Hamnade på sharing igår under temat "Gud - som jag uppfattar Gud". Välgörande reflektioner kom till mig och gav det lugn som så väl behövs i min kropp som gårdagsvis var lite spattig.
Trångsynta byråkrater och regelmakare på A-kassan kan ge sjupa veck i pannan, ilska, oro och en grundkänsla av maktlöshet... bra då att reflektera över sin del i universum. Gjorde mig lugn igen.
Läser om Håkan H som i ösregn på hemmapaln fräslt ännu en recencent.... mitt motstånd mot denne man börjar mjukna...men..köpa skiva? Icke! Låna...? Kanske... Ladda ner...?? Hmmm.
Prof Coma sänder brända DVD:s. Deltagänget och Dirty Harry...så glad jag blir. skall se om jag kan få till några omslag till boxarna...ser lite snyggare ut än Biltemas Jewelcasar. DVD-omslag
hittar du på denna spanska sajt... den är klart stabil.
Dagens låt är: "I'm a man of constant sorrow" från "O Brother where art thou"
Vädret är inget att göra åt...den prövar min fåfänga. Jag vill så gärna behålla lystern från Kreta och de lata dagarna veckan efter, då jag for omkring i N Bohuslän.
Roddar lite med KA och SKTF... omuntrabesked om anställningsvillkor, ersättningsdagar m m. Försöker bära det med jämnmod. Pengar är inte allt... det kan öppna möjligheter för annat. Att luras in i "trygga hörnet" och förvalta mitt pund... nope.. å andra sidan pratar Göran Skytte om "fuck-you-money".
Inte så dumt.. eller??
Cu.. rikare på god fysik kommer jag iaf bli idag... långpass stundar
Håkan, ja, och GP:s recension. Visst var min association till E-street
SvaraRadera(Clarende) och ljudväggen a la Born to run mitt i prick. Den trevlige
enkle lokale (New Jersey/Gårda) killen (Bruce/Håkan) som bjuder på sig
själv vad gäller både gjädje och allvar och spelar skiten ur publiken
tycks vara ett framgångsrikt populärkulturellt koncept. Lundell, som
då och då utnämns till Sveriges Bruce Springsteen, klarar inte denna
kombination. Han satsar förvisso vissa turnéer på att bjuda mycket och
spela skiten ur publiken. Men det är för mycket allvar, för mycket
allmängiltighet, för lite lokalt (när har Uffe hyllat ett lokalt
fotbollslag från Värmdö). Partystöket (67,67) druknar i Lundells vemod.
För mig är ju Lundell den större konstnären. Hellström har inte
Springsteens originella sinne för melodier och texter. Men han verkar
kunna fixa till ett häftigt sommarparty på scenen, med saxslingor som
är så skönt. (Hoppas att Van the man bjuder på sax, party vet vi ju
redan nu att han knappast bjuder på.)
Ingemar Nordström hade kanske inte fel: Saxparty x 42 eller något
sådant. En militärmusiker med näsa för affärer.