På flera andra bloggar som jag emellanåt läser har blogginnehavarna... de som äger, förvaltar och svävar över sin bloggdomän gör ofta djupare presentationer.
Eftersom de flesta anser att favoritsamtalsämne nr 1 är "Jag och min egen förträfflighet" hänger jag på och bjuder på en påse gott o blandat ur min ryggsäck. Om du vill djupa mer kan sökord som "Ios" och "Uppsala" vara en källa till ytterligare studier av Nemo i gungan... nåväl.. with a stroke of hesitation... I proudly present;
Nemo..om mig själv som den jag förmodas vara...
Redan här blir det svårt... jag fördjupar mig i existentiella frågor som; är jag mina tankar? Är jag blott en kropp? Om mitt minne försvinner... vem bestämmer vem och vad jag är... jo... jag tänker nog en hel del... försöker använda hjärtat. När jag gör det blir det svårt. Då gråter jag ofta. Det är som om mina känslor läggs utanpå kroppen. Jag känner mig vrängd. Det kan skrämma såna som är lite som jag. Lite stiffa... kyliga och avstängda som ett skydd mot livets hårdhet.
I november 2001 föddes den nya Nemo. Jag hade från tiden 17 - 40 gått i ett sorts liv som pekade mot en säker avgrund och misär, både själsligt och materiellt.
Här funderar jag på om jag skall lägga så mycket mer kraft på att skildra det... tiden 1976-2001.
Jag hoppar till ett nuläge.
Bor stort och fritt o högt i Landala. Trivs i min dyra hyresvåning som jag kom över genom att byta den mot ett radhus som såg ut som en skokartong. Den stod i Påvelund. 2000 gick flytten och jag har inte ångrat det uppbrottet. I samma våning finns flickorna E o M varannan vecka. De går i samma skola 3 km härifrån. Jag har dem så kära och de är en ständig källa till lycka.
S - love of my life - finns i Majorna. Hon o jag träffades på Internet i februari 2002. Vi har diskuterat att göra en påse av två och flytta ihop... får se hur det går...för mig är det en tidsfråga. Sen om den tiden blir 2 eller 10 år...innan nåt händer spelar inte så stor roll egentligen
De senaste tio åren har jag varit anställd på fyra olika företag/myndigheter inom IT, kommun och försäkring. Jag brukar hålla på med det jag är bra på; människor, människor och människor.
Parallellt har jag drivit eget företag. Tvåbent; friska grupper och tilltufsade individer.
Under perioder har jag vacklat; skall jag satsa eget fullt ut...eller skall jag trygga till mig några år till? Det lutar åt det senare.
I mitt rum finns oerhört mycket film och musik. Gitarrer som jag sällan spelar på. Musik som mer arkiverats än hörts. Det bor en samlare i mig som jag brottas med.
Fysisk balans... SATS, Slottsskogen och Skatås - tre oaser för vidgad medvetenhet. För mig ger träningen mindfulness och närvaro i nuet. Även Chakrameditationer ger samma effekt. Passar bra nu.
Mitt sociala liv är rikt och djupt...men torftigt ändå. Jag är inte speciellt road av andra människor på ett ytligt plan. Lättsamt umgänge tråkar ut mig. Jag vill in och gräva och se hur människor förändras - lite yrkesskadad alltså. Att då få ynnesten att verka som coach o terapeut är guld!
Bloggen har blivit ett sätt att umgås. Passar mig som hellre skriver än talar. Jag har valt att inte vara helt offentlig med rätt namn...mest för att på något sätt värna om min omgivning. Döttrar o Brabon, typ. Har ändå insett att den som vill stalka, koka kaniner eller sy en hudkostym av mig lätt kan ta rätt på mig i alla fall.. men lite kan dom väl få jobba?
Eftersom de flesta anser att favoritsamtalsämne nr 1 är "Jag och min egen förträfflighet" hänger jag på och bjuder på en påse gott o blandat ur min ryggsäck. Om du vill djupa mer kan sökord som "Ios" och "Uppsala" vara en källa till ytterligare studier av Nemo i gungan... nåväl.. with a stroke of hesitation... I proudly present;
Nemo..om mig själv som den jag förmodas vara...
Redan här blir det svårt... jag fördjupar mig i existentiella frågor som; är jag mina tankar? Är jag blott en kropp? Om mitt minne försvinner... vem bestämmer vem och vad jag är... jo... jag tänker nog en hel del... försöker använda hjärtat. När jag gör det blir det svårt. Då gråter jag ofta. Det är som om mina känslor läggs utanpå kroppen. Jag känner mig vrängd. Det kan skrämma såna som är lite som jag. Lite stiffa... kyliga och avstängda som ett skydd mot livets hårdhet.
I november 2001 föddes den nya Nemo. Jag hade från tiden 17 - 40 gått i ett sorts liv som pekade mot en säker avgrund och misär, både själsligt och materiellt.
Här funderar jag på om jag skall lägga så mycket mer kraft på att skildra det... tiden 1976-2001.
Jag hoppar till ett nuläge.
Bor stort och fritt o högt i Landala. Trivs i min dyra hyresvåning som jag kom över genom att byta den mot ett radhus som såg ut som en skokartong. Den stod i Påvelund. 2000 gick flytten och jag har inte ångrat det uppbrottet. I samma våning finns flickorna E o M varannan vecka. De går i samma skola 3 km härifrån. Jag har dem så kära och de är en ständig källa till lycka.
S - love of my life - finns i Majorna. Hon o jag träffades på Internet i februari 2002. Vi har diskuterat att göra en påse av två och flytta ihop... får se hur det går...för mig är det en tidsfråga. Sen om den tiden blir 2 eller 10 år...innan nåt händer spelar inte så stor roll egentligen
De senaste tio åren har jag varit anställd på fyra olika företag/myndigheter inom IT, kommun och försäkring. Jag brukar hålla på med det jag är bra på; människor, människor och människor.
Parallellt har jag drivit eget företag. Tvåbent; friska grupper och tilltufsade individer.
Under perioder har jag vacklat; skall jag satsa eget fullt ut...eller skall jag trygga till mig några år till? Det lutar åt det senare.
I mitt rum finns oerhört mycket film och musik. Gitarrer som jag sällan spelar på. Musik som mer arkiverats än hörts. Det bor en samlare i mig som jag brottas med.
Fysisk balans... SATS, Slottsskogen och Skatås - tre oaser för vidgad medvetenhet. För mig ger träningen mindfulness och närvaro i nuet. Även Chakrameditationer ger samma effekt. Passar bra nu.
Mitt sociala liv är rikt och djupt...men torftigt ändå. Jag är inte speciellt road av andra människor på ett ytligt plan. Lättsamt umgänge tråkar ut mig. Jag vill in och gräva och se hur människor förändras - lite yrkesskadad alltså. Att då få ynnesten att verka som coach o terapeut är guld!
Bloggen har blivit ett sätt att umgås. Passar mig som hellre skriver än talar. Jag har valt att inte vara helt offentlig med rätt namn...mest för att på något sätt värna om min omgivning. Döttrar o Brabon, typ. Har ändå insett att den som vill stalka, koka kaniner eller sy en hudkostym av mig lätt kan ta rätt på mig i alla fall.. men lite kan dom väl få jobba?
Jag vill sy en kattkostym av dig, av angoratyp. ;-)
SvaraRaderaDå skall du passa på vid fullmåne... och inte efter en Veetbehandling...
SvaraRaderaVilken trevlig presentation!
SvaraRaderaNu blev jag nyfiken, jag får nog hänga i din blogg ett tag, du verkar intressant!
@ stort och smått - tack för det. Du är självklart välkommen att hänga på och grotta ner dig i nära 5 års bloggande. Just nu är det mycket löpning, ledarskap och trams
SvaraRadera