Pelekas - revisited

Hemma igen -och har ett huvve fullt med tyngd. Konstigt. Bara att spotta upp sig och gno på... men först en liten rapport om en strand jag inte bodde på -denna gång.

This beach once enjoyed international fame as an essential stop on the 'hippie trail' - and though those days are gone, since the arrival of roads and a hotel, it retains the same idyllic qualities that once tempted beach connosieurs. With a long gentle curve of soft golden sand - backed by the steep olive clad slopes of Pelekas hill - the gently shelving bay and clear water are ideal for swimming.


Fel, fel, fel... nu skall vi ta detta från början. Så här skrev jag om mitt möte med Korfu och Pelekas i ett tidigare inlägg;


Vi kom till Korfu, men visste inte riktigt vart vi skulle på ön... det var JF som skötte reseledarskapet och jag hängde lydigt på.. Vatos (Batos) stod det på en lapp som en amerikan - Chuck - hade i plånboken. Han fick med mig o JF samt två madamer från Hässleholm som vi förmodligen mött på båten. Vi fann oss ute på landsbygden och i en avkrok utan något liv alls.. en taxi susade förbi, tvärnitade och kom backandes tillbaka.
-Where you go?
-Vatos, but there must be something wrong...there should be a beach ad people singing, drinking and play around... with balls and stuff
- Aaaaahhh... you must mean Pelekas! Jump in...


Så skrev jag och kom ihåg. Men återbesöket satte allt i system och fick sin förklaring.
Denna förklaring stavas Mirtiotissa beach. vad Chuck alltså letade efter var Mirtiossa, men då - 1978 - fanns nog inte den beachen ens på kartan. När vi var där NU, så upptäckte jag att jag varit där och anlänt via vattencykel (trampbåt) DÅ...1978, alltså.

Men...nu som då var stranden ännu en strand att vara hippie-chic-light på. Fortfarande ludna sovsäckar och människor i ockra, purpur och mahjong, med doft av oregano, oljor och fjädrar. Enda skillnaden var nog att de hade sina Toyota Previas parkerade i backen ovanför beachen och packade ner sina sovsäckar i IKEA:s blå bärkassar efter nattens övningar. Alla hade också valt att frisera sina pubeshår. Något som var otänkbart under hippieeran. Där fanns långhåriga män som höll efter stranden, sålde smycken, bodde hydda och levde av vattnet som sprang fram ur berget.

Styrkt av denna upptäckt - att det mesta var sig likt - styrde jag vår lilla vita grisbil från Tyska "Renten-Vermieten-Autoverhürnung-ordnung muss sien" till Pelekas beach. för att se vad som hänt. Bilderna o filmen får tala för sig själv....


Då det begav sig...


"Var é brudarna?"

Så här såg det ut V 34 2008.


"Har jag fest eller...?"

Där skulle ju jag ligga (alltså där den fula hotellgräddbakelsen vecklat ut sig i slänten här ovan)

Så som det var då....



För att kunna se på detta:



Och definitivt inte på det här....






Återkommer med mer intryck och grejs vad det lider. Först bokrecension och svar på utmaning.

Southbound...

Jag drar ner Internetgardinen och låter Tom Waits mangla din själ, fridfullt och ömsint tills jag återkommer från Greklands svar på Gotland. Om mina tidigare övningar där, som gick av stapeln med start för 30 år sedan kan du läsa här.

På det viset lär det inte bli denna gång....

Allt är relativt - och svänger

Det som började med en dräpande löpsedel igår..... följdes upp av denna artikel i tidningen.

"I södra halvan av landet kan kvicksilvret nå 20-23 grader." När börjar Aftonbladet sälja beg. bilar?


Update; Det svänger fort i "nyhets"-flödet...men det blev visst ingen löpsedel....

Hål i hela huvvet

Jag har alltid fått något obehagligt skruvat i kroppsspråket då jag suttit i TV-soffan och sett Anette Kullenberg ( f ö syrra till Claes Borgström - obegripligt) framträda i rutan. Jag skruvar mig av svårmod och vällust samtidigt. Samma känsla som inför en åktur med nån skrämmande berg- o dalbana, eller nåt. du vet aldrig vad som skall hända. Ibland tror jag att Anette får vara med för att vara "den där tokiga kärringen som kan säga vad som helst.

Efter att ha läst hennes bloggpost här, så förstår jag mina känslor inför Anette bättre.

Och hade det inte varit för Benny Haags svar, så hade jag omedelbart gått till anfall. Nu gör Benny det jobbet.

Men, det kanske är så som Benny inleder sitt svar - Anette är inget annat än en tokig fyllkärring som inte landat än. Må det i så fall ske...

Lev och löp!

Om jag väljer att njuta hämningslöst i 50 år, röka duktigt, hälla i mig sprit och mina kroppsliga ansträngningar handlar om att bära påsar från bolaget - för att sedan rasa ihop med anfrätta inre organ, ingenslammade lungor och med en försvarlig mängd bukfett - tillräckligt för att bli en gigantisk talgboll för blåmesar och andra skogsfåglar att picka på....

Eller spänner bågen rent kroppsligt och får 20-30 år mer tid att verka på - till priset av att slita skogsvägar eller asfalt 2-3 gånger i veckan....

Vilket smäller högst? Det kan bara var och en svara för, och jag är inte ute för att döma andra - men det är nu bevisat (föga överraskande) att joggare lever längre. Och inte så där nåt år eller två.

Jag har nu varit i spindelmannaträsket sedan 1994. I kombination med ett allvarligt missbruk under de första sju åren.

De sista sju har varit de klart bästa. vid några tillfällen har jag drabbats av "runners high". En obeskrivlig känsla. Ett lyckorus.

Jag kommer fortsätta löpa och träna. Det har blivit en livsstil. En livsstil som tydligen ger mer tid för liv, kärlek, tillfinnelse... bara en sån sak.

Way - out of the Blue

Way out West. Into the Black. Out of the Blue.

Han avslutade i Roskilde med "Ocean sky, sea of blue, let the sun wash over you" i en sorts vävande repeatslinga. Sfäriskt gnisslande gitarryl på rundgång. Så skedde inte i Slottskogen. Men Beatles A day in a life med en söndersträngad gura som väser - sen blir det svart. Så jävla coolt.

Neil Young har tagit musten ur mig.

Way out West var som "Roskilde on speed". Med målgång i en mjuk och varm säng hos S - istället för ett sladdrigt tält med doft av surt tetravin och fulöl uppblandat med trötta räkskal.

Vi tar det från början.


Fan e' vi?

Mycket folk i Slottsskogen - men vi kände oss bastant stabila. Då - kl 17:30


"Jag skall träffa mina kompisar"

En liten EMO-brutta snek sig förbi, levererade ovanstående förklaring och gick under min armhåla för att ta sig framåt så hon skulle få se Silverbullit. "Lycka till, hörru..." sa jag. Och tänkte att om hon skulle se nåt alls, så fick hon knö sig längst fram. Inte i andra ledet. Längst fram. Eller sitta på någons axlar. Hon såg ut som en Pandabebis. Max 1, 47 kort. Hon tittade upp på mig med sina ögon som fick mig att undra om det inte var så att Jokern i senaste Batmanfilmen hade DNA med i spelet.

Det fanns andra som var intressanta att se på. Det fanns besökare från Mumindalen.

Lilla My t ex...


Red on Green

Och Snusmumriken....


Live - och tecknad


Men bäst - just då - och en riktig smakstart var Silverbullit



Som vi dessvärre lämnade en kvart för tidigt eftersom vi skulle se på Lil'Kim.

Det var ett nedköp. De två tungt vägande skäl som fanns satt på hennes överkropp och hade inte ett skit med musik att göra.



Alla recencenter hade rätt. Det giget sög. Fett.
Istället blev mina öron smekta av Fleet Foxes. Har du inte hört förut - så hoppa in här och lyssna. Dom är såååå bra.

Sedan var det dags för Booka Shades - tysk housetechno.


Ein, zwei, drei, polizei...eller nåt

Me like. Med det gjorde inte mina festivalkängor som sakta demateraliserades. No more tokhopping den kvällen.




Sönderdansad sula...men OK dom har vart på 5 festivaler tidigare. Det var ändå tillräckligt för att få fart på min gosskropp som nu var i starkt behov av förstärkningsplagg och frös eftersom jag fick sitta och kolla in när Coma söp ner sig till festivalnivå och fick förmåga att prata med andra människor, vara spydig och hoppa till tysk techno. Varm inombords var jag redan efter Fleet Foxes och jag hade nu inte några extrema förväntningar på Neil Young.

Men OJ, oj! Denne man som jag haft med mig från 1972 och framåt. En husgud i paritet med Genesis, Pink Floyd och Yes...fast det är helt annan musik. Urkraft. Strängbändare och rysansvärt skicklig. Youtubegoogla och finn ut. En mästare. I sanning en mästare.
Att få se världens yngsta 63-åring gå loss och sända glödgad gitarrvrede genom Gibsonmikrofonerna fick mitt skrev att knyta sig, ryggraden ställa sig i Givakt och bara inse att jag nu var med om en religös upplevelse på det musikaliska planet. Jag sa sen till Coma; Det var som om jag vart på Lundells alla konserter, komprimerat det bästa från de c:a 10 jag vart på - och gjort det till en timme. Och Neil är ändå flera gånger bättre.

Jag filmade introt till Unknown Legend.... det lät ungefär 20 ggr bättre paw riiktiit.

Lite idolbilder geom min mobil - fotade storskärmen


samt....



Mitt i mörkret vänder jag mig om. Där står Coma - i röd keps som han fått låna av mig, så att jag skall kunna hitta honom. Han är märkligt stiff, berusad och villig. Öppen. Så öppen han kan vara. Han har ingen släkt här. Han är lycklig. Han vill att vi skall åka till Korfu igen, och spela på stränderna. Meximuren har rasat. Neil och alkohol har vidgat honom.


Mugshot? Nu?

På morgonen är han borta från min lägenhet. Han har lämnat ett visitkort. En urdrucken Absolut-liter som han hänsynslöst tömt ur mitt bjudförråd och en lapp. Med sånna vänner behöver man inga nya....


"Köp en ny!" Den skall jag komma ihåg.

Jag å min sida, stretade uppför Pliktabacken i mina söndriga kängor, gnolade på "Old man, look at my life, I'm a lot like you were..."

Värdigt. Oerhört värdigt.


Andra bloggar om: Neil Young, Way out West, Mumindalen, Fleet Foxes, Alkohol, Festivaler

Fransmän...

Det är bara för bra, Flight of the Conchords får till det igen. Nu som fransmän, men ändå inte. Alltnog - så rätt, så luftigt som bara fransmän kan få till det. Banaliteter, kitch och meningslös fa-fa-fa-goja och smetiga kläder. Den här videon är stor.





Jo, sa jag det...? Jag har svårt för fransmän. Dom pratar så konstigt. Och vägrar prata engelska. Alla män över 30 har älskarinnor. Alla röker. Alla dricker Pernod. När dom blir arga staplar dom bilar på varandra och häller ut fisk i Metron.
Dom har ingen ordning på nåt heller. Noll koll. Vanligaste rörelsen i kroppsspråket är upphissade axlar och utslagna händer följt av något snorigt läte som skall betayda "ingen aning".

Jag har varit i Frankrike två gånger. Båda gångerna har jag konstant önskat mig därifrån. Sista gången var 1980. Coma och jag åkte från Paris till Ventimiglia i Italien via Marseille. Vi var bakfulla som om vi hade mjältbrand. I kupén satt två franskmän och kysstes. Hela vägen. Så där liderligt franskt och smutsigt. Det var bara ett högljutt tågtoalettsamlag som fattades. Smetigt, smutsigt och kroppsvätskeberikat. Vi satt och glodde. Bakfulla. 21 år. Trötta. Utan kvinnor. Men vi hade gitarrer med oss....

Fy fan för Frankrike.

Jag mötte Nisse

Det här var en BINGO! Varken mer eller mindre. På köpet fick jag Fleet Foxes, Booka Shades, Silverbullit, N*E*R*D och så slapp jag Håkan - hörde bara något Springsteenaktigt, framfört med gossig falsksång.

Återkommer på tisdag med en rapport, lika fullmatad som Lil'Kims BH....

Bloggnonsens...

Jag vet. Min blogg har de senaste dagarna och i viss mån - månaderna - varit fyllda av klipp från Youtube.

Skribentkrampen lägger sig som stor fet ångestvåffla över pannbenet och framkallar skitnödig kramp åt alla håll.

Jag får infall hela tiden, men det rinner av. Så blir det tomt. Behovet att prestera rinner undan. Jag vill nog hellre bli underhållen än producera.

Det går ut över min gamle trätoboder. Mannen i sandaler och konfektion från Dressman. Coma.

Jag har vairt envetet stygg med honom inför WoW. Vi skall ju dit idag.

Så här har det sett ut;

Serg Lillen!

Ni anmodas komma iförd kakiuniform, ventilgummi och blås-ställ. Marschkängor med stålhätta och ynf-attityd är också bra. (Detta skrev jag då SMHI hade lovat att vädergudarna skulle göra sitt bästa för att göra Slottskogen till ett vattenpalats utan kakel)

Coma svarar; Det finns inget dåligt väder.

Det fortsätter;

Så här har jag planlagt lördagen (vem har kontrollbehov??)

15.00 The Bug - Linné (jag kanske tjuvstartar...lite, kanske)

18.00 Silverbullit - Linné

19.00 Lil'Kim - Azalea

19.45 Fleet Foxes - Linné

21.30 Booka Shade - Linné

22.15 Nisse Shakey - Flamingo

Synpunkter? Lämnas före 13:00

Coma svarar;

Låter bra! Var får vi in maten? Var lämnar jag mina få grejor?

Kan packa lätt, så att ja inte behöver gå hem till dig?

Var kan jag dricka sprit?

Läsk-Bertil

Replik;

Nä, nä, nä...inga sånna grejjer... jag KANSKE går på The Bug (elektrisk dancehallreagge) - men i så fall möter jag upp vid pass 16:00 i Landala.
Där får du lämna av dig, klä om (stuva iordning liten festivalrygga m m.) DU monterar in dig och dricker upp min sprit. Vi avgår från min bostad - skyndsamt. Eller så har jag fixat en fett/proteinmiddag i huset.

Vi skall äta kött. Riktigt kött...eller nåt.
Sen, Läsk-Bertil, så finns det även spritbarer på området.
Jag föreslår att du dricker Jack Daniels på bussen/tåget ner till gbg. Det verkar ha en lugnande inverkan på dig.

Du behöver heller inte sätta dig ner i min soffa, häkta på bluetoothsetet och ringa hustrun för att meddela att du är framme. (Ritualbrott?) Kanske ett högljutt samtal från 10:ans spårvagn kan duga. Vi sparar på det sättet tid. Tidsbesparande är också att du gärna kan supa i din resande ensamhet. Så att utifrån kommande betraktare kan tänka; "Stackars man... där sitter han och stärker sig. I stråhatt och rutig skjorta...och så har han sånna där sandaler också..."

Nåväl. Du gör ju som du vill ända. Jag tror att vi kan få en bra övning i fältmässighet under lördag kväll. Det gäller att vara på tå. Vidsynt och lyhörd. Gilla läget, helt enkelt. Det blir inte bättre än vad man gör det till. Vi har mobiler. Vi har samband. Vi är hela och rena. Vi gillar inte Håkan Hellström.
Det kan bara bli bra.

FA/Kn Nemo - övningsledare


Som ni förstår så ligger min o Comas umgängesnivå kvar på pubertetsmossenivå....

Det kan bli en bra dag ändå....

Lead Sail (and anchor of paper)

Den här bottenlöst sorgsna låten har jag i min widget här i marginalen. Den är bra att gråta till.





11. Lead Sails (And A Paper Anchor)

Marching alone, like a good soldier does
I'm setting sail, with anchors holding me down
Pack up my bags, stow them away
I'm bidding farewell to all that is safe

Will I come up for air, come up for air
After awhile the current is calling me
Lulling me, waving goodbye
I'm out here alone, oh God can you save me now?
Sinking my heart turns to stone

Withering away, a shrinking violet dies
So full of life, these lights have dried me out
Into the sea, I needed a drink
I never thought this would consume me whole

Will I come up for air, come up for air
After awhile the current is calling me
Lulling me, waving goodbye
I'm out here alone, oh God can you save me now?
Sinking my heart turns to stone
(I turn to stone)
Sinking my heart turns to stone
Save me, take me home
Over and over again
Save me, take me home
Wishing that this all would end
Save me, take me home
Over and over again
Save me, take me home
Wishing that this all would end

After awhile the current is calling me
Lulling me, waving goodbye
I'm out here alone, oh God can you save me now?
Sinking my heart turns to stone
After awhile the current is calling me
Lulling me, waving goodbye
I'm out here alone, oh God can you save me now?
Sinking my heart turns to stone
Sinking my heart turns to stone

Save me take me home
When I come up for air
Save me take me home
When I come up for air
Save me take me home
Over and over again
Save me take me home

Wishing that all this would end

Squeeze - Labeled with love

En i sanning "sad song". Det förmenta dansbandsgunget är bara att bortse ifrån. Även Squeeze hade åtminstone en hit till - Tempted - men den här knäcker. Det är Rude boy som gör en cover. Ta fram guran och sjung med, gråt och sätt på repeat....





D
She unscrews the top off her new whisky bottle
D A
She hobbles about in her candlelit hovel
A
Like some kind of witch, with blue fingers in mittens
A D
She smells like a cat, and the nieghbours she sickens
D
Her black and white TV has long seen a picture
D7 Em
The cross on the wall is a permenent fixture
A
The postman deliveres, the final reminders
A G / F#m / Em
She sells off her silver, and poodles in china

Chorus.
D E7
Drinks to remember I, me and myself
A D
Winds up the clock, and knocks dust from the shelf
E7
Home is a love that I miss very much
A G/F#m/Em/D
So the past has been bottled, and labeled with love
------------------------
D
During the wartime an American pilot
D A
Made every air-raid a time of excitement
A
She moved to his prairie and married the texan
A D
She'd learn from a distance how love was a lesson
D
He became drinker and she became mother
D7 Em
She knew that one day she'd be one or the other
A
He ate himself old and drank himself dizzy
A G / F#m / Em
Proud of her features, she kept herself pretty

Chorus.
D E7
Drinks to remember I, me and myself
A D
Winds up the clock, and knocks dust from the shelf
E7
Home is a love that I miss very much
A G/F#m/Em/D
So the past has been bottled, and labeled with love
------------------------
D
He like a cowboy died drunk in a slumber
D A
Out on the porch in the middle of summer
A
She crossed the ocean back home to her family
A D
But they had retired to roads that are sandy
D
She moved home alone without friends or relations
D7 Em
Lived in a world full of age reservations
A
Her moth eaten armchair, she'd say that she's sod all
A G / F#m / Em
Friends who have left her, to drink from the bottle
------------------------

Chorus.
D E7
Drinks to remember I, me and myself
A D
Winds up the clock, and knocks dust from the shelf
E7
Home is a love that I miss very much
A G/F#m/Em/D
So the past has been bottled, and labeled with love
A G/F#m/Em/D
So the past has been bottled, and labeled with love
A G / F#m / Em / D
The past --- has been bottled, -- and la--be --led with --- love

Owner of a lonely heart

Jo, jag vet. Yes är en suuuupergrupp som levt längre än de flesta grupper. Men... dom har bara haft EN...säger EN radiohit.
Deras Airplayfaktor är annars besvärande låg. Synd. Men - numera finns det ju internetradiostationer som bara spelar artrock. Örononani för vilket slöjdlärarskägg som helst....

I want a new drug

Huey Lewis and the News, kanske levererade dom inte bara en hit - men det var den här jag spelade sönder. Sommaren 1984, tror jag. Jag bodde sunkigt på Jarlsgatan i Uddevalla och ville bara ut till Smögen. Hela sommaren. Efter en hel juni på Ios det året var det kanske inte det lämpligaste - men så blev det enligt formeln; ung, dum, jävligt törstig, kåt och immortal...

One hit wonder - Wax

Jag vill bestämt minnas att jag med anledning av min serie "21 album" utlovade några skämsskivor. LP:s eller CD:s jag släpat hem efter bara ha sett något snyggt omslag eller varit euforiskt full och varit i ett sånt tillstånd då ALLT är vackert - bara det är varmt och andas.

Då kan även amfetaminjazz och Magnus Uggla låta bra...

Hursom... jag plockar in lite konstiga och kortlivade tempohöjare. Först ut -Wax, som med en sommarplåga från 1987 satte standards för var axelvaddarna skulle sitta!





More to come....

Days in our lives...

Här - en av de mer poetiska, genom ett hopklipp av diverse fragment ur fotosamlingen. Basic... men nöjd blev jag.

Fort, fel och ivrigt.

En morgon i juni ringer en man till min mobil.

Han frustar. Han har blivit av med körkortet efter att ha fastnat i en kontroll med 1, 7 promille.

Han vill veta hur han skall göra. Han vill ha hjälp. Snabbt. Körkortet är omhändertaget.
Han förstår inte hur detta kan ha skett. Han är frustrerad och vill ha hjälp.


Hjälp med vadå, frågar jag.

Hela min situation är ju uppåt väggarna. Jag använder bilen i jobbet. Snart är semestern slut. Hur skall det gå?

Jag förklarar att jag inte är en problemlösare. (typ Harvey Keitel i Pulp Ficton). Men att mannen mitt i sitt dilemma är välkommen till mig för att diskutera en möjlig väg till förändring.

Under samtalets gång blir jag mer och mer klar över vad mannen behöver hjälp med.

Förutom sitt alkoholberoende (få, om ens någon, kör bil med 1, 7 promille och blir förvånade över att polisens mätutrustning ger utslag – normalkonsumenten har då somnat vid ratten eller hamnat i diket långt tidigare. Det troligaste är att han/hon inte riktigt får ordning på startnyckeln) så har mannen en iver, en brådska och ett kontrollbehov som är så starkt att det endast kan kopplas bort med någon form av kemi. I den här mannens fall – alkohol.

Inte förrän han förmår lämna över, andas och låta saker ske kommer han att få del av den sinnesro som kanske är ett grundfundament i en varaktig nykterhet.

Efter 15 minuters samtal med denne man finner jag att han kanske bör söka hjälp på annat håll. Det jag har att erbjuda i behandling verkar inte passa honom – tror jag.

För några dagar sedan replikerade jag i GP angående en insändare som tyckte att människor som är beroende skulle sluta upp med att kalla beroendet en sjukdom. Då blev jag "sinnut"...


Begreppsfäktning eller inte - vi kan kalla ett beroende för tillstånd, belägenhet eller situation - att människor skulle vara lyckliga över att kalla sitt beroende en sjukdom finner jag märkligt.

Jag möter människor som menar att insikten om sin alkoholism, är det som förmår dem göra något åt sin situation. Många hamnar i vården med diagnos Depressiv episod och får antidepressiv medicin, en behandling som bara förlänger lidandet i beroende.

För mig är kemiska beroenden en tredelad belägenhet. Dels en fysisk allergi som innebär att jag behöver avstå helt från intag. Att stanna vid det kommer inte att ge någon behaglig nykterhet. Det kan de flesta som använt Antabus som enda behandlingsmetod vittna om.

Dels mental besatthet. Jag lovar att "Ikväll skall jag inte dricka något." Före kl 18 har jag varit på Systemet och när morgonen kommer vet jag inte hur kvällen slutade. Detta är vansinne.

Den tredje delen är den andliga åkomma som beroendet innebär. Känslan av att "jag känner mig normal och lugn först då jag har berusat mig" är en kvarvarande brist hos den beroende och det är framförallt den som behöver behandlas livslångt.

Tillfrisknande alkoholister påpekar ofta nyttan med underhålla ett andligt konto på plussidan. Detta räcker långt och skapar en grundförutsättning för en nykterhet med hög kvalité. Denna andlighet har ingenting med religion att göra. AA:s 12-stegprogram har hjälpt många, men det finns givetvis andra lösningar.

Tomrummet är den andlighetsbrist som tidigare fyllts med alkohol, spel, narkotika etc

Som beroende har du ansvar för ditt tillfrisknande. Att skylla på bristande resurser, dåligt stöd från familj, arbetsgivare eller vänner duger inte. Med sjävhjälpsgrupper och de resurser som finns kommer den som verkligen vill långt. Jag är övertygad om att alkoholister har bättre förutsättningar att lyckas i sin resa mot nykterhet med sjukdomsdiagnosen Alkoholberoende än Utmattningssyndrom eller Krisreaktion.

Sedan undertecknade jag med mitt samma namn som finns i prästbetyget och friserade dessutom med titeln "Dipl alkohol o drogterapeut"

Den här tiden på året är high peak för alkoholproblematiker som söker hjälp... semestern skall landas och det går sällan smärtfritt.

Harmony!

Jag känner mig i harmoni. Jag tror inte jag är en A-mänska. En sån där med tusen järn i elden som kommer ett falla i hop, övertänd av kortisol och fadda blodsystem. (oss emellan sagt... är den här gossen inte lite väl überstörd?)

En annan sak som fick mig i ståpälstillstånd och vällustiga frossbrytningar var Mavis Staples på Trägårn' i onsdags. 500 pers samlade för att avnjuta en kvinna med urpondus och magisk dådkraft i sin förmåga att förmedla soul.




Det är vid såna här tillfällen jag kan känna gemenskap med något som är starkare och större än jag själv... annars föredrar jag ju ensamheten.

Nja, ensamhet i lagom doser. Kanske är det därför det inte vill bli något av den bok jag tänkt skriva.

Den skulle handlat om en misslyckad artist som för att förtjäna sitt levebröd sålde sig till storfinansen men som efter stålbad, transformering och upprättelse - gör ett lappkast i livet och ger sig in på att tämja vulkaner. Företrädesvis på Island. Att domptera magma och gejsrar visar sig vara orimligt svårt. Högmod vs Naturkrafter. Artisten 0 - Vulkanerna 1.
Den misslyckade konstnären kommer istället fram till att han är en reinkarnerad druid.

Samtidigt - någonstans i en förort till London tänker någon på hur världen skulle sett ut om Adolf Hitler fötts på Jamaica. Och hur reaggemusiken i så fall kunde ha låtit idag. "Adolf Hitler surfade aldrig i Montego Bay" blir ett ramverk som ställer historieskrivningen på högkant och utmynnar i ett Nobelpris...kanske.

De båda huvudpersonernas öden varvas i vartannat kapitel och de båda sammanförs till slut på en karg grekisk ö. I ett fyrtorn. Det är ett topklassat säkerhetsfängelse för den stora världskonspirationen och det visar sig att bokens båda huvudpersoner är en och samma biologiska, kritiska massa, som med sin upplysthet kan sätta hela världsordningen ur spel. FBI ligger givetvis bakom tillfångatagandet. Det gör dom alltid.

I en cliffhanger mot bokens slut kommer Barack Obama på besök och för att få upplysningar om fången. Väl inne i säkerhetszonen tar han av sig sin ansiktsmask med samma kraft som Tom Cruise i MI:2. Och en rak, mörk snedlugg med bekant mustasch uppenbarar sig....

Spelet kan börja.

Det här är inledningen på ett sorts vuxen-Harry Potter-epos med ideologi istället för magi som urkraft.

Nemo lämnar klippan...

I lördags var det bara bad. Bara bad.... från klipporna på Ramsvik




Med hjälp av S, en K800i med "Best Pic" - som tar 9-bildserier, så blev det detta resultat. I efterhand inser jag att videoläge hade vart att föredra.

FotC - igen

I fredags gick jag i taket av lycka. Sällan har jag sett en så kärleksfull hyllning med glimten i ögat och en skön drift med Bowies tidigare sångkatalog. Flight of the conchords har på kort tid blivit en favvo.



Hoppas att den blir din också... I övermorgon är det dags igen. SVT 2 21:30.

Det ballar ur....

Att någon gör en Fallin' down sker då och då. Det här exemplet från Grotesco är klockrent.
Se när det rinner över för Joel c:a 7.15 in i filmklippet. Den Flippen toppas 2 minuter senare av den ultimata urballningen. Dock - transporten fram till flippen är dessvärre nödvändig för att förstå... även du kommer att känna sympati med Joel. Lööövar....





Då.... då är det bra att som motmedel kalla på den här damen.



Efter femte avsnittet av Berlinerpopplarna kommer S och jag i fortsättningen använda koden "Ring Marit Bonseth!" då det svajjar på något sätt....

Gitarronanister

Ack - hur svag är jag inte för de som drar gitarrhals om de ströp en ål i sömnen...



Du som är en followör of tiss blögg need to knöw that it's all in my genetic restistance against jazz...
(Ja... jag var inne här och snurrade... sorry)


Här - en bändarversion av Cocaine med Eric. Eric och Steve.

Ja, jäääävlar vad det svänger. Fyyyy fan.... Upp och hoppa!!!

Leva i nuet - återigen.

Eckart Tolle - en shunne som jag hissat här tidigare börjar nu skramla alltmer. Han är med i Oprah Och här - i Svd - ger han uttryck för sitt tänk. Som handlar om att sluta tänka....



Han kom bland annat fram till;



– Först när vi slutar identifiera oss med våra intellektuella förmågor kan vi uppleva en annan medvetenhet. Där blir känslan av vem man är någonting betydligt djupare än tankarna.



Och vägen dit skulle då gå genom att vi blir medvetna om hur den mental tankeströmmen påverkar oss;



Mentala processer formas nästan uteslutande av minnen, reaktionsmönster och oro för framtiden. De blir egots kärna, eftersom egot bara är vårt eget själv som identifierar sig med strömmen av tankar. Fast de flesta är inte medvetna om sin ständiga, inre dialog med en olycklig och negativ röst.



Botemedlet, enligt Tolle:



Att vi måste avidentifiera oss från våra egna tankar och lära oss leva precis just här och precis just nu. För livet är nu – aldrig i nästa ögonblick, aldrig någon gång senare. Ändå är vi så sällan helt och fullt hemma i nuet. För att nå dit måste vi skilja oss från tänkandets villkor, menar Eckhart Tolle.–Du vet precis i vilka ögonblick du känner dig sant levande – det är i nuet. Som ute i naturen när det plötsligt infinner sig en intensiv glädje. Eller när du känner kärleken mellan dig och din partner. Eller i mötet med en främling. I dessa ögonblick av närvaro och livskänsla spelar vår mentala förmåga ingen roll.



Tolle menar vidare;



Det gäller att skapa en relation till nuet – och se hur vi gör. Behandlar vi det som ett ­hinder som måste övervinnas? Som en fiende? Eller måste vi desperat komma till nästa ögonblick, så att nuet bara är en språngbräda?



Jag föreslår att du läser hela artikeln på Svd. Det kursiva är hämtat därifrån.

Svintohår - orginalet

Du som följer den här bloggen nogsamt vet att jag har problem, och stör mig på Svintohår.

Om inte - så kan du uppdatera dig här.



Nu var det ett riktigt original, a true YES - med svarta kläder, lila byxor och fotriktiga skor som klämkäckt susade förbi mig.

Tänk vad en frisyr kan stöka till det. Men det är klart - ostyrigt könshår - över hela huvvet. Det är grymt opassande.

Tänk själv - att bli passerad av 2 hg lô - då är det lätt att åka hem och terapera sig själv.... eller läsa mera Tolle (se mer imorgon - läs ovan)


Lô...ständigt detta lô

Nemo-Blocket ver 2.1

Innan jag ser till att de rika knösarna på Schibsted som äger Blocket blir ännu rikare, så försöker jag kränga en bullig klenod här. Till fromma för trogna bloggläsare...



Detta är en Compaq Presario 7000 med 8 år på nacken. Den var då - en s k värstingdator som jag fick hyrköpa genom WM-data där jag då gnodde runt. Pris i butik c:a 30 000:- DÅ...


Hårdvaruprestanda:

Pentium III 1 Ghz-processor.
40 Gb hårddisk (partionerad i 3 volymer).
256 mb RAM, möjligt att uppgradera till 1 Gb.
DVD-brännare (egen enhet)
CD/DVD-läsare (egen enhet)
USB portar 2.0
Trådlöst nätverkskort 802.11 b/g
Nätverkskort 10/100 Wlan (för trådat nätverk)
JBL-högtalarpaket...världens blås!

CRT-skärm på 17" med osedvanligt god upplösning

Mjukvara

Windows XP Professional SP 2, engelsk
Officepaket 2003 m Frontpage
Virusprogram saknas (men AVG-free edition är ju stabilt)
Diverse brännarprogram Nero m m

Vad kan man ha den här till? Ja, inte i knät, men den funkar bra som brännarpjäs, "skrivmaskin" och "nåt för kidsen att gå loss på" (om dom inte är dataspelsfreaks.)

Eller - varför inte som en installation i sommarstugan?

Nemo säljer...

Lägg bud via mail. Jag lystrar då vi börjar komma uppåt 500-1000:- NU.

Är du riktigt snäll... så hivar jag med en schysst EPSON-scanner oxå

Har inget hänt före tisdag - så åker den ut på Blocket - real edition.

Dags att lämna kontoret

Kunde varit i fikarummet

The Bucket List

På planet hem från Kreta visades det film... (jag undrar hur det kommer sig att dom aldrig visar Die Hard II, United 93, Titta vi flyger, Air force One, Con Air eller något annat tematiskt). Aftonbladet har en idé.


Nå, i det här fallet var det Nu eller aldrig som visades. Jack Nicholsomn och Morgan Freeman går loss med en "Bucket list" (things to do before you die). Det är en sevärd film med mycket Hollywood... men den är OK.



Jag håller på med en egen lista - saker att göra innan jag dör. Det är svårt.

1. Jag vet inte när Bengt Ekerot kommer...

2. Jag har svårt att prioritera



Det är lättare att göra en lista på vad jag inte skall göra....



1. Gå på Idol-audition

2. Spela golf

3. Köpa hus i Spanien

4. Lägga bud på fallfärdigt hus för renovering

5. Skaffa motorcykel, hästsvans och läderkostym

6. Intressera mig för speedway och annan motorsport

7. Flytta till någon annan del av Sverige

8. Rösta på Lars Ohly

9. Åka på dansbandsgala i husvagn

10. Börja spela klarinett och gå klädd i halmhatt



Hur ser din "10-inte-lista" ut?

Ketoskuren dygn 7 - målgång

Så var det klart. Med en start på 84,2 och en midja på närmare 100 cm kunde jag igår kväll notera följande:



Så med 4,6 kg ner (varav 2 kg bara är vatten som återkommer ganska kvickt) är jag nöjd. Ännu bättre är att min midja har slimmats...

Nu fortsätter några veckor med mycket protein och fettrik kost. Intag av kolhydrater och socker kommer ligga lägre än en sjunken båt...

Ketoskuren dygn 6

Måndag. Sista dagen, men jag ser redan fram mot att få äta lunch - sallad.

Pulvershakes och soppor är inte stabilt för mitt psyke. Istället smyger jag över till GI for men och deras rivstart, som bygger på samma ketosprincip, d v s max 30 g kolhydrater om dagen. Detta för att hålla fettförbränningen vid liv.

Mätresultat och summering imorgon. Jag kan redan nu konstatera att jag även fått med midjan i den sakta nedåtgående trenden - men det är klart - jag har stoppat i mig max 500 kcal/dygn under en vecka, samtidigt som jag i snitt har förbrukat mer än 2000. det underskottet måste ha tagits nånstans ifrån.

Jag kommer sedan att lämna min vikt- och måttfokusering. Åtminstone kommer bloggen att befrias från detta.

Ring 112

Om Ulf Ekman blev avlyssnad av FRA? Ganska ointressant, med tanke på vad de eventuellt fick höra.



Säga vad man vill... men det här är ett tyngre performance än när jag såg Ted Nudgent på Konserthuset 1977.




Andra bloggar om: FRA, Ulf Ekman, go bananas, highway to heaven

Att göra covers bättre än orginalet

Det här var tmf den bästa version jag hört sen kriget. Winwood och Slash hoppar in och blir Jimi. Den gamla orginalsättningen på bas o trummor är stabil. Satans njutbart

Slash-gossen är förresten på ingång med en biografi i sann Mötley Crüe-anda.

Kolla klippet med Letterman och förstå varför

En blivande klassiker...??

För några somrar sedan var "Centrum för rasism" igång och krävde att GB skulle stoppa glassen "Nogger Black"


Lägg speciellt märke till att typsnittet som är lite grafitti...nåt som bara svarta håller på med?


Nu har det hänt något som överträffar detta. Dressman är iofs ett skällsord för mig, men nån jävla ordning får det vara.

Klädställningar - som ser ut som svastikan... alltså... nä, nä, nä...

De som upprörs över detta; Skaffa ett liv, be en bön, andas och kom till ro...

Ketoskuren dygn 5

Det gick faktiskt över. Min hunger försvann. Jag löptränade, styrkte mina muckler på SATS och mådde bra hela dan...

Men - jag fuskade. 4 skivor ost, tre skivor parmaskinka och en tomat gled ner i min dallrande strupe.

Enligt mina mätningar ligger jag då fortfarande under de c:a 30 g kolhydrater som behövs för att vara kvar i ketos. Och det lyckades.

Nu kör jag samma race idag. Kanske imorgon. Sen är det över. Jag har bara tokrasat i vikt.

Bukfettet... det envisa bukfettet är inte lika snabbt på att lämna mig. Men jag har en plan...




Sedan ser jag ut. Det är sommarregn på ett sånt där sällskapsspelsaktigt sätt. Tid att vara inne... tid att lyssna på musik.

Här - en ensam man som tappat sitt band. Mats Olsson på Expressen är glad. Han hatade Supertramp och Pink Floyd. Han gillade Dave Edmunds och Rockpile. Jag hatade Olsson. Så kan det vara.

Ketoskuren dygn 4

Det här börjar yttra sig till en lång och olidlig resa.

Jag har gått med i www.giformen.se

Naij...naij... inte gi-formen. GI - for men. Jag vet nördstämpel Kalle Balonka upphöjt till 2... men sån är jag, när inte hjärnan lyder.

Jag bygger staplar och fyller på med egna receptet "Cambridgepåse".En påse ger 158 kcal. 3 påsar om dagen. - 474 kcal. Mitt dagsbehov är 1830 kcal.

474. Det är vad jag tänker bort på jobbet. Eller vad som går åt när jag cyklar fram och åter. Undra på att det är hårt.

I mitt häfte läser jag:
Nu känner sig de flesta piggare, orkar mer, behöver mindre sömn och hungern dämpas. Nu hämtar kroppen sin energi från sina fettdepåer. Fortsätt dricka minst 3 liter vätska/dag utöver den mängd som du blandar Cambridgekuren med.

Det här stämmer inte på mig. Idag var värsta eländesdagen... Jag tröstade mig med 4 skivor parmaskinka. (Bara fett och protein).

Inför dag 5 står det; Du känner en lätthet i kroppen och har en känsla av välbefinnande...

Återkommer med huruvida den profetian slår in eller ej.

Ett litet Youtubeklipp som beskriver det motsatta tillståndet;

Ketoskuren dygn 3

Det är snudd på miserabelt.

Jag var och handlade på Konsum. Det är som att sända in en abstinent alkoholist på Systemet med uppgift att enbart handla San Pellegrino. Elakt m a o.

Jag kände lukter, jag ville äta direkt ur frysdisken, fylla mina fickor med godis, frukt och parmaskinka.

Men - jag handlade bara åt 4 femtonåringar som är på Gothia Cup-disco och skall utfodras med frukost.

Och så köpte jag hela kaffebönor - till mig själv.

Det är tänkt att jag skall föra ett sånt här liv fram till nästa fredag.

Som det känns nu kommer det att funka till måndag. På sin höjd.

S är söt och god med mig. En födelsedag bestående av tre påsar pulverdryck, 3 liter vatten och fem koppar kaffe utan socker. Så torftigt.

Jag fick fina saker av S. Dyr-deo, pläd och presentkort på Löplabbet...samt... ta-da



Då S vet att jag har "män-i-kostym-ångest" så är ju den här galant kaxig då jag går på mina sällsynta affärsmöten eller mingelevents... a must wear! Tillsammans med jeans och en jobbigt nött kavaj slår den styggt mot Armanimännen i sina bolltofsloafers...

Förvånar mig inte heller om jag drar på mig min lediga linnekostym, kavlar upp byxbenen och tar på en sån där Panamahatt a´la Hannibal Lector och har den här tischan till...det är ännu kaxigare.

Så här nånting...


Slutscenen i "När lammen tystnar" - Hannibal skall "see an old friend for dinner"

Ketos - update

Så har det hänt - jag är i ketos!


Den nedre stickan är bekissad!


Redan på 3:e dygnets morgon kissar jag deep purple. Lovande!

Men jag gör inte vågen och springer runt i cirklar. Längtar efter mat, och ser också ut som en seriefigur med ett moln ovanför huvvet...

Ketoskuren dygn 2

Min ilska håller givetvis i sig. Mina blodsockerdepåer är nu helt uttömda och jag känner mig som om jag varit på Roskilde... eller nåt. Bakis, urlakad och helt orkeslös. Så ilska blir gansak lam. Orkar liksom inte fara ut i tirader över livets gissel. Kolla på TV. That's it. Och dutta på jobbet.

Tur att jag har världens mest ljuvliga döttrar som kommer med presenter och grattiskort!


E drömmer om resan till Korfu och har lagt sin pappa som en utdragen brun deg på beachen


M har gjort mig till kung med rött hjärta, sig själv och syrran som små änglar... cute!
OBS! Buddhan

Nu har jag även fått ketosstickor att kissa på med posten. Spännande.

Bloggen fyller dessutom 3 år idag - dags att börja på förskola, potträna m m.

Lycka till bloggis...lille vän. Nu kastar vi nappen också.

Ketoskuren dygn 1

Den unge Werthers lidande, Dantes inferno.... bull!

Det går inte upp mot Nemos vånda. Hellre vore jag mätt... och satt i djävulens rövhål.

...kan ha medförsta dygnets pulverdiet att göra....men

Igår cyklade jag så sakta genom det fagra Slottskogen. Änderna simmade lugnt. Det var molnigt, och inte särskilt många mänskor i rörelse. Då - plötsligt hörs ljud, läten ... eller nåt från Björngårdsvillan. Det lät ungefär så här.



Detta är ett helvete på jorden. Min mardröm är att väckas, uppvaktas en födelsedagsmorgon med dessa toner.

Tänk själv... ett gäng gubbar med skägg, halmhatt och amfetaminpigga glosögon runt din säng... blåsande dig tillbaka till stenåldern. Ett Grg m/48 C med en dubbelbumpa sgr 58 bör då finnas inom räckhåll för att anlägga moteld.

Jag har dessutom funnit att den här sortens musik (?) alltid älskas av mänskor med intellektuellt kapital. Företrädesvis teknisk eller ekonomisk bakgrund. Själlöst. Eller sinnessjukt. Här i Gbg är det m a o endast chalmerister som gillar trad jazz. Och 40-talister med motorcykel.

Fy fan - för chalmerister och ekonomer. Det är samma sort som älskar att leva husvagnsliv. En husvagnsägare på väg mot trad jazz-festival. Kan en värre combo möta dig?




Andra bloggar om: ilska, trad jazz, husvagnar, oljud, mardröm, bad taste

Nu kör vi...

Efter en frukost som bestod av en mugg kaffe sitter jag och fånstirrar på en shaker och tre påsar.
Skall det va så här? Jag ser över det som skall passera mitt revade gomsegel under kommande dygn, jämte tre liter vatten. Allt för att bilden här under skall förändras - och talet "92" skall nås med tummen lagom till månadskiftet.




Nemo - en blogg för beroende övergår nu till att bli en Ketosblogg... ett tag.

Fula gubbar

Till slut har "Fula Gubbar" blivit självbiografi....

Imorgon börjar det...

Ketosmannen gör invägning och får svår ångest.

Gnällbältet

Ann Heberlein har skrivit en rackarns bra bok om "nånananismen" det där med att det alltid är någon annans fel. Nån annan som skall ta ansvar.

Nu har hon gett sig in i debatten om jämställdhet - mycket potent skrivet!

Ketosmannen - prepare

Om en vecka fyller min blogg och jag år. Jag blir 49 och bloggen 3. Bloggen behöver pottränas. Jag behöver nåt annat.

Efter en tung säsong i Skatås och cykelbanorna på Säröleden har jag funnit ut att min kroppsvikt inte harmonierar med mitt forna löpsteg. En UGL-kollega i pulverbranchen lyssnade då jag beklagade mig och fann på råd...

Lösningen heter KETOS. Min kropp skall utsättas för ett formexpriment med hjälp av Cambridgekuren och det innebär att jag kommer att leva på soppor, pulver, kaffe och bubbelvatten i två veckor.

Med en startvikt på c:a 82 kg och en midja som i dagsläget mäter 99 cm skall jag två veckorsenare vara nere på 75-76 kg och ha ett omfång på 92-94 cm. Det är målet.

På bloggen kommer jag att tråka till mig och göra det hela till en KETOS-dagbok.

Du kommer att få ta del av min vrede, humörsvängningar och ondgöranden över pulver, kroppslukter och ammoniakdoftande andedräkt - vilket är några av biverkningarna.

I början av augusti då det hela är över fortsätter en strikt kosthållning parat med den regelbundna träning som jag redan har i blodet...

Envis och fokuserad är jag i såna här lägen. Stubborn - så heter det på amerikanska...

Nu - fikapaus

I byråkratins högborg skall även apan ha sitt...

Sex på glid. Medel för lust

70-åringar har bättre sex nu än förr. Det är glädjande. Sex är ett sätt att må bra, få rätt hormoner att aktiveras och... gratis är det också. Eller - det borde vara det.

Apoteket har gått loss och börjar kränga varor i som vibrerar. Mycket bra. Det blir ordning och reda på nåt vis. Och legitimt. Ju mer sånt kan komma upp till ytan ju mer undergrävs de lättsliskiga butikerna på Andra Långgatan som förvisso har hjälpmedel, men även blandar upp sitt utbud med pornografi på långtradarchaffisnivå (fördomar...moi?) som många anser är att utnyttja och förnedra kvinnor...mest. Men även män. Det är en moraldebatt som aldrig går att vinna...bara tycka olika i.

I DN har en Astrid skrivit bra om ämnet.

Close Encounter

Flera av mina favvobloggar har hanterat Bruce. Mike t ex - har hissat och gått ner i emotionell spagat inför den lille mannen på den stora scenen. Good har några funderingar och ett klipp.
Detvarintejagdetvarsossarna har också tyckt till om Bruce och skickat morsan till Gbg....

Jag anser mig kunna toppa med några livebilder från en close encounter som mina döttrar råkade ut för.

Snacka om att Pappa Nemo nu kokar av sommaravund.....

Bilderna talar för sig själv.....


Bruce kommer ut och är lite hemligt reserverad inför E:s kameramobil....


..men tinar snabbt upp inför "a girl in her summer clothes" (M blir stiff och kniper läpp)


Resultatet... och beviset. Det kommer att bli dusch med Gladpack i sommar....

Kort efter denna encounter ringer det i min mobil på jobbet och E skriker och jag tror att hon sitter fast någonstans... och vill ut. "Pappa...pappa...jag har kramat Bruce Springsteen...han sa att vi var söta och svenska tjejer är trevliga...."

Jaha... det var bara att tugga i sig.

Andra bloggar om: Bruce, autografer, avund, kändisar, pilotglajjor, dotterlycka

Flight of the Conchords

Om du inte sett den än - gör det. Bästa komedin på TV sedan The Office. Fredagar i SVT 2 kl 21:30 samt massa repriseringar i bl a SVT 24.

Som en blandning av nåt brittiskt Seinfeldavsnitt/MontyPython/ med skumma parodivideos. Eller om man så vill - Simon & garfunkel meets Blues Brothers (nähä...inte det...se själv då)




Eller kolla den här pizzan som Bret fixar för att göra Jemaine glad igen...


Jemaine i aubergineversion

I Foppatoffelland II

Det är nåt tragiskt över en tom bil och stolar som vänds från havet.

Nemo i Foppatoffelland

Ett exempel på institutitionialisering. Scary

Idag - Ullared

Jag har dressat upp mig för att överleva ett helvitte på jorden....

May the force be with me....

Taxiräka

Han har inte några rätt nånstans i det här klippet. Jag har sett det 4-5 gånger och när han går loss med Babben på slutet då är det nåt som går sönder i mig....





Det är med hjärta... det räcker. Svinbra.

Translate.... skeptisk

Iförrgår infogade jag en gadget längst upp till höger, så att araber, polacker eller vad som skall kunna ta del av denna min skapelse -Nemo - en blogg för beroende.

Själv är jag djupt okunnig då det gäller att förstå andra språk - förutom skandinaviska, tyska och engelska. OK - lite grekiska funkar.

När jag igår testade blev det...konstigt.

"Där smalt ett fadershjärta" blev "In a narrow fadershjärta"

Jag menar... en wigging pom som halkar in på bloggen tror ju då att jag är nån riddar Cato som sitter med ett trångt hjärta och klamrar mig fast vid okänslighet inför en teckning som fick mitt hjärta att pulsera och rinna av glädje, värme och stråla kärlek för resten av kvällen....