För några år sedan, då jag ännu levde i radhus kom jag över den här plattan. Spår 5 satt som en smäck för den höll samma temp som mitt sinnestillstånd gjorde då...lakoniskt, sorgset och det var som om livet streamade utan möjlighet till vare sig f.fwd eller rewind - erase.
Upptäckte den återigen häromdagen och fick ståpäls av mäktigheten i gitarrsolot.
Inga kommentarer:
Nya kommentarer är inte tillåtna.