Shutter Island

För några år sen visade SVT en doku om och med Stefan Holm. Stefan var inne i en bokhandel. I Karlstad tror jag.

Han började prata med en annan kund:

- Ta den här, och om du inte gillar den skall jag betala den för dig

Boken som Stefan höll fram var Patient 67 av Dennis Lehane.



Några veckor senare hade jag ett exemplar som fick följa med på det årets Greklandssemester. Skulle gissa på att det var 4-5 år sedan. Efter det så litar jag på Holm och hans smak för böcker - för den var bra. Mycket bra. Något av det mest spännande jag läst.

I en bloggpost från förra senvåren beskrev jag detta som en bok jag gärna ville se adapterad till film.

Nu finns den och i torsdags såg jag den. På bio. Med stor duk och fett ljud. Musiken och ljudet är mycket tydligt - nästan bombastiskt



Det skall sägas direkt - läs inte boken och se filmen sen... helst. Har du redan läst (som jag) så gör det inte så mycket i alla fall. Som film betraktat är det spännande i alla fall. Speciellt sista halvtimman är oerhört påfrestande. En living nightmare

Det subtila slutet som filmen bjuder på (sista 15 sekunderna) är inte lika bra skildrat i boken... men det är rasande begåvat - och det är främst diCaprios förtjänst.

Upplägget i korthet:

US Marshal Teddy Daniels har fått i uppdrag att undersöka ett försvinnande på ett hårdbevakat mentalsjukhus ute på Shutter Island utanför Boston. En kvinnlig patient, Rachel Solando, har lyckats rymma och det är Teddys uppgift att hitta henne.
Tillsammans med sin nya partner Chuck reser han ut till ön där de båda snart inser att allt inte står rätt till och att de kan befinna sig i livsfara bara genom att vara där. Om inte det skulle räcka sådrabbas ön av en orkanoch slår till med full kraft.
Det blir omöjligt förde båda poliserna att åka tillbaka till fastlandet. Kvinnan återfinns snart, men även det under mystiska omständigheter som väcker fler frågor.
Existerar överhuvudtaget Rachel Solando? Vilka slags våldsbrottslingar bor i C-paviljongen? Vad för slags hemliga experiment som pågår i fyrtornet? Och framförallt: Vem är den 67:e patienten?

Filmen utspelas 1954 och det är något Hitchcockts över stämning och miljö. Egentligen har jag inga större invändningar - mer än att återblickar till andra världkriget och Teddy Daniels egen historia får inklipp i storylinen lite för många gånger för att det skall vara rappt berättat. Filmen hade vunnit på att kortas - men inte mer än 10-15 minuter.

Denna invändning KAN ha att göra med att jag läst boken... om inte hade det förmodligen blivit full pott - och då är det inte filmens fel -

DN tycker att en 3:a får räcka, medan SvD ger ger fyra tärningsögon. Expressen hissar upp fyra insekter och slutligen Aftonbladet som ger ++++ och där recencent INTE hade läst boken innan han såg filmen

Jag ger Shutter Island: