måndag, september 11, 2006

Gubbjävelstadiet....

Har softat gött i helgen.

Var ute på Röda Sten och köpte glass av något som var kommet ur underjorden. En gotisk varelse med mängder av metall i ansiktet... massa stjärnor intatuerat på överarmarna. En panda med långt hår alltså...

Hon är säkert en god människa på alla sätt.. men hon skådade inte Nemos glasstrånande ögon tillräckligt för att se lystern, den oförställda förväntan kring två feta kulor i toppen av en strut...

Istället fick jag ett rån med en kula som stack upp huvet som Kilroy...den andra "kulan" var mer lagd som en slarvig toupé över Kilroyskallen.

Efter pompösa strutar i Triumf-kiosken på Allmänna vägen kändes det som ett hån att få den här skapelsen övveräckt...den vägde ingenting men kostade likafullt 20 pix.

"Fy fan, så jävla snålt" fann jag mig själv utbrista...där överraskade jag mig själv. Jag tappade hakan inför mitt eget uttalande och hörde hur äkta det lät - även.

"Det där vill jag inte äta upp... gör om" hörde jag mig utbrista med kaserngårdsmyndig stämma. Det funkade... Kilroy fick iaf mer av en stor boll på huvvet istället för toupé.

Mitt gubbmissnöje var dock väckt och med molande farbror-i-hatt-ilska fick jag till slut komma loss med en frigörande andning och landade i en skön sinnestämning lagom till kvällen.

Fann så på Aftonbladet att jag är en riktig spoling... en vivör och lebemann... en dandy och viril titan med blick för min samtid och jag tackar Jan Guillou för denna insikt.

Ibland är det bra att ha jämförelseelement i sin samtid... även om jag inte skriver lika säljande böcker som honom.

Läs här om Janne och hans Internetfrossa

Nedan... en liten teaser.. där Janne klarar ut Internets betydelse

Favorithemsidor?
–Nej. Jag tittar inte på hemsidor. Jag har svårt att få datorn att fungera. Jag hittar inte i de där datorvärldarna. Jag provade att googla mitt eget namn och fick en miljon svar. Då gav jag upp.

Allt mer sker på nätet, tidningarna satsar allt mer på näteditioner med snabba nyheter.
–Just snabba nyheter är det värsta jag vet, för de är alltid fel. Inte helt fel, men de är aldrig helt rätt, och således fel. Just snabbheten tillhör journalistikens förbannelser. När något kommer i den riktiga tidningen är det mer seriöst än det som de tjattrat ut på nätet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Eehhhummm... This is my theory...and it's mine