Hornbach horror...

Att plocka med döda ting. Att lägga ner sin själ i död materia som trä, järn rör, metall, klämmor, stag, grepp och fuktspärrar.

Att se varje nedbrutet torp som ett erigerat renoveringsobjekt med en Timell i varje vrå får mig att gå sönder av apati.

Jag hoppas denna inställning fortgår för resten av mitt liv. Min fria tid vill jag ägna åt mig själv och andra LEVANDE varelser. Bygga relationer, utveckla mig som människa.

Närhelst ett flåsigt extreme-homemake-over-program poppar upp får jag eksem. Känner mig mentalt stelopererad och går ner i depressiv spagat. Inte ens den framlidne Ulf Schenkmanis och hans "Trädgårdsdags" kunde få mig att vederkvickas eller tilltalas.

Matprogram... handlar om ting som levt..men nu dött eller huggits ner för att tillfredställa mättnadsbehoven...ligger på gränsen.

Återstår Relations-TV... OK.

I min egen värld är datorer, hårdvara och skärmar ett nödvändigt ont. En förenkling av vardagen som till viss del tilltalar mig...som ger mig tid över att njuta och vegetera i soffa o säng...bara tryna och må bra för att emellanåt sträcka ut mina små taxben längs någon längre cykelväg eller trilskas med vikter.

Fram för odlandet och snickrandet av inre välbefinnande, harmoni med självet, omgivningen och de små varelserna från yttre rymden (blidkar jag di Leva nu...???)

DAGENS BILD: otyg...inte verktyg

g