Backe to life

Igår kväll var det dags att begå backpremiär. Och som jag väntat på en snö- och isfri backe.

Pliktabacken i Slottskogen är min favvo. Det tar c:a 50 sek - 1 minut att springa uppför i ett tempo som håller mjölksyran så där i ett känsligt läge... närapå hångelavstånd


Om du klickar upp bilden brukar den bli större - eller förvandlas till en installation som en Konstfackselev har gjort - vågar du?

Hur som.. han - programmakaren hade skrivit i boken;

Efter 3 km uppvärmning stannar du vid en "lagom brant" backe som du vet tar minst 40 sekunder att springa uppför och högst 70 sekunder. Spring "lagom hårt" uppför; backen ska ta mellan 40-70 sekunder uppför. Stanna på toppen (eller där du vänder) och vila några sekunder och sen sakta mjuk jogg nerför där du åter vilar några sekunder (inte för länge) innan du startar igen. Kör så att totaltiden för "backpasset" blir 15 minuter, inkl "vilosekunderna" och joggen ner.

Eftersom jag inte får ihop detta - mitt backpass tog 22 minuter och jag gjorde 10 stycken 50 sekundersryck... så blev det kankse lite för länge - eller så sprang jag för fort... vet inte. Skönt var det i alla fall. Efteråt.

Varje ryck fungerade mycket bra den förta halvan av backen... då kände jag mig som en etiopier light som med fjäderstuds fjongade upp kroppen för backen.... men sedan händer något - allt blir fel och min mjuka fjädrande spänst övergår till att bli ett stopligt och stelt steg. Jag tänker och känner mig mer så här:



På pulskurvan ser det ut som om jag skapat små "katthuvuden" under mitt pass. Varje kattöra symboliserar ett ryck.

Lite kul. Skall tänka på det nästa gång jag tränar backe.

Och säga "MJAU" högt på krönet varje gång.

Vansinnet tilltar...