Vädermannen - en hälsning från mossan

Semester är för mig - läsning. Pocketböcker. Gärna bra deckare som fångar och engagerar. Stieg Larssons tre, Snabba Cash och Roslund & Hellströms böcker är exempel på sånt som får mig att fungera som bokmal på stranden. På stranden.

Är jag hemma i sängen eller så... då kan jag läsa böcker som i recensionerna ofta sägs "kräva mycket av sin läsare". Den termen är för övrigt lika intetsägande som att påstå att något är "intressant" (om det inte utvecklas)

Exempel på böcker som kräver mycket av sin läsare är "På spaning efter den tid som flytt", "Kafka på stranden" och "Mästaren och Margarita" - på ett bra sätt.

En bok som jag tog med mig och som krävde mycket av mig - på ett dåligt sätt - var Vädermannen av Ulf Lundell. Strax mer om den...

Nå.. I tur och ordning plöjde jag:









Klicka på böckerna för att läsa mer om dem på Bokus.

Samtliga fyra var hits - med Snömannen som en outstanding nagelbitare och nästan omöjlig att lägga åt sidan. Tokmördade kvinnor och många tänkbara kandidater som seriemördare... rekommenderas starkt. Jag har givetvis beställt hans sex tidigare böcker. Det här är sån strandläsning jag gillar. Har du (som gärna läst Nesbø och då har referenser) tips på liknande böcker som Snömannen tackar jag i förhand för tips.

Sist ut var Hr Lundell. Ulf har jag läst allt av mellan Jack - Saknanden. Sedan tog det stopp. Böckerna blev för yviga. Långa. Prat och gnäll. Upprepningar.

När Vädermannen kom låg jag och hörde Ulrika Knutson recencera i Kulturekot. Och jag läste recensioner som gjorde att jag nog skulle våga mig på gubbajäveln igen. 390 sidor är dessutom hanterbart.

Efter bara några bladvändningar insåg jag att mannen har stoppat in kassett A-35 och tryckt på play. Bara lite remixat "Hjärtats ljus" och "Vinter i paradiset".

Ulf Lundell är återigen tre delar av samma person. I "Hjärtats ljus" hette han Odd Nessnakomitz, Leo Forssman och Finn Walden. De är i nämnd ordning journalist, författare och rockstjärna. I Vädermannen finns Georg Boell (Ulf Gerhard Lundell? ) konstnär, Allan Monk, författare samt rockstjärnan "X". I båda böckerna inträffar något sorts halvkriminellt mellan dessa tre.

I "Vinter i paradiset" är han både Julius Tonker och Bengt Pavlo Gustavsson. Det finns ytterligare en bifigur i den boken som jag tolkar in som lite bohem-Lundell.

Allt känns igen. För att ge en mycket kort sammanfattning (tweet) av bokens innehåll:

Egot söker knull, äter Viagra, dricker vin, vill iväg, skådar väder, knullar, super, äter Viagra. Dröm om mogen kvinna. Gnäller på TV o Sverige

Fan Uffe... gör skivor, spela musik, för det gör du så inihelvete bra.
Ställ in din Facit Privat i ett skåp. Länge. Ta fram den när du har nåt nytt att berätta. Snälla...

Eftersom mycket av boken är skriven som en blogg/dagbok och en stor del av det som boken innehåller faktiskt har hänt (hundar i Stenshuvuds nationalpark, betongkuber nära gården i Haväng/Kivik, oanmälda besökare på gården) blir läsupplevelsen förmörkad över att jag ständigt kommer på mig med att undra över vad som är på riktigt, vad som är påhitt. Vad är Ulf? Vad är Georg?

Av kritikerna att döma är "Värmen" däremot en roman som ger mycket. Men den är låååång... får de om jag orkar. Den står i hyllan.

Ny header

Sällan eller aldrig har jag vart så lycklig över att ha en header att spräcka upp på bloggen som denna.

På bilden ser vi Nemo i ett deft tillstånd av semestermättma. Vid sin sida har han ett provex av den kommande boken Anfäkta. Hatten är av panamatyp och har ilsket småschackrutigt band som för tankarna till The Specials, Selector eller The Beat.

Tischan är från American Vintage och byxan från KappAhl. Kockan är av märket Polar och mäter Nemos puls av och till. Vid fototillfället är den något hög då shootingen i det speciella morgonljuset i Perissa då skuggan faller så där speciellt är kort och omgivande greker med bilar och bussar är många.

Fotografen S är mild och styr Nemo varsamt. Efter 30-talet poser och minst lika många bilder är det klart. Förmodligen kommer någon av bilderna utgöra en bas i till Anfäktas eventuella, men högst troliga uppföljare. Givetvis går den under arbetsnamnet "Anamma".

Update: Min gode vän Myrr/ The Straw etc har knackat html och sett till att den tidigare så knöliga stripen i blått o orange ner i högra hörnet av headerbilden har försvunnit. Smutt!

Utan cykel i Kykladerna

Folegandros - solnedgång 090622

Åter efter blåsiga dagar i Greklands ö-värld. Här en snabbversion:

Resa till Milos: fort flyg, väntan på Santorini. Försenad färja. Kom fram 03:00 istället för det soft planerade halv sju på kvällen.

Milos: Bodde på Zac Marie i två dagar. Döptes om till Suck Marie, då "Appliances to make your own breakfast " visade sig vara en (1) kokplatta med diameter 7 cm och Zac Maries ägare tror att frukost består av nescafé. Bra, rent och fräscht i övrigt. Hamnade istället på Giannis Apartments - ett lyft.

Milos som ö är inte annars så där oerhört mycket att skriva hem om. Men stränderna... stränderna.... fast du behöver en bil på Milos. Ett måste om du inte vill sitta och häcka i den relativt omysiga hamnstaden Adamas.

Folegandros: En pärla. Precis som vi trott och hört. Redan i hamnen på Santorinini träffade vi ett par som talade i lyrik om Folegandros, hade bokat ett rum i tre veckor "-Att gå i byn är som att vara med i en film" Ja...döm själv; ett litet youtubeklipp
samt ett mer överskådligt. Det var en härligt avstressad stämning på ön, i byn, stränderna. Överallt. Vi bodde på Folegandros Apartments och njöt lite greklyx i ett par dagar. Långa vandringar till favvostranden Agios Nicholaos. Inga tyskar!

Santorini: Att komma tillbaka till dit var att få upp pulsen ordentligt. Det är en turistfälla på alla vis, nästan. Vi hamnade i Perissa och stannade på en liten familjepension i två nätter, badade på Vlychada och körde på obligatorisk fotosafari till Oia.

Åter i Sverige...varmare än i Grekland. Skumt... nu skall jag iväg och bada och möta maneterna.

Kreta - i snabbversion

Under perioden 13-27 juni repriserar jag några resefavoriter och minnen. Om du är långvarig och trogen läsare av bloggen har du sett det förut - annars är det nytt. Mycket nöje!

/Nemo - i luften

Två veckor går fort.... här - ännu snabbare. SvD har ett reportage om Samariaravien idag. Fiffigt

En seriemördarhockeyfinne i Grekland

Under perioden 13-27 juni repriserar jag några resefavoriter och minnen. Om du är långvarig och trogen läsare av bloggen har du sett det förut - annars är det nytt. Mycket nöje!

/Nemo - i luften

När vi var i Grekland under senare delen av juni 2008 upptäckte vi – finnarna.

Fördomsfullt har jag alltid sett finnar som ett folk vars närmande till sol och bad varit lika gångbart som att sälja blästersand i Sudan.
Finnar - dom vill väl bara åka färja, dansa tango, supa, slåss och basta bastu vid en sjö där myggen är stora som hangarfartyg och björkriset piskar upp finnen till mild galenskap?

Tydligen är den tiden förbi – eller så har den aldrig existerat. Finnen är nu på solcharter. På sitt sätt – men ändå.

I Paleochora stötte vi på finnen då vi själva varit där i en vecka. Finnen hade seriemördarhockey och Mats Waltin-mustasch samt ett svart linne med ett sånt här kors på. Ett stort vråltryck som fyllde hela torson.



Hyfsat kaxigt med tanke på att Kreta var ockuperat av tyskarna några år under WW II.
Finnen hade även jeans med Jerry Seinfeld-skärning – de har linningen i navelhöjd, typ. Dessutom boots med ankelringar. I 32 degrees… partiell tjuvbastu…OK, då.

Finnen hade en parant flickvän. Hon var kortklippt, blond, hade en minikort svart kjol med hårdrocksflammor, orange top och en plastigt rosa DG-fejkväska. Hon envisades med att gå i pumps. Pumps i Paleochora…mja. Fotledsfrakturvarning….

Finnen gick forcerat längs strandpromenaden och försvann. Sedan såg vi honom och hans girl – längst bak i tuff-tufftåget som kör stan runt en gång i timmen på kvällstid.

Finnen satt längst bak och sög i sig innehållet ur en halva Jack Daniels. Det är hårt. Seriemördarlook. Jack Daniels. Boots. Längst bak i ett sånt här:



Det är fanimej finnecrusing på semestercharter….

Kreta - in från höger

Under perioden 13-27 juni repriserar jag några resefavoriter och minnen. Om du är långvarig och trogen läsare av bloggen har du sett det förut - annars är det nytt. Mycket nöje!

/Nemo - i luften

Lägger upp lite Kreta att vila ögonen på... skall ha den rullande i bakgrunden på jobbet... bra flykt! .

Kreta - DIY

Under perioden 13-27 juni repriserar jag några resefavoriter och minnen. Om du är långvarig och trogen läsare av bloggen har du sett det förut - annars är det nytt. Mycket nöje!

/Nemo - i luften

Skall försöka sammanfatta och ge en kort fickbeskrivning som du kan stoppa i plånkan och ta med till Kreta för en tvåveckorscharter. Att göra en Kretaresa är numera lika odramatiskt som att åka X 2000 till STH.

Nåt som du kan ta med dig - och ja...du kan sluta läsa nu om du inte accepterar följande två förutsättningar;

Du inte är charter. Du vill alltså inte umgås i flock med andra. "Kan själv!" skall stå stämplat ovanför näsroten på dig.

Vet också med dig att Grekland är svenskt i prisnivå. Utom på mat och boende... men standarden på på det håller inte svensk klass. Maten på tavernorna är i nivå med Torggrillen på Frölunda Torg och boendestandarden är inte...fluffig o mjuk. Speciellt förstår jag inte det grekiska systäämet med att ha resårmadrasser...PANG! och inga bäddmadrasser... nästan skönare att sova på sandstranden eller i en solstol. Kuddarna är inte dun...mer cementsäcksaktiga. Ha med favvokudde hemifrån! Budget? Efter att ha betalat själva resan - räkna med boende o hyrbil = 5.000:- Lägg till 300:-/dag för mat, glass, solstolar. Frukost lagar du i studion/lägenheten som du hyr. Nästan alla boenden har små trinettkök.

Eller köp trisslotter och skrapa, skrap... så kan du ha en fete-limo med privat Dimitri som cruisar och du kan bo på värsta lyxhotellen i Elounda...men Kreta skall nog inte upplevas så - om du frågar mig. Då är det mer storstad o Vegas som gäller.

Nu kör vi kit 1 - att ta med.

pass

biljetter

solkräm

3-4 underkläder

2 t-shirt

2 linnen/toppar

sandaler

shorts

piratbyxor/klänning

badbyx/bikini...for emergeny use

Fältkirurgkit av mindre snitt innehållande krämer, salvor, utsugare och pincett

Hygienjox - deo, tandborste ja..solkräm o bodylotion.

Mp-3 spelare med massa ljudböcker och några riktiga böcker.

Allt skall få plats i en handbagagestor rygga.

Vid ankomst - se till att ha en inbokad hyrbil genom en" local dealer" AVIS, Hertz och andra stabila firmor är bara dyra o dryga.

Gör sedan så här; för två veckors stabil semester;

Skaffa en riktig bilkarta och åk till Plakias. Stanna 2-3 nätter på Paligremnos. Bada o sola och köp strandgodis av Donutmannen!

Åk sedan till Elafonissi förmodligen den bästa stranden/beachområdet på Kreta om du tar dig ut på ön bortom solstolskolonnerna som står uppställda på två led linje - bo i Chrissoskalitissas eller Paleochora - från Paleochora går det badbåt varje dag. Bada, njut och mumma runt på denna vackra delen av ön. Fortsätt upp till Falsassarerna. Nu har det gått en vecka...

Västra Kreta - bästa delen om du frågar Nemo

Dra en lååång repa till Agia Pelagia 2 mil V om Heraklion. Bo på Hotel Scala och njut av en liten badort med strand- o klippbad, lite Heraklion och Knossos.


Centrala Kreta - inte så dumt det heller...

Nu har du 4-5 dagar kvar att snurra runt på....

Åk till Vamosområdet och bo en liten bit upp i bergen. Det är bara en mil till Kalives o Almirida som har goda textilstränder - vill du bada paw riiktit - så är det Maxirada som gäller.

De sista två dagarna bor du i Chanias gamla stad och gör badutflykter till Akrotiri. Åk INTE till Platinias o Agia Marina. Detta är Hellholes of Charter. Andra riktiga björnfällor är Georgioupolis som har en smal strand och badvakter som gått i Hitlerskola eller nåt...för de är stränga och tar sitt jobb på liiite för stort allvar samt vissa delar av Chania stad - hamnkvarteren.
Östra Kreta? Mja...lite för kargt och slingrigt...och tyskt..

Hela inlägget saxat från Kretabloggen

The Ios years - part V - 1985

Under perioden 13-27 juni repriserar jag några resefavoriter och minnen. Om du är långvarig och trogen läsare av bloggen har du sett det förut - annars är det nytt. Mycket nöje!

/Nemo - i luften


1985 - karriären i m/59 peakade och med tre stjärnor på kragspegeln var jag i mål efter 7 års ettrigt klättrande och rövslickande med förbandsövningsdygn och ludermässiga förhållanden i fält.

... jag visste inte riktigt vad jag ville med livet... Ios... OK...det kändes som om slutet var på väg... jag hade lagom till avslut på min kringflackande utbildning stadgat mig med en central lya i U-a city med krypavstånd till det mesta. Kom in i ett riktigt förhållande sisådär en månad innan avresa.... nykär ... och åka till Ios... är det bra?



"Give me something that crawl into my glass... something who lives and breathe in 45 degrees."

Till Athen fvb Ios - nu var flyg en realitet - med Fritidsresor. Smutt båtresa och incheckning på The Wind.. men.. jaha... hela ön hade nu blivit en hysterisk bar... det gick fanimej inte att gå ut. Magaluf o Ibiza på samma gång... och nu talar vi ändå om en tid då Miami Vice låg i sin linda.

Inte ens jag - som ändå betraktade mig som en hård och erfaren barbastard kunde stå ut i det larm som var. Försökte hänga med i samma flow... eller svallvågor av madness och alkohol som bara forsade fram ur alla öppningar, dörrar och prång. Mycket aggressiva tillslag var det...

Betänk även att det bara gått någon månad sedan Katastrofen på Hazeldonstadion. Ios var fyllt med britter ... och italienare... det ballade ur ibland. Flaskor ven genom luften...smockan hängde... det var långt från Peace, Love & Understanding. Något som var lite av Ios signum 1981.

På bara 4-5 somrar förvreds Ios från att ha varit ett inbjuande höftgung till en fet käftsmäll mitt i 80-talet.

Vad göra? Efter knappt två veckor tog jag en morgonbåt till Antiparos... ett helt annat klimat . Plötsligt var det som om att vara på Ios - "laidbackversionen" igen... fast ÄNNU softare.

Den ön blev sedan min fasta bas under resten av 80-talet. Kanske skriver jag om det vid annat tillfälle.

Jag gjorde en "Ios Revisited" 1997 under några dagar... mycket var sig likt, men en tung 2.0-känsla infann sig... det var så...uppdaterat. Att hyra rum i cementkällare (eller som Thomas L gjorde 1981 - ett stall med vattenmeloner) det gick inte... Vi hade istället lägenhet... med pool..oj, nu rodnar jag.

Avrundar Ios-åren med en gammal kär Discohit som DJ:n på Scorpio ofta tryckte på då danspubliken började gå bananklase...

The Ios years - part IV -1984

Under perioden 13-27 juni repriserar jag några resefavoriter och minnen. Om du är långvarig och trogen läsare av bloggen har du sett det förut - annars är det nytt. Mycket nöje!

/Nemo - i luften


"I'm a traveller.... Jag vill komma ut... jag har sett och stampat sträckan Chora - Milopota så många gånger. Jag vill inte bli institutionaliserad ...men jag kan ändå inte låta bli att återvända."

Så... efter ett gotteår på arbetet 83/84 med livsandarna på väg uppåt gick jag kurs i grekiska, lärde mig mycket och kände mig utsoftat cool då jag skulle flyga snorbilligt studentflyg redan den 2 juni...på kvällen.

På planet eller om det t o m i avgångshallen på Kastrup blev jag nån sorts reseledare. Vi var ett liiiitet gäng som skulle flyga med det STOOOORA planet. På natten... så när vi landade var det mörkt...mycket mörkt.

Tillsammans med några girls från Umeå ett par från Skövde och en underlig Lasse från Karlskrona högg vi en fete-taxi och drog till Pireus.

Det blev en munter day at sea... och framme på Ios förstod jag att tingen sakta började skruva sig åt fel håll... det var så Irskt (norska för irländskt)


Irska damer... melonbombskonsumenter

Krogarna började förlora sina ursprungliga hippielooks och ersättas av Cheiftains- o Pougesfylla. Shamrock Bar, The Red Lion och massa skit låg utstrött längs gator o gränder... och mitt gamla hotellrum för 20:- natten var nu en musikbar som någon Athenkusin drev och visade Midnight Express o The Wall hela tiden.

KarlskronaLasse o jag delade rum uppe bakom posten i något som hette The Wind. Bra namn, för det ylade, tjöt och ven som om det bodde bodybuilderpoltergeist i huset... nån ektoplasma såg jag däremot inte till...hårgelé kanske...Det blev en ordnat leverne på den här resan... inte samma hysteriska drag som tidigare. Jag läste mycket böcker... mådde bra. Solade lagom, hade inte panik och skulle göra måsten. Inriktade mig på att ta dagen som den kom.

Det gick bra de första två veckorna. Sen drog Lasse. Värmland kom. Göteborg kom. Jönköping kom. Det började kännas ansträngt... en tänkt flykt till Mykonos (Lasse hade dragit dit) kom av sig... jag vände i hamnen kl 10 på förmiddagen och checkade in igen. Jag vart polare med Ekaterina som ägde The Wind för jag jiddrade grekiska som värsta Athensnubben.

På The Wind blev jag i det näramste en gårdvar... jag bodde där 25 nätter och hann byta rum 3-4 gånger...ett par av dem sov jag på taket. Umeåtjejerna, varav en hette Lena? , hängde ut lika länge som jag.


F¤%# you, f%&¤... (Nemo som en svampig Al Pacino i Ios hamn)

Sista halvlek på Ios 1984 var mycket ett varande i byn. Jag var inte speciellt solbränd då jag kom åter till Sverige...men jag kom hem med ett fräscht sinne och mådde väl... mycket väl. Sommaren hade bara börjat och hemma på Jarlgatan väntade en folkabuss i kamoflagemönster.... gamla synder från Ios -81 återkom i form av ett helt punkband på turné med George M i spetsen. De flockades i lägenheten med de vilda vaginorna.

Den här sommaren kom också en låt över mig... här i en remix... inte så fel den heller...
Så 1984 får bli "The Year of Sense & Soothing" Imorgon... likt Björn Borg som vann Wimbledon fem år på raken var jag närmast tvångsmässig att ta en skalp till av Ios... det blev definitivt inte som jag tänkt mig då jag frontade än en sista gång... på 80-talet

Reagera eller svara?

Man vill ju gärna tro att vi människor har distanserat oss från djuren på ett rent beteendemässigt plan, men har du någon gång funderat på hur många av de saker som du dagligen gör som enbart är automatiska reaktioner på det som råkar hända i din omvärld? Om du är som de flesta så har du förmodligen inte tänkt speciellt mycket på hur liten kontroll de flesta egentligen tar över hur de beter sig. Att de tenderar att reagera istället för att svara på det som händer dem. När du nu funderar på det här så undrar du kanske vad skillnaden är mellan reaktion och svar är.

Låt oss fundera på det på följande sätt: Säg att du har fått en medicin av läkaren. När läkaren sedan kommer in och säger att kroppen har fått en reaktion av medicinen, skulle du se det som något positivt eller skulle du bli orolig? Å andra sidan om läkaren kommer in och säger att kroppen svarar på behandlingen, vilket håll är hälsan då på väg?

Är tämligen säker på att du redan efter detta exempel inser att det är oändligt mycket bättre att svara på det som händer dig än att reagera på det. Ändå är det otroligt hur ofta man träffar på människor som utan en tanke på konsekvenserna väljer att reagera på det mesta som händer. Om du inte tror att det är så fråga vilken matkassörska, flygvärdinna eller fotbollsdomare som helst och de kommer att vittna om hur folk reagerar istället för att svara på det som händer.

Går det att välja sin reaktion?

Det här märks då inte minst när man är ute och flyger. Jag och min fru var i Florida och på väg hem. Vi var sena till flyget då jag hade gjort ett par sista inköp och trafiken till flygplatsen var amerikanskt storstadstät. Tämligen försenade kom vi springande mot incheckningsdiskarna med andan i halsen och möttes av en till synes oändligt ringlande kö, som uppenbarligen skulle kräva mer väntan än vad vi hade tid med.

Jag gick därför direkt fram till en av dem som kämpade framme i incheckningen och frågade om vi skulle hinna med flyget. Hon tittade upp och sa lätt irriterat: Det är fel på planet och det kan inte komma iväg förrän om tidigast 6 timmar, vilket inte blir förrän 3 på morgonen. Det innebar att vi skulle missa nästa anknytningsflyg till Göteborg och få en extra natt på hotell i Amsterdam. Vi var som ni kan tänka er trötta, utschasade och svettiga efter en hektisk sista dag i Floridas sol och ville bara hem.

Så jag tittade på henne, log och sa: Vad härligt! Då hinner vi med planet fast vi står längst bak i kön:-) Det var tydligt från hennes reaktion att incheckningspersonalen hade fått utstå mer än sin beskärda del av spott och spe från alla stressade passagerare. Hon tittade upp från sin skärm, såg extra myndig ut och sa: Hörde du inte att planet är sönder och att vi inte har ett nytt klart för avgång förrän imorgon? – Jo, och jag är så glad att du ordnat så att jag slipper åka i ett trasigt plan, tack. Nu kunde hon inte låta bli att le.

Jag hade ju också kunnat, att som de allra flesta där, följa min utschasade impuls och bli arg och säga att vi minsann hade bokat våra biljetter månader i förväg just för att allt ska fungera. Att vi nu minsann har fått vår dag förstörd, skulle missa nästa flight och hur kan HON med att vara irriterad när de ska ta hand om mig som kund? Jag hade kunnat göra det och mitt hjärta hade slagit fortare, adrenalinet flödat och jag hade blivit mer och mer kokande för varje minut av väntan, men planet hade FORTFARANDE inte gått förrän klockan 3 på morgonen.

Jag kan inte göra mycket åt att de ställer in en flygning, men jag behöver inte låta det innebära att de ställer in mitt humör och förvärrar situationen ytterligare. Någon slänger sig in framför din bil och vad händer? Vissa blir oerhört arga, tutar, blinkar med ljusen eller svänger bilen överdrivet fram och tillbaka för att visa hur hemskt det här påverkar dem. När de kommer till kontoret berättar de för alla där vilka idioter som är ute i trafiken och många där reagerar genast med att i sin tur berätta om allt hemskt som har hänt dem. Skapar det här en bra stämning? Tror ni att det här gör dem mer produktiva på jobbet? Gör det kvällen med de nära och kära bättre? Så, hur reagerar du själv när sådant här händer? När ekonomin är osäker, jobbet i fara och nära relationer knakar i fogarna. Reagerar du eller svarar du på det?

Här följer ett par förslag på hur du kan vända reaktion till användbara svar:

1. Ställ frågan ”Vad mer kan det här betyda?”. Använd din fantasi och kom på minst 2 andra möjligheter förutom den som du automatiskt trodde på. För inte tror du väl att den där stollen i trafiken satte upp som mål för dagen att hitta just din bil och sabba dagen för den som råkar sitta i? :-)

2. Ställ frågan ”Vad kan jag lära mig av det här?”. Som den gamla klyschan säger så finns det inget ont som inte för något gott med sig och när du villig att ställa den här frågan tills du får ett svar upptäcker du snabbt att allt som världen kastar på dig bara är vikter i ditt mentala gym som du kan använda för att bli ännu starkare och därmed omvandla även de tuffaste av framtida utmaningar till möjligheter.

3. Ställ frågan ”Hur kan jag använda det här på bästa sätt?”. Beväpnad med en bättre tolkning av det som händer och ett antal lärdomar är det dags att köra igång och göra det du kan här och nu för att det ska bli bättre i framtiden. Verkligan tillåt dig att svara på frågan tills du åtminstone vet vad du kan ta som ditt första steg för att rätta till situationen - kortsiktigt såväl som långsiktigt.

4. Ändra på din fysiologi! Om inget annat fungerar så är snabbaste sättet att ändra på hur du mår och därmed hur du beter dig att ändra på hur du använder kroppen. Dra bak axlarna, ta ett par djupa andetag, gör ett par snabba steg på stället, le, ta en promenad, kör ett pass på gymmet... gör vad som än krävs och du kommer att märka hur du med ett mer aktivt och positivt kroppsspråk direkt har lättare för att gå till baka till punkt 1 och svara på det som händer istället för att reagera på det.Jag kan som du säkert nu förstår inte överdriva kraften som det här kan ha. Är övertygad om att du kommer att hålla med mig redan första gången du lyckas med att bryta din ”normala” reaktion och hitta på något roligare och mer användbart sätt att tolka det som händer dig. Hur bra tror du att ditt sinne svarar på den träning du lägger ner på det här från och med idag?

Kopierat och vidarebefordrat med tillstånd av Anders Haglund "Veckans Anders" www.lifevision.se

The Ios years - part III - 1983

Under perioden 13-27 juni repriserar jag några resefavoriter och minnen. Om du är långvarig och trogen läsare av bloggen har du sett det förut - annars är det nytt. Mycket nöje!

/Nemo - i luften

Hela grottekvarnsåret 82/83 på hemmaplan var ett mörker... "The sun doesn't shine on me anymore..." tycktes vara min signaturmelodi i lägenheten på Jarlsgatan dit jag kom efter mitt höjdarhalvår med fett traktamente och spänstiga upptäckter i Uppsala.

En lägenhet med mossgrön heltäckningsmatta, lika mossgröna tapeter med vita liljor i kolossalformat som mer påminde om hungriga vaginor i panik, granne med motorväg o järnväg och ett gult kök med bajsbruna luckor...suck.. lägg därtill en hall med röda medaljongtapeter i frasigt guldsammet och en linoleummatta i skrikorange.... det var tungt att vara tillbaka på hemmaplan. Jag hade en svårt alkad granne oxå som spelade "Inbjudan till Bohuslän" med Öbarna när han var full och Elvis "The Memphis Years" när han var bakfull. Mycket Elvis genom väggen blev det.

Vaginor på väggen... interiör från Jarlsgatan 3F

Så... när våren spack upp i april -83 hade jag precis hunnit med en svårartad charterutflykt till Teneriffa- 5 soltimmar på en vecka, och då däckade jag av i en solstol bland utomhuspoolerna efter en lååång förmiddag med Mas Certezas...brände av halva ansiktet. Kände mig som Berra i Sällskapsresan... oflyt.

Ändring på detta. Slut med Interrail . Flyg! Jag hade genom ett tips funnit en skum resebyrå i Malmö som sålde reguljärflyg Köpenhamn - Athen för 1.600:- tor. Singapore Airlines. Smutt!

Planen var följande: Bowie på Ullevi 11 juni, dagen därpå, flyg till Athen. Framme Ios 13 juni på kvällen... Restiden kortades alltså med två-tre dygn. Det var det värt.

Nu blev det inte så... i Athen tog det snörstopp...båtstrejk. Jag satt fast i Athen - med gitarr (jorå... jag hade ett tänk om att utveckla mitt koncept sedan 1981).

Problemet var nu att jag hamnade i dåligt sällskap. Pireus färjeterminal med tillhörande barer o caféer är inte rätta platsen att bli boy-scout...om man säger så.

En hel drös skåningar som påminde om bräkande varianter av Iggy Pop, Johnny Thunder, och hela Mötley Cruë på en gång, hade trimmat sina leverspjäll och saftade på duktigt. Jag skulle givetvis spela Allan och krokade på.

När strejken väl var slut och båten puttrade iväg mot Ios 4 dagar för sent var mitt klarsynta pund i botten. Jag kände mig etanoldriven... men inte särskilt miljövänlig.

Så fortsatte mitt Ios-år 1983. I disharmoni med verkligheten och de omkringliggande faktorerna. Hade svårt att komma tillrätta med mig själv. Ångest i paradiset, liksom. Eller "En vandring i solen - junior edition"*

The Straw tar en leak på omöjlig toa under trappa med lutande tak

The Straw poppade upp och gladde mig, gav energi...tog med mig till beachen. Lärde mig allt om ointresserat barhäng (se föreg. sammanblandningar..) Hemma på kammaren hos Kostas o Vascha hade de tidigare åren fått dem att investera rejält. Våra gamla rum var nu lyxbostad för dem och uthyrningsverksamheten var förlagd i en utbombad källare som visst skulle bli bar om nåt år. Det luktade fukt o grekisk cement. Tältsängarna sprakade. Duschen var en slang som var angjord i en tvättställskran. Inget ställe att ligga sig i form på.

Hotelrum -83 c:a 20:- per natt...

Konserterna på torget blev tokflippade och febrigt galna. Hade en show med diverse glasögonbyten. En galen svetsare med Bruno K Öijer-patos som sjunger "Screaming Jets" med Johnny Warman..nä...det blev inte mycket i hatten.

I halvtid drabbades jag av USV (Upplands Väsby) Ronny - som lastade bagage på Arlanda var en soft kille som kom ner med ett koppel damer och sen kom Henning Spänning också. Även han hade ett oår vill jag minnas.

USV-gänget piggade upp. Där var energi. Jag fick låna pengar av Ronny. Damerna han hade med sig var ivriga på fest o party och ville ha med mig... jag la gitarren åt sidan och det började sakta vända för mig där på ön. Jag kände livet i mig återvända och fick ett hyfsat gott avslut men det rasade sakta ihop på båtresan in till Athen tillsammans med The Straw. Jag hamnade i ett nattlångt pokerparti i sällskap med några tunga grabbar från stockholm som rökte och drack Retsina.

Stilla dagar på Far Out

Inne i Athen fick jag plats i samma rum som The Straw och började sakta hitta mina vätskor.

När jag slutligen nådde Uddevalla var det i bitterhet och självömkan. Jag hade ännu två-tre veckors ledighet kvar och visste föga hur jag skulle hantera livet. En backlash med nerdragna persinenner och mängder av videofilm blev effekten av ett kaoserat liv på Ios. 1983 blev "The year of Seek and Destroy"

I skrivande stund kommer The Straw med ett tillägg angående sin uppstart året innan jag fick fart på Ios-batterierna;

Har också tänkt lite på min inledning på Ios -80. Jag, JF, Micke Mazda, Purvan och Björn T blev omedelbart blaserade Ios-hippies och efter första dagens solning med Far-Out-after-sun så var det åter till hotellet för slappa-duscha-bara vara. Vad gör jag? Jo, som alltid hemma inför kvällens begivenheter så går man och köper 8 starkbärs i påse och börjar förfesta. Det blev ramaskri och asgarv på hela hotellet och min start som blaserad hippie fick sig en törn. Det blev inga mer bärkassar efter det. Det var för övrigt vid detta hotell jag greppade efter det sista halmstrået.

Och så är det väl - vi tar lätt säden o seden dit vi kommer.. klart man tjackar en påse bärs, lite röka och softar på rummet... vad annars (att sen pilsen var kall o billigare på uteserveringen...det var liksom inte med i kitet... f ö känns det som om halmståincidenten kräver en egen bloggpost...

Bjuder på en brottarhit från den sommaren och en låt som satte sig kvar på många sätt...

I nästa del kommer året som trumfade på nästa alla sätt - 1984.

*Tore Andersson, 43, är sportjournalist i Stockholm. Hans flickvän har just gjort slut. Han bestämmer sig för att ta semester och resa bort ett tag. Tore hoppar på en charterresa till Cypern. Hans medresenärer är mest medelålders människor och pensionärer. Men han märker inte så mycket för han dricker tappert. Reseledarinnan är norska och heter Marion. Tore ber henne dra åt helvete för han vill vara i fred. Kanske kommer han att skriva en bok på skrivmaskinen han har med sig. Tore bestämmer sig för att bada och hoppar naken ut i böljorna. Polisen kommer och hämtar honom, men han släpps efter ett kort förhör. Tore är dock i så dålig kondition att de oroliga damerna i resesällskapet skickar honom till ett sjukhus. Där stannar han i fem dagar och träffar några psykiskt sjuka patienter. När han, lämnat sjukhuset, får han bara dricka bergsvatten, måste äta regelbundet och ta stärkande promenader. Han fördriver tiden med att gå upp och ned för Presidentavenyn och med att dricka mineralvatten. Några resenärer med nyinköpta skor, som de inte får föra in i Sverige, ber Tore gå in deras skor så att de ser använda ut, medan han ändå håller på att gå. Tore träffar Marion igen, och trots att de båda inte tyckte om varandra från början, blir de förälskade i varandra. Tore börjar återhämta krafterna. Då omkommer Marion i en olyckshändelse, när hon försöker rädda en av de gamla damerna från att drunkna. Tore är ensam igen.

The Ios years - part II -1982

Under perioden 13-27 juni repriserar jag några resefavoriter och minnen. Om du är långvarig och trogen läsare av bloggen har du sett det förut - annars är det nytt. Mycket nöje!

/Nemo - i luften

Innan jag går in på Ios 1982 - ett mail till mig från en uppmärksam medlöpare i samma anda;

"Tack för dagens Ios-krönika. Mycket nöjsamt för oss som fanns i kanterna runt dig. Men är det inte så att du har förväxlat en händelse här, det här med att hänga i baren och se ointresserad ut Jag tror nämligen att det var jag som gav dig den insikten -83. Det var nämligen då jag inledde min Ios-vistelse med att skölja ner mina nyköpta linser i medelhavet, och fick fortsätta mina barhäng just vid bardisken pga av att jag helt enkelt inte såg någonting. Och då när jag tycktes stå och vara ointresserad vid bardisken, fast jag i själva verket hade kraftfullt begränsad synförmåga och inte kunde röra mig fritt i jakt på damer, fick jag ett napp med en grekisk madame. Detta var på Scorpio om jag inte missminner mig. Ja, tänkte bara länka till mina minnesbilder även om dessa är diffusa emellanåt.

Ser med spänning fram emot Ios-krönika del två."

Och visst har han rätt... jag blandar ihop korten emellanåt - författarfrihet...visst... men åter till ordningen;
En glåmig onsdag i april -82 på "Dollhouse" i Gävle (nej, ingen porrklubb - ett ölhak) satt Svante, Rolle D och jag. Med ölskummnet kittlande i näsvingarna tog jag mig bort till de vitmenade husen, de smala gränderna, sorglösheten och dekadensen...melonbomberna.

-Grabbs, vad gör vi med våra fyra veckors kommenderade ledighet? Svante (som sedermera kom att kallas "Kaptenen") och Rolle D såg tomt på mig...jag vet inte om dom planerat nåt nedslag i Magaluf eller Rimini... shit..dom här stiffa gossarna behövde balsam för sina tilltänkta karriärer.

-Ios, boys... vi drar till Ios... och i ett av mina få lyckade insälj här i livet så hade vi snabbt skissat på ett BIS (beslut i stort). Interrail, fort som fan - Ios, here we go. Ett dagsstopp i München och vidare.

Det funkade bra... vi kom iväg, badade gemensamhetsbastu med en Helga Weber i just München och skroderade på tåget(alltså - i Tyskland badar ALLA bastu nakna med varandra på badhusen...jättekonstigt).

Fnissigt, postpubertalt och i rollen som reseledare var jag i högform...täkte; jag kan det här, jag vet vart vi ska. Det var en betydande skillnad mot året innan då jag flöt omkring i en dimma söderut...nu kände jag reseledaransvaret...att lotsa gossarna mot målet.(Två år tidigare hade jag förövat med Prof. Coma som flock; att leda och den mannen är lika svårt som att leda en busslast gråhåriga panchosar ihop.)

Nåväl - vi kom fram, vi fick rum (i samma näste där jag bott året innan - hos Vascha o Kostas).

Kaptenen och Nemo (Nemo t höger) Foto: Rolle 1982

Till skillnad från året innan - då jag var solo med gitarr, så var jag nu beväpnad med ett sällskap som mer hade fokus på trad.ragg - förfest på eller kring rummet vi bodde i, ut och äta på lokal, barhopping med förväntan om vapenställ eller enrörsmottagare (för att uttrycka sig militärt).

Vi kom att kalla Svante för Kaptenen (han var fett inne på att pressa vita kläder på laundry och ha piké med märken... som om han hade värsta yachten i hamnen...) Rolle D o jag hade mer inriktat oss på att transformera oss till holidayhippies.

Om Ios 1981 var "The year of Doom and Innocense" så kom 1982 att bli "The year of Filth and Dirt"

Nemo o Rolle D på väg mot Athen efter tre veckor Ios

Avrundar med det årets totallåt - The Mill var ett Disco där totaldans utbröt då Jagger drog loss... och där började många kvällar på allvar för att sedan nedbrytningsaktigt föra oss mod Scorpio och Fanari

The Ios years - part I - 1981

Under perioden 13-27 juni repriserar jag några resefavoriter och minnen. Om du är långvarig och trogen läsare av bloggen har du sett det förut - annars är det nytt. Mycket nöje!

/Nemo - i luften

Allt började när jag låg i lumpen... vet inte riktigt hur, men JF skulle bara ut och tågluffa... fick med mig på nåt vis och min kontinentala svendom rök i höjd med Bayern och inträdet i Italien fick mig att känna lebemannens och vivörens friska fläkt av livet. Sen... att jag hade rak lugg, stålbågade goggles och en liten ful blå ryggsäck med lila påse...det gjorde inte så mycket... min medelhavsstinna iver kring "mer-ofta-allt-nu" var väckt.

Åren gick - Corfus slight returns 1979 - 80...sen var det stopp. Pelekas beach hade gått från ett orört paradis med ett fåtal hippies och bambuhyddor till Clas Ohlson-varianten av Mallåkra.

Shit... genom samme JF, som tagit det där med Grekland på större allvar än jag och dessutom hade deffat sig och skaffat flicktycke - ja, han studerade och kunde ta sommarlov i Grekland 7-8 veckor - han hade iaf sommaren -80 lierat sig med några muntra gossar som flydde Pelekas och Korfu för ett annat varande - Ios.

"Där..alltså...det är på riktigt...en hel by med bara softa klubbar och disco, ouzo i urgröpta vattenmeloner... flickorna spelar flöjt och alla är nakna.. " sa JF och skickade sin monumentala discolugg något bakåt.

Släpp ut mig! - tänkte jag där jag trampade runt i febrig ångest med marschkängorna nervigt klapprande mot kaserngården... vad gör jag här? Jag har gitarr, pengar och sex veckors kompledigt o semester att ta ut... jag drar... så där bara... rakt av... köpte Interailkort och för att förenkla processen skrev jag "Uddevalla - Aten via München" i Interailhäftet redan i höjd med Groheds mosse... tyckte att det skulle bli enklare så.

På vägen ner mot Athen skedde några alkoholrelaterade missöden;

1. Natt i Fredricia - sov i en park och vaknade av att hela min sovsäck var täckt av mördarsniglar
2. Natt i gränstrakterna av Jugoslavien - för mycket för fort i Venedig gjorde att en tullare fick knät tillsparkat av min adidasdoja och jag hamnade inlåst i bagageförvaringen på en gränsstation. Med stämpel "UNAGGIO" i passet fick jag återvända in i Italien 5 timmar senare...
3. I Belgrad - dit jag slutligen kom sov jag sååå gott att jag vaknade inne på en rangerbangård men hade ändå medflyt och äntrade den förbiskyndande Athen-expressen och kom där i lag med en norsk elektroingenjör; Henning Spänning. Han hade rakt rött hår, noll pigment och gjorde Rubricks kub på 15 minuter.

Han blev mitt resesällskap hela vägen fram.

På Ios stannade jag i tre veckor och träffade hela holidayhippie-eliten från Uddevalla - de trädde pärlor på små band - lät håret växa, solade lö och frotterade sig med andra outcasts från riket i norr.


JF visar ryggen på Ios klippor -81

Fjärran från min fjättrade m/59-tillvaro tänkte jag; gött att spänna av med pilsner, gitarr och salta bad - men med mitt brutala sökande i att få lite mer än jag förtjänade gjorde att jag kom in i en lunk som var så här;
Frukost 9:00 (då sov dom flesta)
Mot beachen 10:00 (lätt att välja bästa klippan)
Dagens första pils 12:00 (kodex - inget före 12:00)
15:00 (After beach på Far Out café)
18:00 kroppsvård, tvagning och infettning
19:00 Pudrad och klar för kvällen - första stopp Ios Club och klassisk musik till solnedgång.


Solnedgång från Ios Club (Bild kalimera.se)

21:00 Totalkonsert på lilla torget med gitarr - gav allt som oftast 80-150:- kr i hatten på 30 minuter.
Därefter vidtog ett surrande på barer, discon och torg...tills... jag landade nere på Scorpio eller Fanari i utkanten av byn....där jag satt i baren och såg ointresserad ut - det var ett raggtips jag fått... men det hjälpte inte så mycket. Ja.. det var iaf mörkt då jag gick i säng.

Efter tre veckor på Ios var jag ett med ön och funderade på att tvätta passet och interrailkortet i ett svårt anfall av urkundsförfalskarlist. Jag ville bara inte hem.. men på något konstigt sätt fick mitt ointresse i barhänget avknoppning och plötsligt var jag reseledare för tre 16-19-åriga töser från Stockholmstrakten - de såg till att jag och dom kom hem.


Åter på Sunnerödsv 5 - gissa varför jag ville bort?

Under året 81/82 levde jag i svår Ios-längtan då jag satt i mitt näste på Vaksalagatan 35 i Uppsala för att läsa till fänrik... en lång het sommar på en ö med fritt spelrum för allt - så borde livet levas. Lätt att längta tillbaka...lätt att bli sommar-alkad också.

Mer om det och Ios 1982 i nästa del. Avrundar med lite soft musik som låg helt rätt i tiden då...och nu med..även

Gotland - hype eller paradis?

Under perioden 13-27 juni repriserar jag några resefavoriter och minnen. Om du är långvarig och trogen läsare av bloggen har du sett det förut - annars är det nytt. Mycket nöje!

/Nemo - i luften

Två sidor av samma mynt.... bra eller anus... "You can't always get what you want"...det är inte resan som är målet...utan färden dit... been there...done that... Vi hade iallafall tur med vädret...osv. Jag har haft en tung beef med mig själv när det gäller om jag skall hissa eller dissa det svenska Corfu

Gotland ligger som en fet Calzone och grinar illa med ett diftonglikande ljud mitt ute i den övergödslade Östersjön. Omgärdat av giftigt algslem. Men... den sjungande Keno-dialekten är svår att finne... iaf om man som vi bara hakade på tursitströmmen och föjde dom utstakade vägarna.

OK... Fårö, naturen och underbara stränder.....för att inte tala om Visby - miljön innanför ringmuren tog fullständigt musten ur mig

Ahh... jag ger mig - Gotland äger!


Advertising space på Hamra krog, S Gotland


Kom fram till att jag sköt iväg vykort (över 140 st) mest hela tiden... och tog skojsiga studsmattekort (om någon kan fottoshoppa en bild och "cropa" ut en svävande människa...så det bara blir vit bakgrund - så har jag ett jobb som tacksamt kan utföras).

Ett varingens finger för Kneippbyn som bara är hemskt. Ett Sommarland i miniatyr... men lika dyrt, sämre och bara suger... sen kvittar det att Villa Villekulla (the Real Stuff) ligger på området.

Fåniga fakta:... huset stod på P 18:s övningsfält då första omgången Pippi spelades in. Sedan flyttade man hela huset till Kneippbyn 1970 där det ligger idag. Inga inomhusscener är dock tagna i huset utan byggda miljöer i studio. Innanmätet är istället museum... OK för en filmnörd som mig...även om Pippifilmerna är rå-kalkoner med dubbade tyskar m m ...


Sen var det det där med husvagnshitlers... ...terylenetokar...förtältsfånar och miniparabolsmussolinis. Denna brigad av solhattsägare stövlar omkring med sina brassestolar och tömmer latriner, sköljer disk och har det sååå trevligt att dom återvänder till SAMMA plats, (repeat: SAMMA plats) år från år... men, ursäkta mig... var kom då dealen med husvagn in? ...hjul...uppallning...dragkrok. Det var väl ändå det där att vara i rörelse som är hela grejen med det mobila semesterkittet? Nähä... det är nog swingers-teorin som gäller ändå... har jag gått o lagt mig...så har jag gått o lagt mig... Skall inte lägga mer krut på dom... men nåt sjukt japanskt är det över det där"göra saker tillsammans...i flock...på bestämda tider..." och finna att det ligger nåt erotiskt laddat över begrepp som "plastdunk"...

Fårö - en måstepärla. Bästa stranden, största rauken och Bergmans ande svävar liksom över delar av ön. Längst ner på sydostspetsen ligger en Kolerakyrkogård. Ett intagande ställe trots att man stjälpt ett lass engelska soldatrer med kolera från Krimkriget i en håla där. Mystiskt ljus över stranden och...intagande. Ett stort mått andlighet smög sig in till mig här - det krävs speciell natur för att jag skall förnimma den känslan bara av natur...så där rakt av.

Gotland - revisited. Fårö o Visby...resten känns avklarat. Så...nu trampar jag vidare i Götet bland bolljoxare och högarna på mitt skrivbord bara växer och ger mig saftigt prestationsångest.

Fick i vart fall en god tårta, mycket önskat Höganäsporslin till mitt kök som jag håller på att Feng Shui:a till nån sorts Sushi-håla...och rackarns badtrunks som jag gick bananplantage på i Visby. Panos...blommiga (lite parant bögiga, måhända...bwtf?) i brunt och ljusblått...

The Corfu years - 1980

Under perioden 13-27 juni repriserar jag några resefavoriter och minnen. Om du är långvarig och trogen läsare av bloggen har du sett det förut - annars är det nytt. Mycket nöje!

/Nemo - i luften


Om jag vid min första tågluff 1978 var ett litet viljelöst våp som lät mig forslas runt Europa - milt framföst av JF - så hade djuret i mig vaknat ordentligt nu...två år senare.

Allt sedan min militärtjänst hade jag haft en frossbrytande pubertal vänskap med Prof Coma som tog sitt avstamp i våta folkölskvällar i en centralt belägen scoutlokal som han hade nycklar till. Där satt vi och sköt i oss nödraketer...typ 8 st var på 1:30 h. Det var nödvändigt..för utgångsmålet - Discoteuque Angelique serverade endast lättöl för 25 spänn. På samma lokal uppfanns oxå begreppen Köttpenis och Blodpenis..mer om det en annan gång.

Året innan hade han alltså fungerat som gårdvar i min lägenhet och hade den goda smaken att sända postala rapporter ända till Korfu. Under året 79/80 fördjupades vårt freteniserande, ivrigt påhejat av "kalasmust", gitarrspel och jakt på mer... större och högre (kvinnor, fyllor, kickar...you name it)

För att kröna de här åren av liderligt vansinne beslöt vi att stämpla ut från Uddevalla under tiden 19 juni - 14 juli och nu - nu skulle vi göra en gemensam attack mot "The Island in the Sun".
Det började inte bra... återigen båt till Fredrikshavn...elefantöl...två gitarrer på tåg...det blev fest...det blev sent...det blev gränskontroll. Coma var så nedsänkt av malt o humle - så trots att ett batteri tyska tullare med Uzis stod och skakade honom i gången utanför kupén så gick inte budskapet fram; "Passport, bitte!" Ingen var hemma... gardinen var fördragen och huvudströmmen hade gått... Nu ordnade sig allt till slut, - jag letade fram hans pass ur nån illa sydd tygpåse - vi kom in i Tyskland.

Vi åkte till Heidelberg (jag hade ju varit där året innan i jakt på äppelbrännvin) för att spela på gatan. Jag blev dagsfull och hade dålig ordning på mig. Bland annat snodde jag Kalle Duck-magasin från en högtysk Otto Webergosse i 2 klass på tåget dit. I Heidelberg började jag tro att Coma var en spion och fick Tredje Mannen-feeling när vi åkte buss. Hela vistelsen i Tyskland kom att bli ett enda kaos för oss. I München stack Coma in huvvet på nån sylta och ropade "LUDER!" till damerna i baren... inte så bra.

Sen var det ju detta med karta... vi hade ingen. Vi hade inte heller så bra koll på geografin över mellaneuropa... Vi skulle ta närmaste vägen från München till Milano. Det löste vi genom att ta vägen via Paris, Lyon, Marsille och in i Italien... klokt.





Se - vår "shortcut" från München till Milano...

Från Milano till Brindisi var det som vanligt ett stort mörker...men till slut kom vi fram till väntans park i Brindisi där Coma luftade fötterna. Han hade inte riktigt ordning på det här med klimat och började sent inse att hans redan väl insvettade sneakers nu var som att hasa runt i ett material av Stilton-ost. På bilden under har han ställt ut dem för att få ha bänken för sig själv...




Ett streck i solen...
Jag låter nu Prof Coma få ge sin syn på Pelekaslivet...


Vid pennan - Prof Coma, the spud version

Det var viktigt för mig att komma till Pelekas. Platsen utgjorde för mig en gräns mellan mitt tidigare geografiskt begränsade liv som misslyckad konstnär, musiker och artist i det västkustska rövhål som var min hemstad och mitt kommande som världsresenär i den stringenta vetenskapens tjänst, flackande från konferens till konferens, från föreläsning till föreläsning. Det var därför också viktigt för mig att komma från Pelekas. Levande. Det sista höll jag på att misslyckas med.

Skälet till detta var de uppskruvade förväntningar som jag hade vad gällde vår fjortondagarsvistelse på vad som efter berättelser från den självutnämnde reseledaren Nemo och mina febriga fantasier inte framstod som något annat än paradiset på jorden. Ingredienserna i denna explosiva cocktail var dessa:

1) Jag skulle äntligen bli brun efter att under pubertetens somrar ha levt exponeringsrädd bakom en heltäckande jeansdräkt. Nu skulle gosskroppen fram.
2) Billig kröka.
3) Villiga brudar: pöka i vattenbrynet och på diverse andra ställen.
4) Nada hyra: bo gratis under olivträden.
5) Ett otroligt partande till gryningstimmen.

När vi en junidag hade vandrat ner för åsnestigen till stranden, lagt våra saker tillrätta under träden och därefter blickade ut över havet sa jag därför till überreisführern: ”Det här har du ordnat bra, Nemo.” Därefter var det hög tid att starta schemat. Så här var gången: 1) Solbadade utan solskydd i 4 timmar. Sa till kompisarna: ”Kul, här märks det att man får färg bara på några timmar”. 2) Festade loss med beachparty. 3) Fällde en jättestor Sheila från Australien i vattenbrynet. Fick på grund av item 2 hålla på alldeles för länge och började frossa. 4) Partade tills gryningen på barer och under olivträd.

Dagen efter: 1) Svimmade på frukoststället, föll på det hårda cementgolvet och fick citron pressad i ansiktet av Captain Lowprice. 2) Stagade upp mig med en Bloody Mary tillsammans med Uffe Tandläkare 3) Sov med frossbrytningar fram till kvällen. 4) Nytt party, dock utan vattenbryn.

Dag tre: Huden började falla av. Stabilt i övrigt, dock samma grundmönster.

Dag fyra: Ove G. kommer och bjuder på Ouzo till frukost. Det börjar ryka om lamellerna.

Så här kunde det givetvis inte fortsätta om man skulle komma levande hem. Styrrodren kopplades in och skötsamhet infann sig i form av nyktra mopedturer och stadsresor. Ladies konverserades med och utdelning kom i form av ömhet och förtroenden. Visst var det några dippar men Pelekas fungerade som en värdig avslutning på ett liv som jag inte vill ha tillbaka. Jag reste hem som en annan människa, för att ta till en klyscha. Men det förstod jag inte förrän idag, när jag skrev dessa rader.

Så långt Prof. Coma. Du som läsare förstår kanske att det här äventyret satte djupa spår i både Comas och även min - vid den tiden outvecklade själ. Honnörsbegrepp som trohet, ärlighet, vilja, karaktär och kamratskap blev provtryckta... jag minns bl a en lady som uttryckte sitt gillande då Coma baddade mitt öra med sprit (jag hade låtit nån göra hål i snibben med en sunkig synål och örsnibben växte snabbt till fikonstorlek)

Ove G kräver nästan en egen bloggpost...men.. han var en man som spelade i helt andra divisioner än Coma o jag. Den här killen var beväpnad med "Ågrenpåsar" där han hade "medicin" som han norpat från förråden på sitt jobb - nåt mentalsjukhus, typ Långbro. Han drack öl...men inte bara öl. I samma hand höll han också en liten ouzoflaska på sisådär 10-15 cl. Beerdrinking The Ove-way var allstå - en zip 2-3 cl ouzo...sedan sköljdes det ner med nån klunk öl. Som att dricka U-båt ...fast på ett mer spontant och fältmässigt sätt.


Ove G - mannen som fick oss att mjukna och upplösas

Precis som Coma beskriver så kunde inte det här fortgå...vi var tvungna att chilla på hyrmotorcyklar och dra runt lite... men efter ett par dagar så var vi igång igen... det tillslöt fler Uddevallamän, ny totalfest utbröt och det skummade friskt och blåste bra i alla rör.

Återtåget till Sverige var en fadd historia som bara då och då pep till och kom upp i Corfu-nivå. Bl a i Hamburg där vi satt på en ölkrog och väntade på tåg. Även vid denna gränskontroll hände något med Coma.

På båten mellan Fredrikshavn och Gbg skulle han växla in sin sista resecheck...halade fram passet - det var inte han på bilden...

Turligt nog fanns den rätte ägaren med på båten. Passen hade dom förväxlat i den nattliga kontrollen.

Tack EU för att du numera finns...så slipper vi sånt här trams...

Här rundar jag upp ouvertyren till de Ios-år som skulle följa. Coma slutade med såna här oansvariga utflykter - somrarna behövde kandidaten för att tjäna deg...dryga ut studielånet alltså. Det finns några Antiparosnedslag som jag skulle kunna lägga ut på bloggen... men det är osäkert vilket syfte det skulle ha.

Syftet med The Corfu years är mera klart. Jag behövde få en djupare insikt om mina drivkrafter på den tiden...frågan är om jag blev så mycket klokare.

The Corfu years - 1979

Under perioden 13-27 juni repriserar jag några resefavoriter och minnen. Om du är långvarig och trogen läsare av bloggen har du sett det förut - annars är det nytt. Mycket nöje!

/Nemo - i luften

I sviterna från min odyssé med JF sommaren -78 hade jag åldrats c:a 5% på ett år. Nuförtiden innebär ett år endast 2 % i fördjupat åldrande... borde då innebära att varje årscykel i ungdomen skulle ge mer utrymme för analys och visdom. Det gäller i så fall inte mig.

Jag hade ett tänk om att återvända till Pelekas. Tågluff. Gärna i sällskap med någon. Vid den här tiden i livet var jag en lagom ung arg man som hårt gått in för att kämpa mot kärnkraft och annat som det då var läge att hata. Dåtidens EU-toppmöten, minkfarmar, G8 (eller bara 40-talister och Stureplanbimbos). Det var graningekängor och mockajacka som gällde, men discolugg och uppklippt trollhättenacke...det hade jag... ja, jävlar i det...

I de här sfärerna blev jag hoptussad med en kvinna från mellansverige som jag bara träffat flyktigt något år tidigare i samband med en demonstration mot betyg i skolan, men som jag mindes som en burrhårad valkyria med en frisk, aggressiv barm och pigga ögon... det var vår lokala ombudsmannakvinna som stod för hoptussningen...hon menade väl och hoppades säkert att vi skulle starta nån sort knüllfabrik och spotta ut militanta centerpartister i framtiden. Så blev det inte.

Vi sågs på en stämma i Jönköping kort före avresa och min minnesbild från -78 av kvinnan i fråga var minsta sagt förskönad, eller så hade det gångna året kraftigt berikat hennes inlagring av ister. Hon var gôtt fet och knubbig... men rar o snäll.. och jag hade kanske inte direkt tänkt i termer av en tågluff med flickvän....

Den här resan kom att ta olika former o uttryck... men den blev inte så vild och nerfulad. Jag sölade med elefantöl på tåget till Tyskland, åt kolgrillade spett i Heidelberg och drack lite för mycket moselvin. Där hamnade vi för att någon kände en tös som hade mycket äppelbrännvin. Henne fick vi inte tag på, men två kvinnor från Göteborg som då var 4-5 år äldre än jag var plötsligt med i kupén. Nästan tantvarning på 24-25åringar.... det är bra med perspektiv.

Vidare kom vi ner från Heidelberg till Brindisi och tog båt över... hela den här sträckan är som ett enda mörker... jag minns föga av den.

Men... på Korfu tog reseledarführern rodret, visade på rätt buss, bästa hållplatsen och så kom vi att plantera oss på samma terass som året innan... fiffigt. Det är alltid bra med terrängkännedom.

Nemo har upprättat baslägret på 25-metersnivån

Som en följd av att de tre strandbarerna hade musikanläggningar, så hade jag skapat små bland-bands-kit. Jag hade även med mig en gitarr med en påmålad blågul flagga. En kväll på stranden kom en tysk fram...

- Are you from Sweden?

- Ehh...why do you think so?

-You have a swedish flag painted at your guitar..

Listig snubbe... en rysarlåt som många frågade om...och som ofta blev spelad var den här:

Vi förde annars ganska stilla dagar på stranden. Min lägenhet hemmavid sköttes av den alltjämt hemmaboende Prof. Coma som såg en möjlighet att pröva på eget hushåll i väntan på att han skulle flaxa ut i världen och lämna sitt tonårsrum. Han skrev brev till Corfu. Jag hämtade ut det smetiga kuvertet från Korfu G. P. O.... titta bara! (blås upp bilden genom att klicka...läs o förfäras)

Passagen om Gregory Peck härrör från ett besök i Lugano...(jo...nu minns jag lite från sträckan Heidelberg - Brindisi) där jag en kväll på knackig engelska skulle redogöra för filmen "Pojkarna från Brasilien". När jag kom till Dr Mengele tog det stopp...han spelades av....hmmm. Svaret kom alltså två veckor senare. Jag sände ett desperat vykort till Coma då jag inte kunde finna svaret... skumt.

Efter två veckor på Pelekas var det dags att bryta upp. På terminalens golv i Kerkyra hamn satt en ensam ung kvinna med svålen invirad i en zigernarhätta med bling bling... mitt ursprungliga resesällskap o jag hade bestämt oss för att resa skilda vägar, men skulle eventuellt ses i Paris den 14 juli...

På båten mellan Kerkyra o Patras blev jag vinmild på en stor kagge Retsina och berättade om "En vandring i solen" och fångade då den norrländska missen som ett nytt resesällskap. Hon hade vart på "fel" sida ön med några holländare i några veckor. Vi tog in på ett sunkigt hotellrum i Patras hamn och på kvällen körde vi radiobil. Dagen därpå åkte vi smalspårig järnväg till Athen.

I grekhuvudstaden kom vi att hamna på samma hotell som ett galet gäng från ...Fagersta, Västerås m m... på uppmarschen genom Balkan gjorde vi en avstickare till jugoslaviska rivieran och hamnade på tysk-öar med nudistcampingar och konstiga korta namn - Krk, Hvar, Prtt m m. Där fanns även ryska politruker som hade semester. Allt var mycket billigt men det hårda luffarlivet och festandet gjorde lömska kvisthål i tillvarons golv. Den nyfunna missen o jag blev inte kontanta med varandra förrän vi kom uppåt Österrike och någonstans i navet av all tysk högspänning skildes våra vägar - vi kom att mötas på ett mycket dråpligt sätt ett år senare...

Hemma i min trygga borg möttes jag av ett tungt skivomslag.

Prof. Coma hade tackat för lånet av lägenheten....

Året därpå kom den lille mannen - Prof. Coma, alltså - att medfölja som handbagage på min resa som kom att kallas - "Dr. Booze återvänder" - eller "Pelekas; tredje gången gillt"

Fullt ös i Ystad

Under perioden 13-27 juni repriserar jag några resefavoriter och minnen. Om du är långvarig och trogen läsare av bloggen har du sett det förut - annars är det nytt. Mycket nöje!

/Nemo - i luften

Österlen can be nice this part of the year.

Jag tog döttrarna, ett tält och drog iväg mellan tis-lördag och gjorde nedslag i Ullared och på Mellbystrand - som framgår av tidigare inlägg. Men mest var det fantastiskt. Bra väder, gott humör. En god blandning mellan bad, kultur och fördjupning av familjerelationerna.

Vi lösgjorde oss från Foppatoffelland strax utanför Ystad och tog oss till Kåseberga där Ales stenar ligger. Nya fakta visar att det är ett solur. Maffigt. Läs mer HÄR.



Atom heart mother...goes



swedish at Nordic Stonehenge (Ale Stenar)



...då är det gott att vara


nära till havet - Sandhammaren

..om blev vår badort för några dagar.

Det tar vi ett klipp på....





Jag kände mig också tvungen att tuta lite mer kultur i barnen. "Let's go medival" sa jag och drog iväg till Glimmingehus.
En snackesalig guide öste på i en timme...så nu vet jag ALLT om det gamla stenhuset och de som eventuellt bodde där.

Igår kom vi hem. Den lille mannen har visst vänt upp-å-ner på Göteborg. Ledsen för att jag inte var där? Nope... been there, done that två dagar i rad 2003. Och det verkar vara en repris.