet).
3. Äldsta dottern är sjuk och behöver skjuts hit och dit.
4. I morgon kommer den bysantinskt kryllande släkten hit i en hyrd transporter.
5. Det lagas mat för hela helgen.
6. Deadline för en utredning om ett nytt forskningsprogram för institutionen före helgen.
7. Vetenskaplig konferens i Oslo 14-16 maj.
8. Släkten åker hem till Bysans på söndag eftermiddag.
9. Min presentation i Oslo skall vara färdig på söndag kväll.
10. 05.30 måndag morgon påbörjas min resa till Oslo från hemmet.
11. Gräsmattan växer dåligt. Skulle behöva gödning.
12. Hinner inte dricka vin.
13. Kräver löneförhöjning.
14. Stationära datorn hemma kraschat för tredje gången.
15. Varför jobbar jag som obetald bloggvikarie?
16. Inga skjortor strukna och bara Dressmannbyxor i garderoben.
17. Det är mycket nu.
18. Poweyoga?
19. Ödmjukhet?
20. Bullshit!!!


Professorn

Slutet på en era?

Jag har varit sparsam med märkeskläder hela mitt liv Mest har det varit presenter, om något med en halvlyxig etikett råkat hamnat på min kropp . Dressmann, Kapp Ahl och H&M har varit mina hovleverantörer. Upptill har det dock börjat gunga. Efter några USA-resor är jag välförsedd med skjortor med insydda polospelare på. Nertill har det tills nyligen varit stabilt.

Fruns kollegas man, låt oss kalla honom Per-Håkan, är golfspelare och har alltid gillat kvalitetsskor. Då och då köper han upp sig på ett lager handsydda diton. Sist gick dock något fel. Hans fötter hann platta ut sig från det att han köpte skorna till dess att han skulle använda dem. Skorna passade inte längre. Fyra par handgjorda Lloyd passade inte längre!!! Han ville dock inte slänga dem utan skickade dem genom hustrukollegan hem till mig med hälsningen: Passar dom så får du dom.

Skorna satt som gjutna på mina fötter. Jag har aldrig gått i skönare skor. Och vilken uppsättning: Två bruna och två svarta som passade till allt. Jag sände över en flaska Laphroaig Quarter Cask till P-H som tack. Sämre skoaffärer kan man göra (minns bland annat Nemos inköp av ett par oxblodsfärgade skodon en gång i tiden).

Det värsta med min nya situation är att jag upptäckt vilken klass (eller brist på klass) som det egentligen är på mina Dressmannchinos. Mest hänger de och fladdrar som sjörövarsegel i bleke mellan Laurentskjortan och Lloydskorna. Det ser jävligt B ut, helt enkelt. Det blir att sticka ut på stan och dressa upp sig, vilket lär svida i plånboken. Jag som hade tänkt köpa en vertikalskärare till gräsmattan.

prof. Coma

Rockband som social fostrare

Trots mitt nuvarande tillbakadragna liv har jag en gång närt ambitionen att bli rockstjärna. På högstadietiden bildade jag egna band, rekryterades till något annat och var hangaround till ett tredje. Karriären tog dock aldrig fart. Och det jag minns mest av tiden var all ångest som de olika förhandlingssituationerna om vem som skulle vara lead, vem som kunde få sjunga och spela komp och vem som måste spela bas skapade. Förhandlingar, mönstringar och status i allt. Värdigheten var ständigt till salu. Ett sätt att komma med i ett ”bättre” band, ett band med högre status, var att erbjuda sig spela bas.

Till min hustru har jag då och då sagt att det snackas så mycket om att pojkar kan hålla ihop i stora gäng utan särskilt mycket bråk och inbördes tjafs till skillnad från tjejer som inte ens kan se sig själv i spegeln utan att börja prata skit om någon. Det är nys. Den som varit med i rockbandscirkusen, oavsett division, vet att det är dödliga intriger som vävs och iscensätts där.

Nu var det då sonens, som går i åttan, tur att introduceras i den här världen. Under två års tid har han övat tabulaturer, ackord, riff och solon på elguran hemma och i kommunala musikskolan. Sakta men säkert har kännedomen om hans förmåga spritt sig utanför husets väggar och en dag kom han hem från skolan inte så lite stolt och sa: ”Ett gäng killar i nian, som har ett band, vill att jag kommer med och spelar kompgitarr hos dem. Faderns bröst fylldes av revansch. Äntligen skulle familjens namn i rockkretsar upprättas. Samtidigt kände jag en viss oro. Måtte det inte sluta med besvikelse.

På kvällen den dag när han varit på sin första repetition med bandet frågade jag honom hur det gått.

-- Bra, sa han, men jag är inte med längre.

-- Varför inte då?

-- Dom sa att dom inte kunde ha en kompgitarrist som spelade bättre än leadgitarren.

Exit, men med värdighet. Han får nog fler chanser.

För tillfället tar jag mitt ansvar över honom genom att lära upp honom i gräsklippningens svåra konst. Vi lägger ner extra tid på trimmern, så att han lär sig att inga grässtrån ska sticka upp onödan och störa helhetsintrycket.

Prof. Coma

En dag på golvet

I dag hände det viktiga saker på jobbet. Tre professorer, en prefekt och en studierektor stängdes in i ett rum med orden ”Ni kommer inte ut förrän ni har kommit överens. Vit rök ska komma ur skorstenen.” Något lika viktigt som ett påveval var således att vänta.

Under ett drygt halvår har vi lagt våra djupa pannor i veck över frågan vad den nya avdelningen skall ha för beteckning. Den nya avdelningen, som jag tillhör, har seglat in i en organisation med äldre och etablerade avdelningar med revir att bevaka. Det är faktiskt den viktigaste uppgiften vi har på universitetet: att bevaka våra revir. Men det vill ingen erkänna. I stället talar man om tydlig organisation, synlighet, transparens och arbetsdelning. Som ny avdelning har man möjlighet att välja nya fräscha begrepp i sitt namn, begrepp som genom sin fräschhet blir symboliska hot mot de gamla avdelningarna som hotar att framstå som mossiga. De vill å sin sida inte byta ut sina gamla inarbetade namn för att därigenom framstå som vindflöjlar med fingrarna uppstickande både här och där. Taktiken blir då att hitta på argument varför den nya avdelningen inte får använda sig av den beteckning som avdelningen helst själv vill ha. Motstrategin blir att slå hål på dessa argument. En tidsödande och krävande intellektuell långsdans har således böljat fram och åter.

Nu skulle den avslutas. Åter till mötet. På mindre än 40 minuter var vi klara. Fredspipor röktes, te dracks, professorsskägg tvinnades och tofflor byttes som troféer och vänskapsgåvor. Hur gick det till?

Vad vi hade gjort var följande. (Låt oss säga att ”X” är det omstridda begreppet, som vi helst vill heta. "Y" är det förslag på namn som de gamla avdelningarna vill kasta åt oss.)

Tur 1: De etablerade avdelningarnas professorer lade ut korten ”Vi tycker att ni ska heta Y. Det är en populär beteckning just nu. Ta den. Vi bjuder på det”.
Tur 2: Jag sade: ”Y täcker inte allt vi sysslar med, men det gör X.”
Tur 3: De sa: ”Men vi sysslar också med X. Ni kan inte ha ensamrätt på det.”
Tur 4: Jag: ”Men vi sysslar med X i forskning och forskarutbildning. Det gör inte ni. Ni gör det bara i grundutbildningen.”
Nu var det tyst en stund. Den kloka, kvinnliga prefekten dras in i spelet.
Tur 5: Prefekten säger: ”Kan vi inte kalla avdelningen för ’avdelningen för Y och studier i X’ så pekar vi ut att det är ett forskningsintresse”.
Tur 6: En av de äldre professorerna protesterar: ”’Studier’ i vårt namn anger att vi sysslar med både forskning och grundutbildning. Så det går inte.”
Tur 7: Prefekten: ”Kan vi inte säga ’avdelningen för Y och forskning om X”.
Tystnad.
Tur 8: Alla tycker att det är ett bra förslag. Den torra halmen antänds.

Detta var en synnerligen effektiv eftermiddag.

Undrar vad nästa fight i drömfabriken ska handla om? Frågan om påvens skägg är ju redan utredd.

Er prof. Coma.

Prof. Comas svennecirkus

”Vilken chans. Att få rumstera om på en av de vassaste bloggarna i webbrymden en hel vecka”, tänkte jag när Nemo ställde frågan till mig. Sedan har det varit sömnlösa nätter. Vad ska jag skriva om? Vilken attityd ska jag ha? Att Linda Skugge viker ner sig inför mitt antågande gör det hela inte lättare. Prestationsångesten följer mig vart jag än går. Vad är felet?

Kanske ligger det till på det här sättet. Som etablerad vit, protestantisk övre medelklassare har man inget i bloggvärlden att hämta eller ge. Det räcker att jag öppnar käften så kränker jag någon minoritet. Bloggare ska ju slå underifrån. Kommentera argsint från sidan eller ironisera vilt på snedden. Inte skita på folk uppifrån professorsstolen.

Ett tag tänkte jag att aktivt ägna mig åt folkbildning och verkligen städa upp i det nyandliga tankemos som av och till läggs ut på Nemos blogg. En vetenskaplig kupp mot kvasifilosofin, liksom. Men jag kommer ihåg så mycket stryk jag fick när jag försökte förklara Poppers falsifieringsprincip för något år sedan. Nä, några fler pärlor för svinen blir det inte.

Jag får väl göra det som är brukligt: Lägga ut mitt liv i dagsportioner till multimedial beskådan. Så välkomna till den man som tog studenten 1977 i en kostym lika ärtgrön som den här bloggen är under veckan (kostymen användes bara en gång). Välkommen till den man vars barn ständigt anmäler honom till look-a-like-tävlingar som Mr Bean. Välkommen till den man som tycker att Dressman har snygga kläder och att Ford är ett kreddigt bilmärke. Välkomna till den man som på rouletten spelar svart och rött samtidigt bara för säkerhets skull. Välkomna till mexitegelvillans skälvande trygghet och den ansade gräsmattans stilla rörelse.

Välkomna till prof. Comas Svennecirkus.

Gästprofessur...

Jag släpper taget och låter min Nemesis - Prof Coma husera i bloggkvarteret här under perioden 6-11 maj.... bara för den sakens skull blir bloggen grön.. han har onekligen en förmåga att tala med gröna pratbubblor..Hr Coma

Må det gå väl....

Han har utlovat: "inga bilder eller annat trams... bara text... jag är van vid papper... mmm...papper"

ser oxå på SvD att det blir böcker om Uffe... skall bli intressant...hoppas jag

Sommarlängtan...

Sommaren kommer.... snart...

Black Sabbath

När jag som yvigt fjunig tonårsgrabb fick ordning på mina första "riktiga" musikaliska alster...så var det genom Micke A. Han hade Deep Purple "Made in Japan"... och han hade Black Sabbath....

Jag fick frakta min rullbandspelare på cykel och tape:a in.. och sedan satt jag och trummade ursinnigt på pojkrummet med stora feta hörlurar och stora pennor, Skrivbordet var mitt trummset. Något år senare blev det mer på riktigt...elgitarr o fuzzbox




"Master of reality" tillhör den absoluta kärnan i hårdrockshistorien och är tveklöst ett av de bästa albumen inom denna genre. Här var Black Sabbath i sin absoluta högform och ett mer helgjutet tungt album är svårt att finna. Black Sabbath's album mellan 1970-1975 bildar i sig en ganska gedigen hårdrocksamling och "Master of reality" är en perfekt start.

Spåret som jag valt kommer från den något mer lightade Vol 4.

202-black_sabbath-supernaut.mp3

630 mille

Sten A Olssons Compagnie... som med sina stora muminbåtar tuffar fram och åter har ockuperat området Järntorget - Klippan för hur många år framåt som helst.... de svavlar ut skit och rök...drar till sig tung tradartrafik... och belönar sig själva med 630 miljoner. Starkt jobbat!

Hur vore det om merparten av den vinsten gick till avveckling av nuvarande hamnområde och en förtätning längre ut åt havet... på Hisingssidan??

Så länge jag bor i Gbg kommer jag aldrig förlika mig med att kvartena från Första Lång och vidare ut mot Majorna helt och hållet är ett under av mög och dålig hållning... och jag håller Sten A och Kommun-Göran som ansvariga...

Riv upp avtalet om markytorna längs Södra Älvstranden


Spetta loss! Frakta bort!

Årets första? sommarplåga...

Skall tydligen vara fetmäktigt på "G" enligt några tidningar... Metro bl a...

0735 och 0736

Det är nåt skumt med mobilnummer som börja med 0735- eller 0736...

Jag får snea vibbar direkt... svarar inte på Blocketannonser... låter strip, kontantkort, kriminellt bizarreri m m

Människor med 0735- eller 0736-nummer gör sånt här:

Har jag fördomar?

Suger sjön?

Det sjuka samhället - rätten att må dåligt

För några år sen var jag på utbildning. Det var bl a en försäkringsläkare som föreläste om sjukdomslära. Det var……intressant. När jag summerade dagen insåg jag att Göteborg inom några år inte kommer att ha alls lika många människor som uppbär sjukersättning eller sjukpenning. Det är nya tider nu och avslagen på begäran om sjukpenning/sjukersättning duggar tätt. Ska du bli sjuk och vill ha ersättning ska du vad du än gör inte ha ont i ryggen eller ha diffus muskelvärk (typ fibromyalgi eller liknande). Du ska heller inte vara deprimerad, ha gått in i väggen eller ha stressrelaterade symptom. Pendeln har slagit över helt på Tuffa Bedömningars sida och det kommer inte alltid att vara speciellt enkelt eller roligt att jobba på FK. Det kommer att vara ännu jobbigare att vara sjuk och nekas ersättning.

Faktum är att det var riktigt intressant att höra den försäkringsläkare som på förmiddagen pratade om psykisk ohälsa. Han hade en (inom läkarkåren) ganska kontroversiell syn på sjukskrivning för dessa patienter. Han menade att de allra flesta som inte lider av en allvarligare psykisk störning (typ paranoiditet, schizofreni och liknande) inte blir hjälpta av att sjukskrivas, utan att det tvärtom kan konservera deras psykiska ohälsa att ställas utanför arbetsmarknaden. Han pratade om att människan som grupp är oerhört anpassningsbar och att vi klarat krig och umbäranden, men att vi nu förväntar oss att samhället ska ta hand om oss så fort vi mår dåligt. Han pratade om att det inte finns några studier som visar att samtalsterapi egentligen gör oss friskare utan att det i vissa fall snarare kan leda till att man blir "beroende".

Det handlade enligt honom "inte om hur man har det... utan hur man tar det..."

Han förespråkade kognitiv beteendeterapi och menade att om du t ex lider av fobier så blir du aldrig mindre fobisk av att gå hemma där du hela tiden kan undvika situationer som ger dig ångest. Det leder till ett undvikandebeteenden som snarare gör dig sjukare. Just den delen klingade väldigt sann i mina öron. Han sa också att kristerapi i många fall gör mer skada än nytta eftersom man då fokuserar på att älta snarare än att gå vidare. När han själv sjukskrev patienter gav han dem sällan mer än ett par veckors hel sjukskrivning, sen skulle de igång åtminstone på deltid. Detta motiverade han med att sjukskrivning gör folk passiva och utanför samhället och de vardagliga kraven. Till och med de som sökte för utbrändhet gav han bara ett par veckors hel sjukskrivning och menade att det inte finns några vetenskapliga belägg för att det krävs långa sjukskrivningsperioder för att komma tillbaka efter den typen av sjukdom.

Faktum är att det pratades en hel del om "modediagnoser" så som utbrändhet, elallergi och fibromyalgi. Oavsett vad man tycker om att kalla det för "modediagnos" (som alltid är symptomdiagnoser - d v s det är svårt att hitta objektiva undersökningsfynd utan det mesta handlar om patientens upplevelser) är det rätt intressant hur olika diagnoser plötsligt dyker upp från ingenstans och sedan blir det en formlig flodvåg med människor som har just dessa symptom. Det kanske mest intressanta är hur dessa diagnoser blommar upp på olika platser på jorden. I USA är det t ex väldigt vanligt med någon slags överkänslighet mot tungmetaller medan elallergi är väldigt ovanligt. Här i Sverige har vi på senare år haft en epidemi av stressrelaterade sjukdomar, utbrändhet och fibromyalgi. Frågan är om dessa sjukdomar plötsligt har dykt upp från ingenstans eller om de är ett symptom på något underliggande i själva samhällsstrukturen?

Det verkar som om det finns en slags mentalitet att man ska bli omhändertagen och lite daltad med. Det är inte normalt i vårt samhälle att periodvis känna sig nere, att drabbas av sorg eller andra psykiska bakslag. Vi har en föreställning om att man har en rättighet att känna sig lycklig och helt frisk och gör man inte det är man sjuk och har rätt att vara hemma. Vi ser inte sorg, rädslor och oförrätter som en normal del av livet längre.

Många ungdomar som växer upp idag får allting serverade på fat. Det är självklart för dem att föräldrarna ska ställa upp och köpa dem moped, resor, modekläder o s v och de ska ha hjälp med läxor och med att skaffa sommarjobb och vad det nu kan vara. De går in i vuxenlivet med en förväntan om att få saker snarare än att skaffa sig saker. Och om man inte själv aktivt kämpar för saker blir man ofta utan. Förväntar man sig ett roligt jobb och inte är beredd att ta ett skitjobb för att skaffa sig erfarenhet blir man kanske helt utan jobb. Kanske är det därför som så många av de unga idag mår så dåligt? Vi har så många unga människor (kanske 18-30 år) som är sjukskrivna för depressioner och fobier. Jag är väl medveten om att det här är generaliseringar som inte gäller alla. Men man kan välja att se det som att det kanske är en samhällstrend. Nu vet inte jag helt säkert hur mycket sanning det ligger i alla dessa uttalanden (mycket av det har jag iofs hört även från andra håll), men det är onekligen intressant!

Mest intressant är det kanske om man ser det som en väg till ett lyckligare liv. Om man kan acceptera att motgångar alltid kommer att komma i ens väg, att man kommer att känna sig liten, svag och utsatt lite nu och då och att det gäller att "bryta ihop och komma igen" så mår man sannolikt bättre efteråt...