Harmony!

Jag känner mig i harmoni. Jag tror inte jag är en A-mänska. En sån där med tusen järn i elden som kommer ett falla i hop, övertänd av kortisol och fadda blodsystem. (oss emellan sagt... är den här gossen inte lite väl überstörd?)

En annan sak som fick mig i ståpälstillstånd och vällustiga frossbrytningar var Mavis Staples på Trägårn' i onsdags. 500 pers samlade för att avnjuta en kvinna med urpondus och magisk dådkraft i sin förmåga att förmedla soul.




Det är vid såna här tillfällen jag kan känna gemenskap med något som är starkare och större än jag själv... annars föredrar jag ju ensamheten.

Nja, ensamhet i lagom doser. Kanske är det därför det inte vill bli något av den bok jag tänkt skriva.

Den skulle handlat om en misslyckad artist som för att förtjäna sitt levebröd sålde sig till storfinansen men som efter stålbad, transformering och upprättelse - gör ett lappkast i livet och ger sig in på att tämja vulkaner. Företrädesvis på Island. Att domptera magma och gejsrar visar sig vara orimligt svårt. Högmod vs Naturkrafter. Artisten 0 - Vulkanerna 1.
Den misslyckade konstnären kommer istället fram till att han är en reinkarnerad druid.

Samtidigt - någonstans i en förort till London tänker någon på hur världen skulle sett ut om Adolf Hitler fötts på Jamaica. Och hur reaggemusiken i så fall kunde ha låtit idag. "Adolf Hitler surfade aldrig i Montego Bay" blir ett ramverk som ställer historieskrivningen på högkant och utmynnar i ett Nobelpris...kanske.

De båda huvudpersonernas öden varvas i vartannat kapitel och de båda sammanförs till slut på en karg grekisk ö. I ett fyrtorn. Det är ett topklassat säkerhetsfängelse för den stora världskonspirationen och det visar sig att bokens båda huvudpersoner är en och samma biologiska, kritiska massa, som med sin upplysthet kan sätta hela världsordningen ur spel. FBI ligger givetvis bakom tillfångatagandet. Det gör dom alltid.

I en cliffhanger mot bokens slut kommer Barack Obama på besök och för att få upplysningar om fången. Väl inne i säkerhetszonen tar han av sig sin ansiktsmask med samma kraft som Tom Cruise i MI:2. Och en rak, mörk snedlugg med bekant mustasch uppenbarar sig....

Spelet kan börja.

Det här är inledningen på ett sorts vuxen-Harry Potter-epos med ideologi istället för magi som urkraft.