Pelekas - revisited

Hemma igen -och har ett huvve fullt med tyngd. Konstigt. Bara att spotta upp sig och gno på... men först en liten rapport om en strand jag inte bodde på -denna gång.

This beach once enjoyed international fame as an essential stop on the 'hippie trail' - and though those days are gone, since the arrival of roads and a hotel, it retains the same idyllic qualities that once tempted beach connosieurs. With a long gentle curve of soft golden sand - backed by the steep olive clad slopes of Pelekas hill - the gently shelving bay and clear water are ideal for swimming.


Fel, fel, fel... nu skall vi ta detta från början. Så här skrev jag om mitt möte med Korfu och Pelekas i ett tidigare inlägg;


Vi kom till Korfu, men visste inte riktigt vart vi skulle på ön... det var JF som skötte reseledarskapet och jag hängde lydigt på.. Vatos (Batos) stod det på en lapp som en amerikan - Chuck - hade i plånboken. Han fick med mig o JF samt två madamer från Hässleholm som vi förmodligen mött på båten. Vi fann oss ute på landsbygden och i en avkrok utan något liv alls.. en taxi susade förbi, tvärnitade och kom backandes tillbaka.
-Where you go?
-Vatos, but there must be something wrong...there should be a beach ad people singing, drinking and play around... with balls and stuff
- Aaaaahhh... you must mean Pelekas! Jump in...


Så skrev jag och kom ihåg. Men återbesöket satte allt i system och fick sin förklaring.
Denna förklaring stavas Mirtiotissa beach. vad Chuck alltså letade efter var Mirtiossa, men då - 1978 - fanns nog inte den beachen ens på kartan. När vi var där NU, så upptäckte jag att jag varit där och anlänt via vattencykel (trampbåt) DÅ...1978, alltså.

Men...nu som då var stranden ännu en strand att vara hippie-chic-light på. Fortfarande ludna sovsäckar och människor i ockra, purpur och mahjong, med doft av oregano, oljor och fjädrar. Enda skillnaden var nog att de hade sina Toyota Previas parkerade i backen ovanför beachen och packade ner sina sovsäckar i IKEA:s blå bärkassar efter nattens övningar. Alla hade också valt att frisera sina pubeshår. Något som var otänkbart under hippieeran. Där fanns långhåriga män som höll efter stranden, sålde smycken, bodde hydda och levde av vattnet som sprang fram ur berget.

Styrkt av denna upptäckt - att det mesta var sig likt - styrde jag vår lilla vita grisbil från Tyska "Renten-Vermieten-Autoverhürnung-ordnung muss sien" till Pelekas beach. för att se vad som hänt. Bilderna o filmen får tala för sig själv....


Då det begav sig...


"Var é brudarna?"

Så här såg det ut V 34 2008.


"Har jag fest eller...?"

Där skulle ju jag ligga (alltså där den fula hotellgräddbakelsen vecklat ut sig i slänten här ovan)

Så som det var då....



För att kunna se på detta:



Och definitivt inte på det här....






Återkommer med mer intryck och grejs vad det lider. Först bokrecension och svar på utmaning.