måndag, april 13, 2009

Daughters of departure



Ett ögonblick av njutning och samtidigt ett stänk av resignation. Det är sista dagen av 15 på Kreta. Stranden ligger i Agia Pelagia. Ett par mil väster om Heraklion.

Vi har haft två underbara veckor och ingen vill egentligen åka hem. Men Luther och grottekvarnen kallar.

- Bara en timme till..., säger dom, bara en stund vill vi sitta och låta den salta, ljumma vinden fläkta håret. Känna vattnet kittla våra fötter tillsammans med det runda sandgruset i vattenbrynet.Vi samlar stenar, snäckor och små träbitar som minnen att ta med.

Klart vi väntar. Klart vi stannar. Vi kan stanna här - i den här stunden - hur länge som helst.
Är vi rädda att tappa bort ögonblicket finns det kvar i våra hjärtan och går att plocka fram. Alltid.
Reblog this post [with Zemanta]

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Eehhhummm... This is my theory...and it's mine