lördag, november 17, 2007

På Bordet.... Bad Idea nr 41

Var på Lagerhaus igår. Då jag såg den här avdelningsskylten, målad på en vägg, blev jag fnissig och tog upp mobilkameran.



Fnissig... hur då? Jo, det fick mig att tänka på en skröna, anekdot eller möjligtvis en förstärkt sanningoch det hela tilldrog sig i mitten av 80-talet.

AIDS-skräcken härjade...det var inte fritt att stånka på och dunka fett... många män kring 20-25 (the peak of hardness) fick vackert dra i struten och det hjälpte inte så mycket med Don Johnsonkavajer, loafers och morotsbyxor. Tjejerna såg ut som Pam och Sue Ellen, hade axelvaddar stora som sköldpaddor och fick v-formade kroppar krönta av touperade frisyrer...som brännmaneter, stelnade av gel och spray. Dessa havshäxor var svåra... mycket svåra för några killar från ett kustort i norra Bohuslän.

Följande har berättats för mig av en man som numera är synnerligen väldekorerad med skrot på axlarna och har en mycket framskjuten position inom det som finns kvar av Försvarsmakten.
Alla namn och orter (förutom Gbg) är uppdiktade, i övrigt lär berättelsen vara sann...

Janne hade flyttat från Grebbestad till Göteborg... läst till sig en utbildning som civilekonom och fått ett gott jobb på ett stort företag. Han kände sig dock lite ensam i förskingringen och fick en idé. (Bad Idea nr 41) Han kontaktade Alex, Calle, Jörgen och Sula. Dessa bardomsvänner... som ännu inte kommit loss ur Grebbestads klor kanske skulle tycka om en liten tur till Göteborg, parta lite hemma hos Janne tillsammans med några damer som Janne bjöd in från sitt nya, fina jobb.

De blev festkväll... de intet ont anande damerna kom intrippande, bytte om till inneskor och förväntade sig förmodligen en trivsam kväll med Jannes vänner. Att de var lika välartade som Janne tog de för givet. Genom att lämna kustsamhälleskulturen och vistats i Göteborgs akademiska sfär under 4-5 år hade han putsats till och kunde föra sig i möblerade rum... visste t ex att bruna skor inte är OK efter kl 18...och annat värdelöst vetande.

Kompisar från förr kom lite senare.... färden hade kantats av några incidenter. Bl a hade Sula fått en idé om att det kunde vara läge att ha med någon sorts present till Janne och snattat upp sig på två Aladdinkartonger på Statoil i Spekeröd och då åkt fast. Men nu var de framme. Det omisskännliga ljudet av en fet Chevrolet Nova med 327:as motor hördes från gården och upp i Jannes lägenhet. Damerna tittade oroligt på varandra. En V 8 i en ChevyNova kan få ett annalkande åskväder att låta som en fis i simhallen...

Sula och gänget kommer in i lägenheten och grabbar friskt i sig av salta pinnar, små snittar och sörplar bål. De har en raggar-air omkring sig och är fett ostylade; de är klart mer Ronny & Ragge än Crocket & Tubbs.... damerna från Jannes jobb sitter och darrar i en lång äggskalsfärgad soffa med mintblå plyschkuddar...

Efter ett tag får Sula något vilt i blicken - ser på damerna och smäller handflatan i det rökfärgade glasbordet vid soffan fem gånger (bam-bam-bam-bam-bam) samtidigt tuggar han fram ett; Ja-ja-ja-ja-ja...fettera på bort'.

Damerna blir stela av skräck inför Sulas utfall. Det blir ännu tystare och Sula som inte förstår hur det kommer sig att ingen gör nåt försöker en gång till; Ja-ja-ja-ja-ja...fettera på bort' sa je.

Ingen av damerna är intresserad av att följa Sulas uppmaning (hur skulle det se ut förresten... usch nu fick jag hemska bilder i huvvet..) Ingen vill alltså lägga upp sitt kön på soffbordet. Istället väljer de att lämna lägenheten - snabbt - de hinner inte ens byta om på fötterna utan lämnar i inneskorna.

Resten av kvällen utvecklas till en s k Spritfest och illusionerna om en stilig middagsbjudning ballar ur helt... de tillresta barndomsvännerna däckar lite varstans i Jannes lägenhet och Janne har svår ångest.

Janne inser att hela projektet verkligen var Bad Idea nr 41 och på jobbet kommer han att länge få kämpa för att accepteras - med såna vänner måste det ju vara nåt fel... nånstans..


Andra bloggar om: , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Eehhhummm... This is my theory...and it's mine