Sällan...numera... vistas jag utomhus efter kl 22:00 - i Sverige - i Göteborg - i verkligheten.
Igår var det dags att streta uppför hängmattan mot Stigberget och skåda Private Angus (mer om dom i kommande blogginlägg).
Utgång 22:08. Framme 22:30. I lokalen vistas många som köper sin garderob på Shock. En och annan ser ut som om han varit/skulle vilja vara med i Mötley Cruë för 20 år sen...
Private Angus går på scen 23:40. Slut kl 00:15. Hemma 00:45. Arundar med lite nervarvning och återställer trumhinnebalansen före sänggående som klockas ut till pass 01:30.
Vaknade i morse med en blytung skalle och massa skumma drömmar i huvvet kl 08:42.
My ass... så här får det inte vara. Inte ens en förmiddags napp på 1 timme mellan 11-12 på balnk förmiddag kunde få mig att pigga till.
Nästa försök; 1 mil i Skatås. Nä... fortfarande känns det som om gårdagens övningar handlade om 6 Stöl före utgång, tre-fyra stora stark i baren och så lite shots och någon whisky på det.
Som för i tiden alltså.... och allt jag petade i mig igår kväll var en stor Cola Light. Jag borde skämmas...
Nu undrar jag - med facit i en fadd hand - om det var något annat än alkoholen som gör att jag mår och känner mig som ett utsketet äpplemos så här dagen efter?
OK - en total bonusvinst är; jag har FULL koll på HELA kvällen.
Gött! Men det tar tid innan jag ger mig ut på ett sånt här äventyr igen. Då skall jag fan ha pimpad rullator med mig...
Andra bloggar om: gammelmansångest, spritfest, rock'n roll, 120 db
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine