Sällan brukar jag bli arg... händer enstaksvis numera. En lyx jag inte kan unna mig. Fundersam och ifrågasättande kommer jag däremot och förhoppningsvis alltid att vara.
Senaste huvudbry - Bar Centro på Kyrkogatan...inklämt på en ful gatstump mellan Fredsgatan o Ö Hamngatan.
En gång har jag varit inne i den fullständigt "lack of mysighet"-lokalen. Tänk själva. Noll textil... klinker...nej, stengolv och möbler med järnben... Tänk mejeri, tänk mjölkkrukor. Om du har ont av en stålkratta som sakta stryks mot en griffeltavla... då är Bar Centro en förgård till helvetet.
Det bemötande jag då (2004) fick utföll i en ljum espresso och en bad-ass-barista-attitude. Kort sagt - jag fick känslan av vanmakt och litenhet; att jag inte var hip nog att vistas där inne.
Eftersom jag passerar Bar Centro 2-3 ggr/vecka brukar jag alltid se uppfordrande på kunderna - och dom är M-Å-N-G-A - i hopp om att de skall komma på bättre tankar...eller i bästa fall ge mig någon insikt om hur det kommer sig att de sitter i en så obekväm miljö och huttrar, insvepta i filtar, och suger på sina fimpar, som om dom väntade på en deportering till Gulag... för Bar Centro är sinnebilden för en öststatsjärnvägsstationsväntall... Japp! Där satt den.
Enda förklaringen - som jag kan komma på - är att kaffet - grundbulten för alla coffeeshopars existens - måste vara något utöver det vanliga... någon som kan ge mig en hint och inspel till omvändelse... för Espressos - modell Inferno/Evil... det är något jag brinner för - fast loungefaktorn är viktig för mig.
Mail med förklaringsmodeller - eller tips till ett bättre caféliv mottages tacksamt...
Senaste huvudbry - Bar Centro på Kyrkogatan...inklämt på en ful gatstump mellan Fredsgatan o Ö Hamngatan.
En gång har jag varit inne i den fullständigt "lack of mysighet"-lokalen. Tänk själva. Noll textil... klinker...nej, stengolv och möbler med järnben... Tänk mejeri, tänk mjölkkrukor. Om du har ont av en stålkratta som sakta stryks mot en griffeltavla... då är Bar Centro en förgård till helvetet.
Det bemötande jag då (2004) fick utföll i en ljum espresso och en bad-ass-barista-attitude. Kort sagt - jag fick känslan av vanmakt och litenhet; att jag inte var hip nog att vistas där inne.
Eftersom jag passerar Bar Centro 2-3 ggr/vecka brukar jag alltid se uppfordrande på kunderna - och dom är M-Å-N-G-A - i hopp om att de skall komma på bättre tankar...eller i bästa fall ge mig någon insikt om hur det kommer sig att de sitter i en så obekväm miljö och huttrar, insvepta i filtar, och suger på sina fimpar, som om dom väntade på en deportering till Gulag... för Bar Centro är sinnebilden för en öststatsjärnvägsstationsväntall... Japp! Där satt den.
Enda förklaringen - som jag kan komma på - är att kaffet - grundbulten för alla coffeeshopars existens - måste vara något utöver det vanliga... någon som kan ge mig en hint och inspel till omvändelse... för Espressos - modell Inferno/Evil... det är något jag brinner för - fast loungefaktorn är viktig för mig.
Mail med förklaringsmodeller - eller tips till ett bättre caféliv mottages tacksamt...
Du har rätt, det är nog bara så att du inte är hip nog, no offense
SvaraRadera/Centrolover
@ Anonym - skönt. För om priset för att vara hip är att vara på Bar Centro - då avstår jag gärna. Det har ju gått två år sedan inlägget skrevs och jag har varit där ytterligare ett par gånger. Fortfarande infinner sig inte den atmosfär jag behöver för att njuta gott kaffe.
SvaraRadera