Det är synd om människan...

Jag lägger huvvet på sne´och tänker på stret-räven, gnetmyran som kånkar omkring med två ton Luther på höger axel och missmodigt, ängsligt och med flyende blick flackar mot framtiden...
Denne min gamle vapendragare och i ungdomens tid en garant för stabila fyllor i gott sällskap har hamnat i ett cybernetiskt utanförskap...

Häromdagen sände jag över ett ppt-bildspel som handlar om vänskap...en liten förnumstig beagle som sprider klokhet omkring sig... en "bad shadow" av Nalle Puh.

Snobben uppmanar i slutet att sända bildspelet vidare till vänner...

Här går Prof. Coma bet... sorgfälligt konstaterar han... "Du har fått mig till vägs ände...jag har faktiskt ingen jag kan sända detta vidare till... detta är en slutstation." Ja... nåt i den stilen plitade han ner på sin sönderdefragmenterade laptop.

Jag tycker detta är djupt tragiskt... han skulle kunna sända det till sin fru... eller något av sina barn. Jag hoppas han har kollegor i den akademiska världen som kan förstå innebörden att
mottaga ett upplyftande kärleksbudskap.

I annat fall - så kan han skaffa en lite anonym e-postadress, typ jagvillpussadinaskinkor@hotmail.com eller så.... och sända det till lokala politiker, frekventa kunder inom KVM... jag vet inte.

Eller... idag... då Hr Coma bevistar Bokmässan... detta frosseri i litteratur... de halvfranska bandens Cirkus Cirkör... en varité i tygkassar, långa biblotekariehår och Gudrun Sjödén-kläder.
Där kan han säkert knyta band, plocka på sig visitkort och stuffa ihop en e-postlista.

Fler tips hur Prof. Coma skaffar sig vänner i cyberjymden mottages tacksamt... jag lvar att fvb:a dom skyndsamt.



Sent en torsdag kväll...utan e-postvänner