05:35 lättar de sista duster av ögongrus som Sandmannen slängde in i fejan vid pass halv tolv natten till måndag.
Det är dags att formera sig och veva upp chucknyckeln för ännu en dag i livet. Den 17 625:e för att vara mer specifik.
Jag blir mer och mer upprörd över maten vi äter... (och känner mig som den galne militären i Dr Stranglove som trodde att dricksvattnet gjorde oss sterila)...nu i GP står det om vad Mc Donalds Chickenburgers innehåller. De framstår mer som rengöringsmedel än något att stoppa i munnen.
Mot frukost - alla vill ha bovetegröt med aprikos och katrinplommon, pappabröd med keso och juice. Själv sätter jag igång mitt tröskverk till espressobryggare där mitt sinne säger; Vill ha ny, större, lyxigare och dyrare från NK:s källare.
Gör en check över dödssyndsstatus
Finner att jag ligger pyrt till inom sfärerna girighet, frosseri, lättja. I viss mån högmod.
Lämnar våningen och beger mig till en adress i Vasastan där jag får frid, ro och kan tanka upp ett andligt välmående inför resten av dagen. Efter mötet finns Prof Coma på mobilsvaret och har synpunkter på utformningen av detsamma. Han menar att jag låter som en frikyrkopastor. Tar det som en komplimang. (Bara han inte syftade på Fossmo)
Där kommer en reflektion över mig; Skvaller som försetts med hullingar av ilska – ett förfinat sätt att lönnmörda en människas anseende – kan också ge oss ett slags tillfredsställelse. Vi försöker här inte hjälpa dem vi kritiserar. Vi försöker ropa ut vår egen rättfärdighet.
Då tänker jag så här kring det... jag delar in mina problem i tre kategorier; mina angelägenheter, andras angelägenheter och fullständigt opåverkbara angelägenheter (vädret, Bush, Irak, Schulman m m)
Om jag skvallrar om någon handlar det om att jag själv vill komma i en bättre dager. Jag försöker - när jag pratar om andra - föreställa mig att den personen stod bredvid och hörde på. Det kan vara OK och tala om andra när jag gör det av omsorg.
På SATS var tempot högt och kraften var med mig - fysisk utmattning. Sushi på det och sedan anfölls jag av köpiver. Replayboots för 1399:- Som tur var passade dom inte så bra... det stannade vid skosnören för 25:-
Mötet med min revisor var bra... och dåligt. Det visade sig att min oro över att tjäna för mycket (och på det viset bli av med A-kassa kom på skam) Men... min tänkta gödsling av en marknadsföringsaktivitet...det kunde jag bara glömma.
"Håll i pungen, Nemo" var revisorns krassa budskap. "Du ligger 25 papp back i eget kapital... så stoppa stålarna i egen ficka"
Jag kände mig som Sheriffen i Robin Hood "Mitt guuuld, allt mitt guuuld"
Nu - i kvällningen såsar jag till några thailändska kycklingben, ris och sallad. Sänder lite mail till mina terapeutkompisar och väntar på att "Gynekologen i Askim" skall börja. Tova Magnusson Norling - en Lars Norén med tuttar var det nån som skrev...bra skrivet. Den serien o Labyrint är det bästa svenska jag sett på TV sedan "Graven":s tre första avsnitt.
Så lever jag mitt liv just nu... det är inte svårt att var arbetslös när verkligheten är så god mot mig som den just nu är.
Tro det beror mycket på den harmoni som råder mellan mig o döttrarna, mig o S och mellan mig och livet som det kommer....
Andra bloggar om: sinnesro, välmående, nuläge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine