De lugubre Prof. Coma ser till att nycklar till mitt förflutna vrids om och framkallar magsyreattacker samt hänger sig åt frosseri i felaktiga yrkesval, snödda företagsprocesser och noblessens feluttal av grönsaker som oftast kostar 39:90 kg på Konsum.
I de försök jag genomfört de senaste 4 åren - att genom daglig självrannasakan, andligt bygge och en betvingande lust att inte unna mig lyxen att vara orolig, irriterad eller missnöjd - har jag funnit att blogggen är det andningshål jag behöver för att borsta av mig den smuts som fastnar i mötet med andra människor, de intryck som media levererar och de tankefoster som ständigt virvlar runt i en 46-årig hjärna...marinerad under 20 år...blottlagd vid 40...ständigt nyfiken numera - om jag dristar mig till en egen-recension.
Mina vänner i terapeututbildningen uppmanar mig att vara mer spontan...vad är det?
I jämförelse med vad? Jag vill gärna ha en plan för dagen. Att som flera av de terapeutiska människor jag mött (de är i många fall nån sorts korsning av Basil Fawlty och Thomas di Leva) inte ha någon ordning alls på vare sig nutid, dåtid eller framtid...utan istället famla runt i nåt sorts känslomässigt kosmos - tilltalar mig inte alls...jag skulle stiga till väders...stranda på nån meditativ beach i Goa eller Kerala.
Mannen som gör vad som faller honom in... skulle det vara jag???
Hmmm...tål att tänkas på. Jag oroar mig dock för att börja agera utifrån det jag tänker och känner. Att låta mage o hjärta styra utan att plocka med huvvet i processen kan få ödesdigra konsekvenser. Detta resonemang för jag helt utifrån upplevelser från förr...speciellt vid pass 03:00 natt till söndag i lokaler där ja är ja och nej kan vara kanske...
Vilar i detta...
DAGENS BILD: Förvirringen tilltar...
Tack för allt. Tack för musik. Tack för skratt. Tack för insikter. Tack för bloggen. Tack för att du lärt mig brygga kaffe. Förlåt mig.
SvaraRadera