Så skriver Fiffi i en kommentar till sitt eget inlägg kring Uppdrag Gransknings genomlysning av händelserna i Bjästa.
Den alltid lika eminente Anjo ger sin syn på vidrigheterna.
Har själv funderat mycket över om jag har något att tillföra. Kanske har jag det. Vi får se...
Först media. Program som Kalla Fakta, Kaliber och just Uppdrag granskning - har de något med saken att göra? Jag tror det, fast på ett annat sätt.
Samtliga tre program har gjort mycket gott i sin avslöjande journalistik. I Fallet Louise drog det sistnämda ner brallorna på en hel socialnämnd för sin undfallande hantering kring en flicka som fick leva med sin hårdföre och utslaget missbrukande pappa.
De har också gått hårt fram med tjänstemän och politiker inom vård, skola och omsorg som tagit beslut och agerat. Ofta felaktigt. Men dessa kritiserade har tagit i. Gjort något - sökt förändring... och då blir det fel.
Det blir det ofta när man agerar.Fel, alltså. Eller risken för att få anmälningar på sig ökar. Ty i de lättkränktas land skall det fan till om allt som görs inte retar gallfeber på någon. Det kan handla om könsperspektiv eller varför inte den berömda "personliga integriteten". Detta pissuttryck som skall släpas fram som en 15,5 cm haubits och riktas in mot första bästa tjänsteman eller myndighetsutövare som inte agerar utifrån ALLAS behov. Förvaltningslagar och föreskrifter, styrande dokument skall följas och har man dessutom en ryggradslös chef bakom sig - lika stabilt som att luta sig mot en rispappersvägg...nä-nä-nä..
Bäst att inte göra något alls. Safea. Förhålla sig neutral. Inte ta ställning. Hur skulle det se ut? Mitt agerande kan bli ifrågasatt.
Men om jag skärmar av mig, så kan jag knappast beslås med anklagelser om att jag inte agerade.. för jag visste ju inte vad som pågick. Facebook? Heh? Va, hade ingen aaaning om detta.
I Göteborg sitter nu en 22-årig kille häktad för mordet på Nancy. Att läsa om hans bakgrund och socialtjänstens agerande, eller snarare brist på är beklämmande och maktlösheten blir en fet filt som inte värmer nåt.Speciellt som det visar sig att det här inte hand behövt hända alls.
22-åringen, som nu är misstänkt för mordet på Nancy i Hjällbo, är dömd vid fyra tillfällen i Göteborgs tingsrätt. Han har aldrig tidigare varit frihetsberövad. Flera gånger har frågan om LVU varit uppe - ingen åtgärd. Pojken vistades en tid på ett behandlingshem men gav sig på personal och fick inte var kvar. Han sändes hem - istället för att få konsekvenser. Vilka signaler sänder det.
Dessutom skulle familjen - som har holländskt medborgarskap - utvisats från Sverige redan i höstas. Så har inte skett. Passivitet, låtgå-mentalitet eller bristande resurser? Eller något annat?
Parallellerna mellan Hjällbo och Bjästa finns. Om man tittar på passivitetsaspekten eller de bristande resurserna.
"Bristande resurser" är förresten ett pissigt uttryck det med. Lagom luddigt för att gömma sig bakom - om man man inte förtydligar det i någon sorts konsekvensanalys, d v s:
- Så här skulle vi vilja ha gjort och agerat... men nu valde vi att bygga en ishall för 97 mille, så vi kan inte ha folk nog på soc eller i skolan...
Givetvis förstår jag att det är en förenkling och schablonisering - men jag kan inte frigöra mig från tanken på att ett samhälle med en stor grupp föräldrar som på allvar tror att det alltid är skolan, soc, eller någon annan som är ansvarig - då går det åt helvete.
En skola där det i bästa fall går en dator på var femte lärare är heller ingen hit. Att dessutom en stor del av lärarkollektivet är datorrädda bäddar för ett krafttag i den riktiningen. Ha, major Björklund som är chef för all skola i hela Sverige talar om att lärarna status skall förbättras - se till att de hamnar på nivå med sina elever i medievärlden.
Slutligen - kyrkan. Har under mina år i arbete med grupper flera gågneg kommit i kontakt med arbetsgrupper inom kyrkan där konflikter och rädslan för att stöta sig med någon är så stark att den känslomässiga inkontinensen pissar ner hela verksamheten. Det verkar som om heligheten i sig gör osämja till något fult. Man vill vara allas lille vän - även i de egna leden. Så skapas inga goda organisationer.
Så - Fiffi har rätt - det här kommer att hända igen... och igen... och igen. Det är alltså inget fel på Bjästa. Det är ett samhälleligt strukturellt problem, styrt av rädsla för att göra fel, befinna sig på fel planhalva och hålla för öronen.
Jag hoppas jag inte har hörselkåporna på när något liknande händer i min närhet. Jag hoppas också att jag har modet att agera i det verkliga rummet. På gatan eller i skolan. Att vara på plats där det sker.
Att gå med i någon Facebookgrupp är inte aktuellt - tack för alla inbjudningar. Där bildas dessvärre motkrafter mot "Oskar" och det är inte ett dugg bättre än det som "Linnea" utsattes för.
Nu vilar jag min väska och lägger mig i fosterställning på sängen och hoppas att jag skall få kraft, mod och sinnero nog till att hantera mig själv i detta.
Jag tror det ligger mycket i detta och de paralleller du drar till det aktuella fallet med Nancy i GBG visar prov på detta. Även samhället har sina medel att sätta stopp för en mer eller mindre farlig utveckling men man väjer undan i alldeles för många fall. Jag har ett liknande fall nära mig där det inte på många år har agerats utifrån en persons bästa och utifrån de möjligheter som finns tills buds.
SvaraRaderaJust detta att man plötsligt efter kritik vänder hatet mot gärningsmannen och hans familj...men vad är det för människor som gör det? Jo gärningsmannen är ju att klandra förstås men det har väl rättssamhället tagit hand om. Men på vilket sätt tror allmänheten att de nu hjälper flickan genom att hata och hota brottslingen istället??? Varför är vi människor så himla svarta och vita i våra bedömningar? Var finns gråtonerna? Var tog "å ena sidan och å andra sidan" vägen?
SvaraRaderaOch du har helt rätt i att vi alla har ett kollektivt ansvar för hur vårt samhälle, vår by, stad, gata ser ut - vi kan inte lägga detta på någon annan.