Otroligt välformulerat och sant - LÄS!
Om boken (från wwww.bokus.com)
Leni är gift och har två barn. Som de flesta småbarnsmammor är hon helt utmattad och får lust att fly från alltihop. Men det hela börjar likna en klaustrofobisk mardröm. Och hur går det om en mamma tar konsekvensen av sin vanmakt och faktiskt ger sig av?
För Leni går det åt helvete. Hon är konstnär, hon är välutbildad, och hon har det inte värre än andra. Men med öppna ögon låter hon sig snärjas av missbrukets förföriska tröst och frihet. Hon hamnar i en annan mardröm, en spiral av förnedring och lögner, och mitt i allt detta vet och ser hon att hon skadar sina barn.
Självbedrägeriet får ett slut ändå, och en mamma som kanske kan duga som hon är träder fram i denna modiga berättelse om frihet, ansvar och skuld som många av oss kan känna igen sig i.
"Missbruk" är kanske inte det begrepp som ligger närmast på tungroten i detta fall. Ren och skär förnedringsalkoholism handlar det om. Ett kemiskt beroende där rädslan för abstinens (bakfylla upphöjt till 15) gör sig gällande...hela tiden. Huvudpersonen Leni lever ett glädjelöst liv...och som oftast handlar det om det osedda barnet som vuxit upp och blivit en produkt av sin barndom. Att Leni väljer alkoholen...istället för som tidigare i livet "duktiga familje-bullmamman" är bara ett annat sätt att fly. En flykt från känslan att "inte vara som dom andra normalisarna"...eller att "jag känner mig bara som hemma och tillfreds då jag har alkoholen i mig"
Boken andas hopp till slut...och författarens efterord på 2-3 sidor är något av det vassaste jag läst som förklaringsmodell kring definition av alkoholism och tillfrisknandet
Jag ger inte fem firrar... jag tycker boken brister något i resan in i alkoholismen... och jag tror att en beskrivning av resan utför i själva förhållandet med barnens far hade gjort bilden av insjuknandet ännu tydligare.
Nemo ger "Kanske Imorgon"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine