Jag försöker ibland att se tillbaka på mitt liv och dra erfarenheter och slutsatser...eftersom jag kronologiskt befinner mig bortom min ungdoms ålderdom och hitom min ålderdoms ungdom. Age 47... räknat från 1959. Går lika illa varje gång... jag kan iofs följa tidslinjen, men den där naturliga utvecklingskurvan funkar inte för mig.
Själ o tanke:
Det går alltså inget vidare...kronologin...tidsordningen finns som sagt, man mitt liv löper ser så diffust och knepigt ut. Jag kände mig nyfödd för c:a fem år sedan ur ett själsligt/psykologiskt perspektiv. Sår som legat öppna läks ihop, helas och ger en ny spänning inför livet som jag gärna lever det.
Age 5-80...räknat i en fluktration ...inom en enda dag ibland...då jag fastnar i tankemässiga rigiditeter ena stunden, knyter in mig i mina rädslor....för att efter en stunds vegeterande eller nåt känna mig som den vansinnigt lekfulle gosse jag kunde vara i åldern 0-15
Picasso sa; "Det tog mig ett helt liv att lära mig måla som ett barn..."
Kropp:
Min fysiologiska ålder är oxå den något diffus... rörlighet och syreupptagning som en bättre tränad 21-åring, men på andra håll börjar det fysiska förfallet och cellernas naturliga åldersprocess märkas. Genom motion, god kosthållning och regelbunden sömn verkar det dock som om min kropp följer mitt sinnelag ganska väl. Jag tänker att; om jag för stunden känner mig som en skogstokig 19-åring som bara vill studsa loss till värsta technon så vill jag gärna klara av att studsa till 152 bpm i MER än två minuter...och detta utan illegala substanser i kroppen. Min kropp mår bra av att följa resorna i mitt böjliga ålderspsyke. Age c:a 35 årig kropp
Pimp my age....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine