Ringde på jobbannons igår - (nu kommer min dagliga dos självömkan) - det gällde ett terapeutjobb som Arbetsförmedlingen anvisat - alltså - jag måste söka annars dör min a-kasseersättning...
Kvinnan som var kontaktperson svarade och som första fråga fick jag; "Har du socionomexamen"?
Eftersom svaret turligt nog är nej (hade jag gått socionomprogrammet på 70-talet hade jag förmodligen gått ner mig fullständigt i ett moras av plych, mys och manchester) svarade jag äppelkäckt att jag hade helt andra kvaliteér och utförsgåvor som kunde komma till nytta i den här typen av jobb...
Hon lät inte särskilt imponerad. Är det kanske så... att nybakade socionomer med begränsad erfarenhet går före en silverrygg som mig... en social gigant med lyhördhet för andra människors behov... som knivskarpt analyserar och strukturerar behandlingsplaner och omsorgsåtgärder... (här övergick min självömkan i grandiositet/ förvrängd självbild)... men... söker jobbet - det gör jag likafullt idag...
Andra bloggar om: arbetslöshet, självömkan, jobbannonser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine