Satt och slötittade på gamla videos från 90-talet. Trots att det mesta är från tillfällen med fest, släkt, barn - sånt som de flesta förknippar med lycka, så ser jag en olevd man i bilderna av mig själv.
Det väcker minnen... om hur det var att nästan ständigt hämta hem sig i ruset. Att "fest" - det blev det först med 3-4 stöl innanför västen... som en bra början i alla fall.
På filmerna går jag runt och skall vara en "bonus pater familias" - den gode familjefadern - det funkar - men jag gör det som en olevd och dyster människa - jag kan se det i mina ögon...och jag minns.
Att ställa det här mot det liv jag lever nu är lätt att göra. Tacksamt konstaterar jag att mitt ansikte skiner av nyfikenhet, att jag känner en stark livskraft och glädje inför varje dag. Och jag tror mig veta vad det beror på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine