Måndagsmjäll...

Åska, drivis, hagel, storm och Göteborg.

Ilska mot sånt jag inte råder över är bosrtslängd energi. I min Clouseuhatt styrde jag mot gymet i ottan för några kilos lyft åt olika håll.

Om mitt humör var på god väg att stabiliseras - så kom det att fallera kraftigt då jag såg att tjôtflepen var och byggde muskler samtidigt som jag.

En liten vesp som - iofs mycket parant välbyggd - drar i några maskiner, tar ett varv och tjötar lite - står och lutar sig mot nåt redskap och kollar - drar lite till... mannen är klart ofokuserad på sin träning, men ändå inte - han är synnerligen deffad. Istället skall han kommentera, intervenera andras träning, fråga hur det går, ge välmenande råd - oambedd... en PRAO-PT...änna liksom

Det är väl det som stör mig - min självdiciplin tillåter inte några utsvävningar av dysfunktionellt social karaktär på ett gym. (Nemo - se rakt fram, gör 2 x 15 reps, vidare till nästa station!)

Eller så är det min avund över att jag trots 8 år på samma gym inte säger Hej! till mer än några i personalen - snacka om erimiterat socialt liv... ja, så måste det vara.

Skall nog ta och flirta lite med tjôtflepen nästa gång vi råkas mellan Rygg 3 och Ben 5

Apropå ingenting... ett litterärt släpp som jag sett fram mot kom idag - Bitterfittan. Beställd för läsning... kan inspirera till en könsmässig pendang - Surkuken - en man på tvären ger sin syrliga syn på tillvarons mörker...eller nåt