Bära brev och post?

Igår läste jag ett inlägg av Blogge som handlade om lönenivåer. Skarpsinnigt för han ett resonemang om lönesättning och marknadskrafter.

I bloggartikeln drar han in allas vår Ranelid som tycker att han borde tjäna mer pengar än kalsongmannen Ljungberg. Detta för att han kommer att finnas på bibliotek om 50 år.

Men... det som startade alltihop var tydligen Postens VD:s utskick till de anställda - "Sorry det går lite segt för posten. Det blir inga personalfestsjulbord i år."

Hade jag varit brevbärare hade jag välkomnat ett sånt beslut. Att gå på julbord med jobbet är något av det vidrigaste som finns. Sanningar skall vädras, arbetskompisar skall sättas på och helst skall ingen minnas något.

Posten. Kommer inte hela den verksamheten gjuta sotdöden som videouthyrare, skivaffärer och singelbiografer? Eller för den delen besinstationer som har manuell betjäning och bara säljer bensin oljor och bilservice?

Vem får post idag - som inte kunnat levereras cybervägen?

Paket. OK. Jag köper det, men ett SMS i mobilen så fattar jag. Behöver inte få en skrynklig lapp i lådan om att Morgan på Konsum sitter och klämmer på mitt paket från Bokus. No way.

Min intensiva, intuitiva och trendkänsliga spaning säger mig att vi inte kommer ha någon daglig postutdelning i Sverige inom .... 10 år.

Frågor på det?