söndag, januari 30, 2011

Mile High Club - eller Det går på räls

Tågluffarna - 1978-83 - sedan fick det vara nog, hade ett erotiskt skimmer över sig.
Det här med tunnlar, massiva lok som penetrerade ett bergsmassiv som kröntes av yppiga toppar stretandes mot skyn och jag - en ungdom utan päls  - på väg med oförskräckt erövringslusta i Greklands övärld eller längs Riminis långa stränder.

Givetvis var detta bara fantasier. 1978 såg jag ännu så oskuldsfull och ny ut att det enda som hände var att en kanadensisk kvinna (säkert 26 år... märk här...kvinna 26 år) baddade  min panna en kväll då jag var magsjuk på Pelekas beach. En ynglings sextörstande pilgrimsfärd kunde definitivt haft ett bättre slutmål än så...


Hemma under de murkna taknockarna i Göstas hyreshus på Sunnerödsvägen fantiserade jag i den gråa vintern om hur det skulle vara med en motsvarighet till 10 000-meters klubben - på tåg alltså, eftersom vi var små och vilsna och det närmaste vi kom flygplan var någon fisig charter till Mallåkra, eller så.( Vill du fördjupa dig vidare i det här med sex och flygplan har det ytterst seriösa magasinet Slitz en artikel i ämnet)

Dessa fantasier kom sig av att Freij och jag under den här -78 luffen kom att dela kupé med en fransk kvinna (säkert 28 år...28 år alltså) och vi skulle sova några timmar. Det blev mycket stifft och märkligt eftersom hon transformerades på ett rent filmiskt manér.

Från uppsatt hår och snipiga glasögon till utslaget hår, oglasögad och i nattsärk gled hon in i kupén där Freij o jag satt med ögon som råttköddar och kände oss väl lika komfortabla som Göran Greider på en moderat partistämma. Situationen blev inte bättre av att jag kom ihåg den gamla dängan Michel Delpech – L'Amour En Wagon-Lit som Kaj Kindvall redan 1972 försökte få upp på tio-i-topp. Känn mysfaktorn och det opopiga anslaget

Självklart hände ingenting - mer än i mina fantasier -  den natten. Men den kreativa ådran var väckt och dedikerad mot att skapa en sorts skrytbana för att knäcka med under sena grabbkvällar; sex på tåg under värdiga former, jag så värdigt det nu kan bli.

Kan redan nu meddela att jag ännu inte har skaffat medlemskap, trots flera försök och ansträngningar. Lika bra det. De situationer jag tänker på skulle inte lett till något gott mer än högst tillfällig sinnesro och en story att höhöhöha med. En gråtrunk kl 2 på natten under en fylledusch står nog högre i kurs.


Tycker det här inlägget kan avrundas med något som var inne då - men nu i en nyare version

Glamrock Brothers – Long Train Runnin' - Xadis Remix

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Eehhhummm... This is my theory...and it's mine