En riktig page-turner som jag inte riktigt förstår syftet med... OK.. jag sträckläste den nästan maniskt men kände mig lite snuvad.
Trodde jag skulle förstå mer av MÄNNISKAN Freddie och kanske mindre av vad hans omgivning hade att säga...eller för den delen hur grabbarna på Radium 226.05 har haft det under sin livsresa.
Om du är intresserad av Göteborgs musikliv i de nedre trappstegen från 70-talet och fram till nu är boken ett måste... det är som Freddie varit en förevändning för att beskriva den musikaliska undergroundscenen.
Grundläggande elementa är droger o fylla - men som läsare är jag ändå bara en åskådare i marginalen som inte förstår vare sig Freddie - men det gör han förmodligen inte själv heller - eller vad som rör sig innanför pannbenet på hans fru Bella, som valt att leva med en addict...nykterist som hon är.
Boken övertygar mig däremot om en sak - Freddie vill jag beundra som artist, konstär... men jag skulle aldrig kunna bli vän med karln'... vänner bör man kunna lita på, tycker jag och F W är inte helt Mr. Reliable - inte på något plan så vitt jag kan läsa ut av boken... mer av legend och en sorts extrovert autist
En hatt av dock för författaren som gett sig in i och kommit ut på andra sidan med en produkt som i alla fall snuddar lite under skinnet...
Nemo ger betyg:
Nu kommer jag kasta mig över "Regissören" där Ingmar Bergmans toalettbesök och jakten på bekräftelse från sin egen far behandlas....återkommer med några varma fiskar kring den
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine