Nada....

Idag om morgonen vaknade jag 04:40 och konstaterade att den bok jag påbörjade igår vid pass 22:00 var alldeles för intressant för att ligga till sig bredvid sängen.

"Kanske Imorgon" av Lina Erkelius. Recension imorgon...tror jag.

Jag har också utlovat en djuplodande penetrering av den här boken:

Om boken: (hämtat från www.bokus.com)
Året är 1961 och regissören Ingmar Bergman åker rastlöst mellan Djursholmsvillan, Filmstaden och Operan. Trevande börjar han arbetet med den film som ska bli Nattvardsgästerna, om prästen som inte längre kan tro. Ingmar vill äntligen förklara för sina föräldrar varför han inte kunde bli präst som sin far. Till en början tycks allt gå snett. Fadern vägrar hårdnackat att ens läsa manus. Både äktenskap och arbete kräver ideliga smålögner för att fungera. Filmteamet knotar, SF hotar och Ingmar fruktar att han håller på att göra sin tråkigaste film någonsin. Kärleksfullt, väldokumenterat och sensuellt lockar Alexander Ahndoril fram en roman ur verklighetens tidiga sextiotal, då så mycket av vår moderna livskänsla formades. Regissören är en roman om en filminspelning som i sin lekfullhet och milda surrealism kan påminna om I huvudet på John Malkovich eller Fellinis 8 ½. Steg för steg klär romanen av sitt egentliga motiv: hur vi ibland måste lura oss själva för att komma åt sanningen. Samtidigt växer en annan oroande fråga ur textens hårt knutna familjerelationer: Kan man regissera sitt eget liv?

Frågan vi borde ställa oss är... Kan man skriva en tråkigare bok?

Sant är att boken har förtjänster. Nerven i en komplex fader-sonrelation är stabilt hanterad.... men det är också det enda som gör att en firre poppar upp. Den hade kunnat bli en blytung novell på 50 sidor. Dom övriga 200 ägnas åt massa skit med drömmar i regissörens (Bergmans) huvud.. Trädgårdstomtar, levande djur...får, hästar och grisar. Obegriplig surrealism (Bergman förses med träben bl a) blandas med återblickar och tankar om hur fadern skall tycka om hans projekt.... det står och stampar och inget vill hända. En i mitt tycke helt överflödig bok som borde förpassas till kommande bokrea för 29 spänn. författaren skriver förmodligen inte med Bergman i blickfånget...utan använder Bergmans konstnärsskap för att nå ut med något eget underliggande trauma. Eller så har jag för dålig fantasi eller ett anfrätt intellekt för att kunna se storheten i den här skriften

Nemo ger Regissören