Bar Centro - vad är dealen?

Sällan brukar jag bli arg... händer enstaksvis numera. En lyx jag inte kan unna mig. Fundersam och ifrågasättande kommer jag däremot och förhoppningsvis alltid att vara.
Senaste huvudbry - Bar Centro på Kyrkogatan...inklämt på en ful gatstump mellan Fredsgatan o Ö Hamngatan.

En gång har jag varit inne i den fullständigt "lack of mysighet"-lokalen. Tänk själva. Noll textil... klinker...nej, stengolv och möbler med järnben... Tänk mejeri, tänk mjölkkrukor. Om du har ont av en stålkratta som sakta stryks mot en griffeltavla... då är Bar Centro en förgård till helvetet.

Det bemötande jag då (2004) fick utföll i en ljum espresso och en bad-ass-barista-attitude. Kort sagt - jag fick känslan av vanmakt och litenhet; att jag inte var hip nog att vistas där inne.

Eftersom jag passerar Bar Centro 2-3 ggr/vecka brukar jag alltid se uppfordrande på kunderna - och dom är M-Å-N-G-A - i hopp om att de skall komma på bättre tankar...eller i bästa fall ge mig någon insikt om hur det kommer sig att de sitter i en så obekväm miljö och huttrar, insvepta i filtar, och suger på sina fimpar, som om dom väntade på en deportering till Gulag... för Bar Centro är sinnebilden för en öststatsjärnvägsstationsväntall... Japp! Där satt den.

Enda förklaringen - som jag kan komma på - är att kaffet - grundbulten för alla coffeeshopars existens - måste vara något utöver det vanliga... någon som kan ge mig en hint och inspel till omvändelse... för Espressos - modell Inferno/Evil... det är något jag brinner för - fast loungefaktorn är viktig för mig.

Mail med förklaringsmodeller - eller tips till ett bättre caféliv mottages tacksamt...

Från Bitterfitta till Honungsmuffla... på en vecka?

Läste ut boken av Maria Sveland igår.. snopen.. men nöjd la jag den till handlingarna över "böcker som alla män borde läsa" ...helst innan de fyller 25. Linas kvällsbok - 15 år senare? Ja, varför inte? Läste mer om Maria o boken HÄR:

Bokens Sara är bitter över mycket... mest över att det skall vara så svårt att leva jämställt... på La Quinta Park på Teneriffa ser hon alkade tyska tanter i kukrosa dressar som för länge sen har slutat leva... och bara lever ett olevt liv i en dysfunktionell parrelation med sina män... sån vill hon inte bli.. genom några möten med äldre människor mot slutet av boken vaknar insikten om att det bara är hon.. och ingen annan än hon som gör de val i livet som formar henne till den hon är.

Att fixa det under en vecka på Teneriffa är stort... och tursamt... lika lätt att bara fly vidare i paraplydrinkar. Tror insikter av liknande kaliber kan komma som ett brev på posten - 5 dagar på www.baravara.se t ex. Ett säkert kort för ett uppvaknande. Ett mentalt Spa som till skillnad från Varbergs Kurort och liknande ger en andlig massage, en inpackning av självkänslan och lyfter gurkskivor från ditt inre öga...

Bitterfittan är en bok jag kan rekommendera - igenkänningsfaktorn är drabbande på flera plan. Föregen del kom jag i tuffa identitetsruelser kring min papparoll, fadersroll och bara konsten att vara man och skala apelsiner...

Nu väntar jag med spänning på en maskulin pendang; "Surkuken" Om en uppfuckad man som bryter ihop över alla krav från omgivningen... skall fundera vidare där..

Bob - spelar hellre än pratar

Med svajigt rockabillystuk står han och spritter vid sitt steelpiano i två timmar... han har en vit hatt på sig. Jag ser inte hans ansikte. I GP anser recencenten att Bob spelar lite väl mycket gubb-boogiewoogie-rock-blues. Jaha... OCH??? tänker jag snipigt... det är helt OK. Han får göra som han vill.. snortajt och potent...då är det bara att ösa på. Dessutom levererar han versioner av sina alster som bara sker i stundens ingivelse... och DET är betydligt mäktigare än artister som drar runt med singbacks och annat förfabricerat gods.

Prof Coma är stiff och tittar på sin pulsklocka då och då... han skickar ett SMS, går och pissar. S bara diggar... och snörper inte ens på munnen då det blir countrytakter... det är storartat. Snett fram till vänster sitter en annan man i hatt. Han är förmodligen lycklig på illegala substanser. Har en liten slokhatt och en scarf med "peacemärke" och viftar med den... höjer armarna i skyn och går bananer när "Like a rolling stone" påas i introt.

När två låtar är kvar rasslar det till i fonden - en backdrop... titta här...fast "BOB DYLAN" är inte med...namnet är hopklämt och bortjagat.



Det är ett horusöga som lite trött tittar på oss... en boblogga att blogga om. Jag gör kopplingar till Heavy Metal, "På andra sidan", pyramider och bestämmer mig för att grotta ner mig i det här vid tillfälle.

Tar och gör kväll... läser ett kapitel i Bitterfittan av Maria Sveland. Om Apelsinmän...och blir rörd.

Bobblogg

Bob is comin' to town... och vad är så märkvärdigt med det? Jo, för min del innebär det att det förhoppningsvis blir tredje gången gillt som jag får se en levande legend.... i sin lilla vita stråhatt kommer han in på scenen och gör "sin grej" i två timmar, pratar inte med publiken... sen är det slut. Pris: 600:- Är jag gooo, eller?


Återkommer med någon form av refektion kring "Bob goes Scandinavium"


En vurmare kommer glidande i buss...från Linköping kliver han på och sliter skinnsäten genom Sverige på tvären tillsammans med andra Bob-män...för det är mest män...tror jag - som går på Dylankonserter. Prof Coma födde Dylan in i min kropp en sen kväll i juni 1978...vi var på fest och Coma hade repat in Mikael Wiehes "Sakta lägger båten ut från land" (eg It's all over now, Baby Blue från det superba Subterranean Homesick Blues-albumet)...och det var en Dylantolkning... Jaha... sommaren därpå överfölls jag av "Live at Budokan" med en lilaröd afroBob som gjorde vresiga tolkningar av sina egna alster... och sen använde vi introt till Mr Tambourine Man och teleterrade en ilsken kock på Resturang Terrassen i en tidig söndag på jakt efter starköl.

Men jag kom aldrig iväg till de där konserterna på 90-talet... men då stod Bob oftast i munkjacka och visade ryggen mot publiken. En spelning på Roskilde 2001 gick fel... jag hade festivalångest och lämnade ett dygn i förtid.... hem med tåg... På Sne'spår...för mycket för fort... men ikväll skall det bli av... och det funkade hyfsat i Globen nu i veckan

Ack, ack ack...

Aftonbladet: Bröstet sprack - äntligen har snattret hittat formen igen. Let's Dance är ju slut - så då gäller det att plocka fram andra kioskvältare än " Lasse om utrösningen - "Jag trodde aldrig jag skulle komma ur det här" "

Blogglördag...

Det skaver mot vår... Vårskav. Kan man ha det? Jag har blivit lätt i steget, kammat hjärnan framåt och tänker högt när jag andas. Tillsammans med mina döttrar i smultronröda vårkappor går jag ut på stan och njuter glass, fikar starkt kaffe och köper färgpatroner, träningskort och strålar ikapp med alla flanörer.

En tandlös rocker som övervintrat på Roskilde kommer gott onykter vinglande mot oss på Östra Hamngatan. Ett brett tandlöst flin uppblandat med trappuppgång, Faktum och cement...

Igår kom jag hem efter en vecka med kurs... jag sa till deltagarna att "Jag har världens roligaste jobb", att jag dagen innan sprungit i backarna på Bjärehalvön och mött solljuset i skymningen då den gick ner i havet... jag kände bara total lycka och tänkte att om jag bott som de i gårdarna runt i kring - så hade jag vart religiös - sedan brast det för mig...

Det är tamefan vår...

Bloggsug

Har vart borta i Båstad en vecka nu... kommer hem och kollar in Bloggtoppen. Såg att Sturmark låg en besökare över mig. 141. Sturmark har hästsvans och ring i örat och tror inte på Gud... han ligger före mig på Bloggtoppen...det suger.

Bloggpaus.

Bloggpaus. Det är sommartid och dags att njuta stilla dagar. Möjligtvis små instick med förment klokskap - som: ' Yviga skägg kan aldrig ersätta kloka hjärnor. ' Fick btw mail fr gamle vännen Halmstrået . Ett smeknamn som ligger långt bak i tiden. Han driver nu en travsajt. Ett sånt sammanträffande.

Nemo Tjuvlyssnar...del 1

Ni vet - Robert Gustavsson i Percy Tårar... "Om man tar en folköl... och fryser ner den snabbt... och sen tinar upp den... då får man starköl... jo... det är säääääkert.."

Nu har jag hört nåt liknande... paw riiktiit..

På Amazing Thai:

Tjej: Jag tål inte lättöl, alltså... det blir gasigt o bubbligt i magen
Kille: Men.. du dricker ju jämt öl... i alla fall starköl.
Tjej: Jo... men det är en annan sak...det tål jag. Kolla här... både lättöl o starköl innehåller ju malt, jäst o humle... men lättölen jäser ju i min mage... för den är inte färdigjäst.
Kille: Så då blir det starköl i din mage då?
Tjej: Ja...fan.. så måste det vara

Efter denna tjuvlyssning på "Snillen spekulerar" funderade jag själv vidare... och såg framför mig hur dessa ungdomar bar hem en back lättöl... värmde ugnen till 37 C och satte in en bricka upphälld lättöl och väntade på "The birth of Starköl in oven"

TV-kväll med samma tema

Läste just SvD:s summering av Perssons uttalanden i det tredje avsnittet. Mindre ljug, men mera rakt på.. det gillar jag. Han verkade mer uppsluppen och aggressiv nu när vi kommit till 2002-2003. Stavas Anitra... säkert. Summeringen i soffan för mig blev vid pass 21: mycket rävspel, taktik o slughet för att behålla makt - syfte; ta ansvar för ekonomi.

Nästa program: Insider. Reitangruppen som äger 7-eleven och Pressbyrån fick stå med dumstrut o nedpissade byxor i ett hörn och se på när Aschberg hötte med fingret och fyllde ut kavajen. Fram släpades mindre vetande franchaisetagare som gått in i mystiska avtal och med mycket begränsad möjlighet till insyn i sitt eget AB. Vid pass 23: mycket girighet - i alla led, med syfte att ta ansvar för ekonomi..framför allt sin egen - i översta ägarledet.

Det blir väldigt konstigt då girighet o makt skall samverka i syfte att skapa något gott...för vem?

Jag kände mig ... och känner mig fortfarande mycket kluven inför att handla på 7-eleven o Pressbyrån efter det här. Jag gynnar gärna den lille företagaren... samtidigt så föder jag i så fall en ytterst tveksam ägarstruktur. Samtidigt är det få alternativ som står till buds. Går jag längs Avenyn, och plötsligt vill köpa spårvagnskort, kanelbulle eller yoghurt så blir det bistert - men det finns några få alternativ - överväger vidare...

Poesi!

Igår var det världslyrikens dag...eller nåt. Befria Poesin! Läs dikter.... något sent kväder jag ett alster...

Du lunga - du stad av grönska
mitt fett, mitt ister - en hop i gegga.

Bland bilister och hemuler
de skira ekrarnas illuminare...

Mot asfalt, kropp med blod och hjälm
en punka på mitt huvudställ

Jag ger mig ut - en irrande flanör
tänker alltjämt på Kohl och hans smör...

Glöm gärna var du läste den först...

Skål för Helmut Kohl!

Fick reda på att han åt smör... massor med smör... det var nog det roligaste i en för övrigt skrämmande resa i Perssonland som jag bevittnade igår. Ännu en dag som jag kan lägga till handlingarna och glädjas över att jag lämnade politiken som aktiv för snart 30 år sedan....fes ut åt höger redan i ungdomsförbundet, alltså.

I förra programmet tyckte Persson synd om Calle B. Nu tycker jag synd om Göran... fan, så torftigt. Han må kallas pompös, dryg o bufflig, självgod...men en sån människa bör nog vara på det sättet för att kunna stå ut... jag tittar intresserat vidare torsdag 20:00.

Ser till min fasa att bloggen skenar iväg på bloggtoppen o annorstädes - kan det vara att jag länkas från Svd...eller vad?

Ett annat sätt att få läsare är att utlysa en tävling... typ; "Den som tar en skärmdump med min besöksräknare på 20000 besök får ett presentkort på 5000:- i andlig utveckling" Just det - jag arrangerar endast inre resor...

Bilden från: http://home.swipnet.se/~w-60443/zetterling/Sat/sat16.html

Schizofreni

Är en grym sjukdom. Turligt nog kan den medicineras och lindra skoven o symptomen. Den debuterar ALLTID FÖRE 35 års ålder...

Alltid nåt påssetivt med att bli äldre....

Sen har det visat sig att stammare inte får diabetes typ1...knepigt.

Ännu ett onödigt blogginlägg från mig - jag tror det är dags att bryta ihop och komma igen...

Tänka, tänka... såg första delen om ordförande Persson igår - det sög styggt att se hur Margot Wallström blev utmanövererad i valrörelsen -98... och hur hon misstänktes för läckage... åtminstone tolkade jag Perssons ord på det viset.

K-k-k-k-k-ken...

Måndagsmjäll...

Åska, drivis, hagel, storm och Göteborg.

Ilska mot sånt jag inte råder över är bosrtslängd energi. I min Clouseuhatt styrde jag mot gymet i ottan för några kilos lyft åt olika håll.

Om mitt humör var på god väg att stabiliseras - så kom det att fallera kraftigt då jag såg att tjôtflepen var och byggde muskler samtidigt som jag.

En liten vesp som - iofs mycket parant välbyggd - drar i några maskiner, tar ett varv och tjötar lite - står och lutar sig mot nåt redskap och kollar - drar lite till... mannen är klart ofokuserad på sin träning, men ändå inte - han är synnerligen deffad. Istället skall han kommentera, intervenera andras träning, fråga hur det går, ge välmenande råd - oambedd... en PRAO-PT...änna liksom

Det är väl det som stör mig - min självdiciplin tillåter inte några utsvävningar av dysfunktionellt social karaktär på ett gym. (Nemo - se rakt fram, gör 2 x 15 reps, vidare till nästa station!)

Eller så är det min avund över att jag trots 8 år på samma gym inte säger Hej! till mer än några i personalen - snacka om erimiterat socialt liv... ja, så måste det vara.

Skall nog ta och flirta lite med tjôtflepen nästa gång vi råkas mellan Rygg 3 och Ben 5

Apropå ingenting... ett litterärt släpp som jag sett fram mot kom idag - Bitterfittan. Beställd för läsning... kan inspirera till en könsmässig pendang - Surkuken - en man på tvären ger sin syrliga syn på tillvarons mörker...eller nåt

Skum dag...

En dag att "Ctrl + P:a" - borde alltså printas ut och sparas på något sätt. Märkliga ting har inträffat.

Först råder mörker - 05:50 - ett uppvaknande med yvigt sinne och en insmörjning med sesamolja... går sedan omkring kladdig i våningen och slamrar ihop en hälsosam frukost.

Äter med äldsta dottern och vi finner en god harmoni i vår frukosttillvaro.

Till gymet går jag med Tracey Thorn som sällskap - och då jag brottar in mig i herrarnas omklädning finner jag inlinesmännen.... (i grodmanslikande utstyrsel har de bredbandsbloaget blåa propellerlogga slimmat runt kroppen.) En sorts eventledare har upprop och delar ut tänkta färdvägar. Inlinesmännen skall alltså åskådliggöra hur snabbt Bredbandsbolaget är...förmodligen är det sin nedstöms-hastighet de vill göra reklam för...inte hur snabbt det går att bli av med ett abonnemang. Hade det varit bidningstiden som skulle upp i den reklama hetluften hade en Qui-gonggrupp vart bättre... men jag sa inget. Att få ett femhjuligt Inlinespaket i 90 knyck instansat under höger knäskål är mer än vad jag klarar...

Upp på spinningcykeln... stabilt... god puls - och så plötsligt - lukten. Jag kände mig ytterst pinsam där jag satt uppkrupen på det blåa stålet och kände...en stank. Det var ingen bävernäve som nådde mig... snarare en doft från en skåpkvarglömd frottéhandduk - eller måhända en tågluffarerfaren Conversedoja...

Under hela passet satt jag och försökte klara ut om det var från min tröja stanken kom... syntetplagg kan dessvärre ha den egenheten att de börjar lukta i samband med att själva materialet blir varmt o fuktigt...

Facit kom då passet var slut och jag skulle torka av min bike. Där - i sadeln framför mig hade det hela passet suttit en "bombas hedionas" och läckt odör... återigen - jag sa inget. Hade jag sagt något så skulle det väl vart;

1. "Tack för att du, ditt vandrande urinprov, förstörde min spinningklass - föreslår att du lägger mer tid i tvättstugan och mindre tid här..." (sämre feedback)

2. "När jag satt bakom dig på spinningpasset kände jag mig orolig o irriterad över att jag inte kunde lokalisera vad som stank så mycket svett. När jag nu funnit ut att det är du blir jag glad för att jag vet var jag inte skall sitta nästa gång - såvida du inte gör något åt din hygien..." (bättre feedback)

Mötte sedan dotter och köpte glassig skiddress inkl hjälm - hon blev göörhipp!

Mitt på eftermiddagen gick jag sönder och fick en oväntad viktmiskning ... men det är bara att repa mod och ta nya tag...

(blir mycket om kropp här märker jag...)

På kvällen var det popcorn o mys och STINA... men hallå... snacka om att snuttifiera och göra en Twistpåse eller Gott o Blandat som bara skär sig...

Så här... 45 minuter - två till tre gäster - en musikartist - som helst inte skall snacka - utan göra det hon/han är bra på dvs "Sjonga, länsman...sjonga! (Se Hedebyborna). Samma koncept som Parkinson m a o.
Räddhågsna producenter litar inte på tittarnas förmåga - det "skall hända något hela tiden - för alla - jämt" och då blir resultatet utsketet äppelmos... och Stina verkade inte 100 bekväm av att gå från Darin till Patrik. Den ene tonårsidol med föga livserfarenhet till en stabil knarkare som suttit i Bolivianskt fängesle några år. Bara han skulle kunnat fylla halva tiden - den andra kunde Stellan ha fått---och så hade Darin sjungit - end of show...

I det här läget hade min S kommit och sopade ihop resterna av den här dagen och allt landade väl...

Sexförbrytare och spindelmän

Det finns ofta nån sorts förknippelse med brott och attribut. Pilotbågarna, de vita bilarna av typ Chrysler Voyager eller Ford Transit (hard stuff), hockeyfrillan o basbollkepan är kända utensilier för sjuka hjärnor.



Nu kommer även "spindelmannalooken"... titta på det här

bild från Aftonbladet

Se därför upp i Skatås bland klubbstugorna och övriga utrymmen där linimentdoften ligger tung. Lock up your daughters!... ne-hej... fördomsfrihet är inget jag odlar när det gäller utseende kopplat till viss verksamhet.

Sexmaniacen på bilden här har klara drag av en korsning mellan en aktiv Solviking och en mobbad kamrer...

Såg iofs att den man som erkänt 9/11 påminde om en yrvaken grävling - men dt är skillnad på terror och våld på småflickor...lika avskyvärt men andra divisioner.
---------------------------------------
Det är hösten 2001 och löven har just börjat falla... så kunde min bok heta. Sigge E skrev nåt liknande..denne bloggkung - som i ett TV-program menade att "Kickis blogg om allt o inget" var det sämsta sättet att få läsare - "Bloggen om mitt förestående självmord" hade mer potential, liksom...mer fokuserad och en tänkt tidslinje.

Anledningen till denna reflektion är att jag märker av min egen yvighet i dena blogg. nemo - då det faller sig... inte så tydligt - nej. Funderar vidare på om jag skall renodla -fokusera, bli mer stram.... knappast. Mannen som gör vad som faller honom in... det känns mera jag

Vatten över huvudet?

Såg i SvD idag att blå män framträder på Potzdamer Platz i Berlin. Så tyskt. Hoppas mina anti-tyska vibbar försvinner med åren.

Fastnaglade sedan tågluffaråren på 70-80-talet sitter de kvar. Bredbar korv, högspänning och galonsäten. Tänker mig en cruising med vit Van genom germanland någon vår

Glajjar annars mycket med Kreta nu och förbereder sommarens övning. Har hittat ett suveränt ställe i www.vamossa.gr där du bor i renoverade grekhus - hyfsat billigt är det också.

Bilden från SvD 070314 - tar sig vatten över huvvet?

Calle B och hans yviga pekpinnar

Världen har blivit en bättre plats att vara på - skriver Carl Bildt i SvD och mumlar i sitt obefintliga utrikesminsterskägg med diplomatins mjuka mun. Lite om hur det vart... hur det har blivit... och något om "övergrepp" i Darfur.


Ju mer jag läser och kyssnar på politiker och deras utsple, attacker och analyser - ju mer övertygad blir jag att jag valt en väg som passar mig bättre - att försöka hjälpa människor som kommit på kant med livet eller sig själva.


Politikerns roll verkar numera mest varaen slags självprojicerande dans. En sorts grå melodifestival där alla bidrag är samma melodi fast med olika cover-sättning...


I så fall kan jag hjälpa Calle B med ett bandnamn; "Sticky Minds & Rubber Souls" - det tycker jag verkar vettigt för framtiden


Bildtbilden från SVT

Bob regerar!

Har nu sett ljuset - efter c:a 25 år i mörkret. Har under helgen lyssnat mig ihåligt tom på "Blonde on Blonde" och " Blood on the tracks" samt "Bringing it all back home"

"Highway 61 Revisited" kom in i mitt liv för 10 år sedan... ungefär. Nu ser jag fram mot 1 april o Scandinavium - även om grabben är 40 år äldre än när han toppade... ja, ja... sista skivan lyser den med. Gött!

Noterade också att jag passerat Sturmark på Bloggtoppen... sånt får min dag att brighta... avsevärt

Gammal är äldst..

Tidens tand tär hårt på ungdomslystern. Min patinerade energi som inte längre håller för flipper-tempo gjorde sig synnerligen påminnt då jag slog upp GP igår och läste ett repotage om att Stockholms krogar ev skulle hålla öppet dygnet runt.

I anslutning till detta hade en GP-reporter på stan' vart ute och gjort research om hur det skulle se ut i Gbg om ett liknade Proschäckt genomfördes.

Som du ser här ovan;
Jennie Jademyr, 18, Göteborg svarar: - De kan ha öppet till klockan fem eller sex. Klockan tre är värdelöst. Då har man inte kommit igång.

Hallå - eller?

Den verbala käftsmällen fick mig att förstå att mina sunda vanor numera kanske är betingade av ålder och inte av min vilja av att leva sunt och "Fånga dagen" genom att vara klar i tvättstugan kl 9 på morgonen, ha vart på ett möte, tränat på gymet och käkat lunch före kl 12 - en lördag. Bara att ens tänka tanken på att känna att jag "inte kommit igång" kl 3 på natten gör mig yr och illamående... idag skulle det nog inte funka - ens på kemisk väg.

Andres Lokko - som jag tidigare ansett snudd på autistiskt popstörd - åtminstone i rollen som kritiker o recencent - levererar till slut en krönika som jag faktiskt förstår. Sen må han gå omkring och modsa i Camden och vägra körkort eller vad han nu gör...Jo, för jag har oxå lyssnat på Tracey Thorn och EBTG.

Casino Cosmopol

Var och spelade roulette igår. Roulettes syndrom (spelberoende?) Nja, en sund inställning i en övrigt sjuk miljö.

För dem som ännu inte besökt ett casino - gör det. Det finns ett utsökt tillfälle att känna sig som en fiiin människa efter att ha varit där några timmar.

S och jag skulle äntligen fira våra 5 år tillsammans - som förra helgen effektivt säckade ihop p g a magsjuka och knäckt rygg.

Till slut en mäktig middag på restaurang Casanova - inne på Casinot. Väl värt ett besök.

Nu tar bloggen ledigt - ordningen återställd. En vecka med mycket träning och mp3-musik väntar.

Hittade f ö en kult-pryl igår på nätet. Ägde själv en precis likadan som jag köpte i slutet av 1980 för 1195:- (i dagens penningvärde 3330:- - visst är det löjligt...)

I feel good!

Lördag är en bra dag att ha.... blev inspirerad efter frukost och satte igång o tokdansa - skälet finns här under. Inspirerad av yngsta dottern som skall trumpetblåsa sticket i en vårkonsert. Det är mäktigt - det är kul. Jag blåste trumpet själv när jag var 9-10 år. Det svängigaste på den tiden (jo - I feel good fanns - men inte i kommunala musikskolan) var nog "Plocka vill jag skogsviol"

Gott att tiderna förändras och att M kan blåsa skiten ur sin trumpet med lagom funky beats

Fawlty Towers

Läser på SvD idag om Basil Falwty-liknande hotelllupplevelser och drar mig till minnes en episod från hamnkvarteren i Pireus - back in the eighties...

Rummet vart helt i rosa - hade inga fönster, väckning beställdes till 06:00 - grektid - för at hinna med stor färja till Ios... eller nåt.

07:00 vaknade vi omgivna kompakt mörker - inga fönster alltså. Grekmannen som skulle väcka oss att i receptionen och - sov. Stilfullt. Jag väckte honom och undrade lite missnöjt "va-va-va-? Skaldet va så här..." en rejäl uppsverkning alltså - långt innan begreppet fanns på kartan.

Jag mööte helt klart min överman - galet rabiestrött slängde han ut oss på gatan och började jaga oss....

Vi hann med båten - och slapp betala rummet...alltid nåt.

Fem frågor att reflektera över

Fem frågor om det inre som med fördel sker i reflektionens ljus under helgen....

1. Om du låg för döden, och du skulle tala om för dina barn eller andra yngre anhöriga, de tre viktigaste sakerna du lärt dig i ditt liv, vilka skulle det vara?
____________________________________________________________________________
____________________________________________________________________________
____________________________________________________________________________
2. Vad ger dig den största glädjen, tillfredställelsen och förnyelsen i ditt liv och hur skulle du kunna uppleva mer av det?
____________________________________________________________________________
____________________________________________________________________________
____________________________________________________________________________
3. Vem är du? Utan ditt arbete, pengar, familj etc? Beskriv i detalj!
____________________________________________________________________________
____________________________________________________________________________
____________________________________________________________________________
4. Vilka aktiviteter skulle du kunna lägga till ditt liv som skulle vara källa till glädje och rikedom för dig?
____________________________________________________________________________
____________________________________________________________________________
____________________________________________________________________________
5. Tänk på någon som du djupt beundrar och uppskattar. Förklara vad som gör att du tänker just på den personen.
____________________________________________________________________________
____________________________________________________________________________
____________________________________________________________________________

Galen i listor och musik...

...har jag alltid varit. Satt o bandade Kvällstoppen på en sleten rullbandspelare redan 1970.

Hittade en torrent med 100 bästa albumen ever - utsedda av Rolling Stones magazine. Dessa upptar nu 9,64 gigg på min hårddisk - kommer att snabbrensa bland dubletterna, men... om det är några av alstren som förtjänar extra uppmärksamhet - så - dela med dig. Jag är rädd att missa något guldkorn här... tips mottages alltså tacksamt - på mailen

Hela listan finns här:

Här plockar jag de album som jag finner njutbara och fetar dem

1. Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band, The Beatles

2. Pet Sounds, The Beach Boys

3. Revolver, The Beatles

4. Highway 61 Revisited, Bob Dylan

5. Rubber Soul, The Beatles

6. What's Going On, Marvin Gaye

7. Exile on Main Street, The Rolling Stones

8. London Calling, The Clash

9. Blonde on Blonde, Bob Dylan

10. The Beatles ("The White Album"), The Beatles

11. The Sun Sessions, Elvis Presley

12. Kind of Blue, Miles Davis

13. Velvet Underground and Nico, The Velvet Underground

14. Abbey Road, The Beatles

15. Are You Experienced?, The Jimi Hendrix Experience

16. Blood on the Tracks, Bob Dylan

17. Nevermind, Nirvana

18. Born to Run, Bruce Springsteen

19. Astral Weeks, Van Morrison

20. Thriller, Michael Jackson

21. The Great Twenty-Eight, Chuck Berry

22. Plastic Ono Band, John Lennon

23. Innervisions, Stevie Wonder

24. Live at the Apollo (1963), James Brown

25. Rumours, Fleetwood Mac

26. The Joshua Tree, U2

27. King of the Delta Blues Singers, Vol. 1, Robert Johnson

28. Who's Next, The Who

29. Led Zeppelin, Led Zeppelin

30. Blue, Joni Mitchell

31. Bringing It All Back Home, Bob Dylan

32. Let It Bleed, The Rolling Stones

33. Ramones, Ramones

34. Music From Big Pink, The Band

35. The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders From Mars, David Bowie

36. Tapestry, Carole King

37. Hotel California, The Eagles

38. The Anthology, 1947 - 1972, Muddy Waters

39. Please Please Me, The Beatles

40. Forever Changes, Love

41. Never Mind the Bollocks, Here's the Sex Pistols, The Sex Pistols

42. The Doors, The Doors

43. The Dark Side of the Moon, Pink Floyd

44. Horses, Patti Smith

45. The Band, The Band

46. Legend, Bob Marley and the Wailers

47. A Love Supreme, John Coltrane

48. It Takes a Nation of Millions to Hold Us Back, Public Enemy

49. At Fillmore East, The Allman Brothers Band

50. Here's Little Richard, Little Richard

51. Bridge Over Troubled Water, Simon and Garfunkel

52. Greatest Hits, Al Green

53. The Birth of Soul: The Complete Atlantic Rhythm and Blues Recordings, 1952 - 1959, Ray Charles

54. Electric Ladyland, The Jimi Hendrix Experience

55. Elvis Presley, Elvis Presley

56. Songs in the Key of Life, Stevie Wonder

57. Beggars Banquet, The Rolling Stones

58. Trout Mask Replica, Captain Beefheart and His Magic Band

59. Meet the Beatles, The Beatles

60. Greatest Hits, Sly and the Family Stone

61. Appetite for Destruction, Guns n' Roses

62. Achtung Baby, U2

63. Sticky Fingers, The Rolling Stones

64. Phil Spector, Back to Mono (1958 - 1969), Various Artists

65. Moondance, Van Morrison

66. Led Zeppelin IV, Led Zeppelin

67. The Stranger, Billy Joel

68. Off the Wall, Michael Jackson

69. Superfly, Curtis Mayfield

70. Physical Graffiti, Led Zeppelin

71. After the Gold Rush, Neil Young

72. Purple Rain, Prince

73. Back in Black, AC/DC

74. Otis Blue, Otis Redding

75. Led Zeppelin II, Led Zeppelin

76. Imagine, John Lennon

77. The Clash, The Clash

78. Harvest, Neil Young

79. Star Time, James Brown

80. Odessey and Oracle, The Zombies

81. Graceland, Paul Simon

82. Axis: Bold as Love, The Jimi Hendrix Experience

83. I Never Loved a Man the Way I Love You, Aretha Franklin

84. Lady Soul, Aretha Franklin

85. Born in the U.S.A., Bruce Springsteen

86. Let It Be, The Beatles

87. The Wall, Pink Floyd

88. At Folsom Prison, Johnny Cash

89. Dusty in Memphis, Dusty Springfield

90. Talking Book, Stevie Wonder

91. Goodbye Yellow Brick Road, Elton John

92. 20 Golden Greats, Buddy Holly

93. Sign 'o' the Times, Prince

94. Bitches Brew, Miles Davis

95. Green River, Creedence Clearwater Revival

96. Tommy, The Who

97. The Freewheelin' Bob Dylan, Bob Dylan

98. This Year's Model, Elvis Costello

99. There's a Riot Goin' On, Sly and the Family Stone

100. In the Wee Small Hours, Frank Sinatra

Only work - and no play

Duttar på jobbet... och hittar en blogg med en sorts lista... igen...

Fånlista - work edition

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
"definitioner och innehåller definitioner utöver de som finns i den."
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
En 0,5 l PET-flaska
3. Vad var det senaste du såg på tv?
"Seinfeld - The Cable Guy episode"
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
08:35(faktisk tid 8:38)
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
F#¤%&-ing skval-P¤ från grannens arbetsplats
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Cyklade till jobbet - Landala - Avenyn
7. Vad har du på dig?
Blå Jeans, mörk skjorta, grå kavaj
8. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
Hade diffusa bilder av montage i sinnet
9. När skrattade du senast?
I morse när jag åt frukost med mina döttrar och lyssnade på "Sir Duke" med S Wonder
10. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Post-it lappar, ett foto av S, arnen, en Buddha..ett jourschema
11. Har du sett något konstigt på sistone?
Patrik Ekwall - som känner sig surfblåst på 45 000:-
12. Vilken var den senaste filmen du såg?
Pans Labyrint
13. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Jag har snart ingen blå nagel kvar på vänster stortå - det tog ett år att bli av med det märket
14. Tycker du om att dansa?
Ja, om det blir spontant
15. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Överväger detta från och till...ett par gånger om året

Ahh...you brought insense...

Snurrade runt i bloggcybern och såg att det var tungt fel med rökelse från indiska.

Köpte själv en stock insense i Thailand för typ 20 spänn - som bara luktade turkisk gräsbrand och osigt Märklintåg.

Nä - real stuff kommer från Indialand - titta bara - finns på Regnbågen i Haga



Hmm... kanske jag skulle transfomera bloggen till en modeblogg - med anstrykning av det new-age:iga?

Nene... Nemo i Velour - dra mig på en vagn så länge - har inte ens skägg just nu...

En depesch! *

Mottog idag försändelse från Pliktverket.

Din inskrivning har upphört.

Beslut

Pliktverket upphäver din inskrivning för värnplikt

Motiv till beslutet

Pliktverket upphäver din inskrivning eftersom du inte längre är krigsplacerad.

Enligt 3 kap. 12 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt är du krigsplacerad högst tio år efter senaste tjänstgöringstillfället. Eftersom du inte har tjänstgjort de senaste tio åren har din krigsplacering upphört och då ska din inskrivning upphävas.


Beslutsfattare

Lars Cxxxxxx

Ja..happ... det var det, det.... efter trettio år i rullorna så är det tack o goodbye... En förlorad värld som jag inte sörjer - men ändå har mycket att tacka för.


* [jfr t. depeschieren, affärda, snabbt afskicka, telegrafera; af fr. dépécher, påskynda, affärda, afsända, eg.: lösa l. frigöra (ur bojor), snarast bildadt af dé- (motsv. lat. dis-, itu, isär, åtskils) i dess upphäfvande bet. o. stamelementet i empêcher, hindra, äldst: fjättra, som lånats af lat. impedicare, fjättra, snärja, till pedica, fotboja, hvilket senare ord bildats till pes, gen. pedis (jfr FOT, FJÄT), hvartill äfv. FJÄTTER o. FJÄTTRA med motsv. bet.-utveckling höra; jfr ytterligare EXPEDIERA, IMPEDIMENT. Jfr HATZFELD & DARMESTETER Dict. samt MURRAY (under depeach, v.)]

Underbar visdom...

I Playa del Sol - av alla serier hörde jag följande igår;

"Det är ju bättre att gå i filttofflor, än att lägga heltäckningsmatta över hela jorden"

Fördumning...

Sällan har jag agg mot företeelser som i sig är oförargliga; schlagerfestivaler, Hänt Extra, båtmässor, Bygglov, dokusåpor, husvagnscamping och ... listan kan göras mycket lång över aktiviteter och vurmer som jag inte delar eller förstår.... men nu har en gräns kommit in där jag håller på att tappa...det handlar som vanligt om rädsla. Rädslan över att mänskligheten absolut inte är skapelsens krona - kanske dess keps.

Hur kan det komma sig att en valiumkryddad och helt lika logiskt oförklarlig TV-serie sätts upp, regisseras med skådespelarelit som lallar omkring i ett kustsamhälle och tänker högt mest hela tiden, gubbröra blandas med potent tantfrigörelse där brandmän, poliser och andra uniformerade batongskallar skall lägra valkvinnor och försupna slarvmajor alltmedan en allvarsam biodlare med känsla för det speciella limmar på en svärande och borttappad småskolelärarinna? Det skall vara lite spännande homosexuella relationer också, en skum man i basker och tre trallande träbockar på en bänk som spottar ur sig förnumstigt skvaller.

En hel nation... nåja, 2,4 miljoner, bänkar sig och ser hur det replikerna far som olyckliga o trötta katapultkadaver mellan aktörerna. Är det lådvinsfrossan som förlamat Sverige så till den milda grad att veckans huvudaktiviteter nu utgörs av Let's Dance och Saltön? Det verkar vara så... ack.

Minns första avsnittet av serien som gick för något år sedan... lite bett o spänst. Men sen har det bara tappat. Nu hotar författaren med en eventuell fortsättning. Må det stanna i huvvet och aldrig lämnas för manusbearbetning. Redan nu har det gått åt helvete...Rederiet är värd 3-4 Oscars i jämförelse med Saltön och hade det här utspelats i Värnamo - hade det inte blivit TV alls. Jag lovar.

Nej, mer Norén och Bergman....


Ja, jävlar Bbbbbbara massa ångest, serru...

5 år idag...

Idag är det 5 år sedan min älskade S och jag träffades IRL efter någon månads chatt o telefon. Efter en middag på Pastarestaurang följde en fortsättning som bara blir bättre o bättre...

Ett helt fång till min älskling...

Och ett hjärta i handen...

Yes - Tormato

Så gör jag ett ryck och fräser till med hågkomliga skivsläpp som på senare år kommit tillbaka i mitt liv. Vi börjar med något kort och svårt.

Yes - svår grupp - har i ett tidigare blogginlägg hissat dom och gör det om igen... fast med deras första "kortlåtsalbum" där "Arriving UFO" var nån sorts bubblare i föregångaren till Tracks. Kaj Kindvall var i alla fall mannen som påade att Yes nu släppt iväg en albumsingel som blippade o flippade.




Öfu J drog iväg till Thörners på Kungsgatan och tjackade upp sig på vinylet. Hem - rostade ett kassettband för att ha i bilen. På den tiden hade jag en silverblå VW 1302S - FAE 495 - en pärla som jag lyckades sunka ner rejält på 4-5 år.

Kaxig stereo skulle jag ha i bilen - ingen radio - sånt trams. Kom ihåg att jag hade sanslösa probelm med att få den inmonterad... och till slut vart det inte bra ändå. Bollnissarna på Trademans (uttalas INTE Trejdmäns) utan precis så skruvat tråkigt som det låter ville inte hjälpa mig med monteringen - jo - om jag betalade ungefär lika mycket som stereon kostade...


Jaja.. det löste sig med vänner som hade större teknisk begåvning än jag själv.


Åter till Yes. Jag hade nån sorts extraterristral period i livet där i slutet av sjuttiotalet. Närkontakt av tredje graden och så. Läste van Däniken som gav ut skumma grejjer på 70-talet.
Så "Arriving UFO" i bilen, på kvällen, med en sån där Los Angeles-utsikt (fast det fick bli U-a city sedd från Hönseberget - Dressmanversionen m a o) där satt jag och tänkte UFO:s. Ville väl bli upphämtad och försökskaninifierad. Sjuk utveckling för en potent 20-åring.

Nu hittade jag tillbaka till den här skivan igen och fanna att den satt sig oerhört väl. "On the silent wings of freedom" är längst och bäst!

The Work?

Har kommit över en bok som handlar om att vända sina tankar till något konstruktivt. Med detta tankesätt skulle många missnöjesbloggar aldrig författats av mig... eller andra, tror jag.

Kvinna bakom metoden heter Byron Kathleen Reid, men kallar sig numera Byron Katie, eller bara Katie.

Hur det fungerar:

The Work of Byron Katie handlar om fyra frågor och en vändning.
När de används vaknar de upp inom dig och förändrar radikalt ditt perspektiv.

Genom The Work befriar sig tusentals människor från kroniskt lidande på alla nivåer -mentalt,
känslomässigt och fysiskt.

Enligt teorin och metoden finns bara tre sorters angelägenheter:
MINA, DINA OCH GUDS (Hur du än tänker dig Gud eller en högre makt)

När jag mentalt är i dina eller Guds angelägenheter blir följden separation och ensamhet. Om du lever ditt liv och även jag lever ditt liv i mina tankar, vem finns då här för mig?

Naturligtvis blir jag ensam. Om jag mentalt lever i någon annans angelägenheter kan jag inte vara närvarande i mina egna.

Att anta att jag vet vad som är bäst för dig är ren arrogans. Kan jag verkligen veta mer än du eller Gud om ditt liv och välgång i det långa loppet? En sådan arrogans ger mig spänningar, oro och ångest.

(Redan här känner jag starkt igen kopplingar till medberoenden och andra yttringar som handlar om behov av att kontrollera andra.)

Rädsla har i grunden bara två orsaker:

Tanken att jag kan förlora vad jag har eller tanken att jag kanske inte får det jag vill ha.
DET SOM ÄR, ÄR
Jag har helt enkelt slutat att bråka med verkligheten. Hur kan jag veta att vinden ska blåsa? Den blåser. Hur kan jag veta att detta är den högsta ordningen? Det är detta som händer. Att bråka med DET SOM ÄR är som att försöka lära en katt att skälla. Hopplöst.

Jag vet att verkligheten är bra just som den är, för när jag bråkar med den känner jag mig spänd och frustrerad. Det känns inte naturligt eller harmoniskt. När jag inser detta blir mina handlingar klara, vänliga, enkla och avspända, utan rädsla eller ansträngning.

SKAPELSENS ORDNINGSFÖLJD:
Tänka - Känna - Handla - Ha
En jobbig känsla är följden av att hålla fast vid en övertygelse. Vi tänker, upplever en känsla, och
sedan handlar vi på den känslan. I ett försök att ändra våra känslor söker vi utanför oss själva
(relationer, sex, mat, alkohol, droger) för att uppnå tillfällig lättnad och en illusion av kontroll.
När jag har en jobbig känsla undersöker jag mitt tänkande (gör The Work) och märker att känslan ändrar sig – ordning ersätter kaos.

Kaos följer av att jag håller fast vid ett osant koncept, ett koncept
som verkar vara sant tills jag undersöker det. Undersöker jag det inte växer bara fler koncept ut från den ursprungliga lögnen. Det hela blir ett hopplöst försök att bevisa något som ändå aldrig kan ge frid.

Jag erbjuder dig att se fram emot en obehaglig känsla, finna klarhet genom undersökning och möta ditt eget obehag med förståelse. Iscensätt din egen lycka. Varför vänta på att något eller någon utanför dig ska skänka dig tillfredställelse och harmoni?

Därefter kommer en metodik som är synnerligen välbekant för alla som jobbat med det fjärde steget. (Gör en lista på människor du stör dig på eller retar dig på osv...)

Lägger oxå in några "sanningar" från Katie (sanningar inom fnuttar eftersom de bara kan bli sanningar för dig om du är villig att göra dem till dina)

Vad du än vill fråga en lärare om, fråga dig själv, och vänta tyst på svaret.

Var inte andlig; var ärlig istället.

Varje människa är en spegelbild av dig själv – ditt eget tänkande som återvänder till dig.

" Jag vet inte " är min favorit- ståndpunkt. Den enda sanna ståndpunkten.

Om jag hade en bön skulle den vara: “Gud förskona mig från önskan att få kärlek,
bekräftelse eller uppskattning.”

Fortsätt bara att komma hem till dig själv. Du är den du har väntat på.

Läraren du behöver är personen du lever med.

Det finns inga fysiska problem – bara mentala.

Det är inte ditt jobb att tycka om mig – det är mitt.

Du är din doktor. The Work är medicinen. Gör ett hembesök.

Jag är gärningsmannen bakom mitt lidande – men bara helt och hållet.

Det finns ingen tidens begynnelse, bara tankarnas begynnelse.

Jag är en älskare av verkligheten. När jag bråkar med DET SOM ÄR förlorar jag – men bara
till 100 procent.

Vilka övertygelser skriver jag om? De som gör ont.

Låtsas inte vara bortanför din egen utveckling.

Personligheter älskar inte; de vill ha något.

Ingen har ett minne. Tankarna visar sig bara just nu.

Jag är så upptagen med att tänka på vad du tänker att jag är från mina sinnen.

Vi träder in i dimensionen där vi har kontroll – insidan.

Vill du möta ditt livs kärlek? Titta i spegeln.

Jag släpper inte mina föreställningar – jag möter dem med förståelse. Då släpper de mig.

Ingen kan göra mig illa. Det är mitt jobb. Det är jag som gör det.

Tankar dyker upp. Det är inte personligt. Det är inget du gör.

Jag är till slut allt jag kan veta.

Förvirring är det enda lidandet.

För vidare info om The Work - gå in på www.thework.se . Du kan oxå finna mängder av bra boktips HÄR. "Älska livet som det är" är grundboken medan de små kartonagen i fickformat innehåller mycket tänkvärda och hjälpsamma citat för att understödja "The Work"-processen.

Låt mig ta ett exempel; förra veckan var det smågnabbigt på jobbet...allt var CHEFENS fel. I en liten självömskansgrupp samlades tre av mina kollegor och saggade ner sig och spred skit omkring sig i form av "vi får inte den positiva feedback vi borde få", "chefen ser inte inte vad vi egentligen gör", "hon visar oss aldrig någon uppskattning".

Jag kände mig besvärad av att höra tugget som säkert pågick i en 10 minuter...bara samma omtugg. Till slut övervägde jag två möjligheter; be dem sluta... eller låta det vara som det är.

Jag hamnade i det senare. Och fann ro i det. OK - det påverkade mig och det kan till viss del skrämma mig att jag har arbetskamrater som mår så dåligt och heller inte har modet att konfrontera den det berör... det var just det jag skulle komma till - hur kommer det sig att jag då inte konfronterade mina arbetskamrater? Jag valde att inte göra det - för jag mår bra ändå...

Jag har funnit The Work som en tillräckligt intressant metod för att utveckla o bibehålla min sinnersro.

Det handlade inte om pengar...

För 25 år sedan var jag i ett stadium av olycklighet. Vilsen o desillusionerad vandrade jag omkring i livet och befann mig på en stor officersfabrik i Uppsala. Lagom bitter på det mesta och med nån sorts sorg över att hålla på med något jag inte brann för. Den här olyckligheten skulle komma att följa mig i nästan 20 år till. Endast vissa passager i livet kunde jag anse som ljusa. Nåt år här.. nån månad där.

Under kursen skulle vi ut och praktisera. Jag och 5 likasinnade skulle under tre veckor jobba på Dalregementet. Inför resan hade våra chefer stött på patrull o problem då vi fått ett nytt resereglemente från 820101 som föranstaltade att officer på förrättning skulle ha - om inte mahognyport o husa, så åtminstone - enkelrum, skrivbord o telefon...typ.

Vi hade redan blivit inbokade på tre rum med två sergeanter i varje. Adresserna sa oss inget... priset var ganska snarlikt, det skiljde någon tia per natt. Vi bestämde i konsenus att vi skulle dra lott...så fick det bli som det blev. De som betalade minst, skulle ge till de som betalade mest.... tanken var att vi skulle betala samma pris - oavsett boende.

Helgen innan uppfärd åkte alla övriga hem - jag var kvar i Uppsala och betedde mig. Som en självklar syssla skulle jag köra en skramlig VW-buss till Falun och dessutom lasta allas packning och köra upp. Schysst, va?

Väl uppe i Falun kom det sig som så att serg H o jag hamnade i en trea som beboddes av Dagmar o hennes feta dotter. Vi fick ett pojkrum. Ingen egen ingång, ingen egen toa. Fönstret vette ut mot en rangerbangård. Smutt värre...

Två serg från Örebro hamnade "in between" - betalade mittpris o hade hyfsad standard med egen ingång.. slutligen fanns serg J o L som hamnade lite längre bort i stan, men med egen ingång o toalett. De var oxå de som betalade det lägsta priset och skulle ( i mitt huvud och enligt den uppgörelse vi gjort) pynta upp c:a 200:- var till mig o Serg H som en ersättning för de tre veckor som vi skulle bo där.

Så kom ej att ske... serg J o L menade nu att eftersom de hade så usel boendestandard, så långt ut i samhällets kant, så var det inte mer än rätt att de betalade mindre.

Inflyttning skedde måndag...och på tis förmiddag... då J o L ännu inte vikt ner sig i fråga om betalning så självantände jag. Natten hade varit svårsomnad. Serg H kastade kuddar på mig... jag kastade kuddar på serg H. Vi trodde båda att den andre snarkade. Det var istället valkvinnan Dagmar som drog timmer inne på schäslongen i vardagsrummet. Lok växlade vagnar... en smak av glömd helg låg också och gav metall i munhålan. Livet var ett jämmer.

Vi fick ingen lösning på våra ekonomiska mellanhavanden, jag for ut i rödglödgad kasernvrede mot serg J o L. Serg H - vad jag kan minnas - sa mest ingenting... han verkade inte bry sig - eller så var han bakfull - eller både och.

Det hela löste upp sig genom att serg H o jag flyttade från Dagmar och tog in på var sitt enkelrum på Esso Motorhotel och levde på grillkorv o pommes, samt såg "De vilda gässen" på hotellets intern TV c:a 10 gånger under vår vistelse. Skid VM i Lahtis gick också och vi hade många goda stunder...faktiskt.

Så här 25 år efteråt är det serg L som jag inte får ur skallen. Serg J slöt jag liksom fred med...eller kunde förlika mig med... jag visste redan var jag hade honom på nåt sätt.

Idag kan jag se att detta inte handlade om pengar - utan tillit. Och viktigheten i att hålla vad man lovar... att den bristen.. jag tappade något viktigt där.. det blev på något sätt för mycket just i den stunden... tröttheten, sveket, olyckligheten, bristen på support från serg H. Det är nog därför händelsen och minnet av serg L och hans svek sitter så djupt rotat.

Då jag rannsakar mig och tittar bakåt för att se om jag själv utsatt någon på samma sätt...så hittar jag inte riktigt fram där. Jag tror att jag varit less o dum mot en o annan värnpliktig. Det finns onekligen människor som jag behandlat respektlöst.

Idag är händelsen i Falun något som jag ändå inte vill vara utan. Jag har lärt mig att känna igen situationer då mina knappar trycks in och illamåendet, den sårade sergeanten kommer fram igen...

I o med att jag skriver det här och sänder till de inblandade känner jag också en form av gottgörelse. För mig handlar det om att förlåta och gå vidare. Min egen del i detta är givetvis stor. Jag kunde hanterat det på ett annat sätt - men där och då kom jag ner på samma sandlådenivå som de jag hade tänkt samarbeta med....Ack!

Kan f ö meddela att ljuset åter lyser över Kapellplatsen...frid.

Brideshead Revisited

För dem som är svaga för engelska lantegendomar och dekadenta 20-talsdandys, är En förlorad värld en sådan där serie på en 5-disc DVD som bara måste ses.

Nu i helgen såg jag igenom hela serien... i ett flöde. Underbart. Såg den bitvis i svensk TV 1982 -sedan lite ryckigt när den gick i repris (vet inte riktigt när det var.... men, men..)

Seriens huvudperson är den konstnärlige oxfordstudenten Charles Ryder, som till sin moraliska kusin Jaspers förfäran börjar umgås med universitetets mest suspekta individer. Bland dessa finns Sebastian Flyte; en förtjusande aristokrat som charmar alla i sin omgivning genom sina excentriska påhitt och sin klassiska skönhet. Charles drabbas av något som ser ut som en homoerotisk förälskelse, även om det bara antyds i förbigående. Jeromy Irons och Anthony Andrews spelar Charles resp. Sebastian. Från början var det tänkt o castat att de skulle vara tvärtom...men de båda tyckte att de passade bättre i den andres roll... och så fick det bli. Ett lyckokast.

Under sommarlovet bjuder Sebastian in Charles till Brideshead - det magnifika slott som tillhört hans förfäder i flera århundraden. Det är under vistelsen i slottet som Charles börjar märka att Sebastians glättiga yta döljer ett tomrum som ingen utomstående förmår att fylla med mening. Charles lär så småningom känna de övriga medlemmarna av familjen och blir djupt fascinerad av Sebastians syster Julia. Men han upptäcker också att familjen har en del dystra hemligheter.

En förlorad värld är ett brett epos som sträcker sig över flera decennier. Det är en historia som går från ljus till mörker; Sebastian försvinner redan i seriens mitt in i alkoholismens fängelse och överges både av Charles och av storylinen. Det blir lite av en antiklimax att den karismatiska figur, som varit navet i de tre-fyra första avsnitten, så snabbt reduceras till en bifigur långt ute i periferin.

Den omges också av ett drömskt skimmer, som om hela historien om Sebastian, Charles och Sebastians syster Julia utspelas i ett icke- medvetande. En slags koma skulle man kunna säga. (Varför gör ingen nåt??)

Av huvudpersonerna är det bara Charles som kan se att tiderna förändras och att det de har inte kommer att vara för evigt. Ändå förhåller han sig passiv, hans roll är betraktarens, även när Sebastian sjunker djupt ned i galenskap och självömkan och Charles själv blir inblandad i en passionerad kärlekshistoria med Julia. Han är märkligt avvaktande, nästan avståndstagande mot slutet, när han inser att aristokratins liv rymmer många mörka hemligheter och att dess glansdagar sedan länge är förbi. Kärlekshistorien med Julia är sorgligt smärtsam.

Av dem tre är han ändå den som finner något slags ro i den nya världen. Hans karriär, som upptäcktsresande/konstnär blir framgångsrik medan Sebastian går ned sig och Julia gör det till en karriär att gifta sig med framgångsrika karlar. Under andra världskriget blir Charles av en slump stationerad på Flytes släktgods Brideshead och återupplever hela den sällsamma historien. Han ser med vemod tillbaka på de ljusa dagarna i Oxford och på det glittrande livet på Brideshead. "Jag är barnlös, historielös och utan mål och mening och riktning i livet" säger Charles till sin adjutant mot slutet.

Förutom att vara en betraktelse över ungdomens sorglöshet och världens föränderlighet behandlar Waugh Charles väg från ung, naiv och godhjärtad till äldre, cynisk och fortfarande godhjärtad men lite mindre lättpåverkad. När du sett 13 timmar DVD - den gör sig bäst över en helg - svårt att inte titta vidare - och man inser att det inte kommer mer, att man aldrig får veta mer om personerna och deras fortsatta liv blir jag lite ledsen och tycker synd om Charles som faktiskt mest var en leksak för de rika Flytes. Katolicismens stränga regler o riter vilar som ett tungt ok över Flytes.

Det som gör alla 11 avsnitten (det första och det sista är långfilmslånga) är så lysande bra är att de lyckas frammana en svunnen tidsepok. Här finns alla de svulstiga attribut som den engelska överklassen omgav sig med. Charles Sturridge som regiserat har fått fram tonläge, blickar och subtiliteter på ett mästerligt sätt. Även boken är läsvärd - helst på engelska. Språket är ljuvligt när författaren Waugh ger sig på på att beskriva inredningsdetaljer och maträtter på ett sätt som gör att man ser dem alldeles klart framför sig och känner hur det vattnas i munnen.

Som kuriosa kan nämnas att författaren skrev boken mitt under brinnande världskrig. Han hade skadat foten under ett fallskärmshopp och slapp därför militärtjänstgöring i några månader. I förordet berättar han att han lät boken genomströmmas av ett frosseri av mat och vin, eftersom han under denna kristid levde på en diet baserad på sojabönor.

En annakul detalj är att Castle Howard - där serien spelats in - ägdes av BBC:s chef. Det var konkurrerande ITV o Granada Television som gjorde serien. En ödmjuk konkurrerande chef hyrde villigt ut sin egendom för att "serien kommer att bli bra TV" (fler såna chefer...)

Se f ö på IMDB att det planeras en amerikansk remake... med bl Jude Law... måtte projektet stanna i huvvet på någon. Även om den här serien är från 1980-81, så kunde den lika gäran vart inspelad idag - som alltid med epokfilmer från en svunnen tid, så spelar det inte så stor roll när de är inspelade. Den här serien känns ruggigt fresch!

Totalt jävla mörker... del II

Ännu en vecka i mörker har framlevts och dom som regerar lyfter inte ett finger för att få ljuset åter över Kapellplatsen.

Jag står i bergrepp att åter lyfta luren för att trycka in 15 00 17 och fråga verkmästarn' vad som är i görningen...

Hamnar i kö...

En vänlig kvinna ber om mitt mobilnummer... voffo? Skall återkomma.

Det tar två minuter, sen blir jag uppringd.

"Det är ett allvarligt kabelfel...men dom jobbar på det"

"Jaha, måste vara synnerligen allvarligt då... det har vart mörkt i över en månad. Finns det nån sorts datum då det kan vara klart?"

"Nej, dom jobbar på det."

Må all lycka o välgång vara med dessa kabelmän som försöker sprida ljus över mitt hood.

RÄDDAD AV ATT KAPITULERA.

Utmärkande för den så kallade typiske alkoholisten är ett självbespeglande, självupptaget inre, dominerat av känslor av allmakt, inriktat på att till varje pris bevara sin självständighet... Inombords tål alkoholisten ingen mänsklig eller gudomlig styrning. Han, alkoholisten, måste vara herre över sitt eget öde. Han kämpar ändå in i döden för att upprätthålla den självständighet.
(AA COMES OF AGE,p. 311.)

Något som jag ofta funderar på är; "Hur kommer det sig att vissa av oss biter sig fast i sin sjukdom år efter år, kämpande för att bevara sitt eget jags 'självständighet', medan andra bestämmer sig för att börja leva nyktert, och lyckas?" Hjälpen från min Högre makt kom till mig genom att en annars oförklarlig längtan att sluta dricka sammanföll med min villighet att godta de förslag jag fick från män och kvinnor i AA. Jag fick ta fram gamnacken och böja mig för att min egen självständighet höll på att bli min ofrånkomliga utförsbacke.

Totalt jävla mörker...

På Kapellplatsen härskar nu mörkret. Korsningen Aschebergsgatan/Amund Grefwegatan är inbäddad i en malvanyans och så har det varit i flera veckor.


Någon central fas i nåt systääm har förmodligen pajjat ihop med uppfuckade proppar som följd.


Vad gör då rättrådige Nemo? Först ingenting... men sedan börjar jag lacka ur efter att nära ha blivt överkörd några gånger.


Slår 15 00 17 och kommer till "dom som har hann om'et".


"Jaha.. det där felet känner vi mycket väl till.."

"Jaha, men varför gör inget nåt'?" (den är maktlöst bra...)

"Vi har kontaktat vår entreprenör, men det är vi som är ansvariga"

"Hur hänger det ihop"

"Ja, jag skall stöta på entreprenören igen"

"Vem är entreprenören? Han borde få en tomhylsa inknackad bakom höger knäskål så att ledvätskan sakta sippr.."


"Ja... nu har vi ju flera... just vem som opererar där vet jag inte"

"???...?? Hrmmf"

"Ja... vill du ha nån återkoppling på det här...?"


"Nä...jag vill ha ljust, så jag hittar hem"

"Skall se vad vi kan göra"

Klick....


Väntar i mörkret och undrar vad som skall hända... och när?

Conflict Life Line

Har vart på kurs. Igen. Denna gång på en handledarutbildning. Förstod att jag behöver göra något åt en 25 år gammal surdeg som jag har drällande i huvvet, från o till. Stör inte så mycket, men tillräckligt för att den skall hanteras.

Tungt att inse att det hela inte handlade om pengar - utan om tillit. Jag har bl a kartlagt mina "buttons" - de knappar som triggar igång mina försvar...då rädslorna börjar styra och texten här nedan tappar i symbios med min tillvaro.

FRIHET FRÅN ... FRIHET ATT.

Vi kommer att känna en ny frihet...
(ANONYMA ALKOHOLISTER,sid 78.)

Jag har fått erfara en frihet från rädsla - rädsla för människor, för ekonomisk otrygghet, för att anförtro mig åt någon, för att misslyckas, för att bli lurad och utnyttjad. Sedan har jag frihet att - vara mig själv, uttrycka min åsikt, uppleva sinnesro, att älska och bli älskad och frihet att växa andligt. Men hur har jag uppnått dessa friheter? Främst genom att gottgöra andra, har jag fått erfara denna "nya" frihet. Inte den gamla friheten att hänsynslöst göra vad som föll mig in utan en ny frihet, som låter löftena i mitt liv gå i uppfyllelse.

Morbida måndagar...

Funderar då och då på döden, döden, döden... något vi alla får deala med. Kan göras på olika sätt. Anti-rynkkrämer, bleka tänder, fitness, lyft o sug... ja ja... precis som Max von Sydow i "Det sjunde inseglet" får vi tids nog möta liemannen

Kan dessutom tillägga... att mina funderingar kom till skott då jag fick höra att en avlägsen bekant varit på begravning för mannen som satt fast i en dammlucka i några timmar och trots massiva räddningsinsatser inte gick att få loss, vattnet fortsatte att stiga och efter fyra timmars kamp hann livet rinna ut för honom..hände för några veckor sen....

Nåväl... han var en "profil" i bygden... vilket fått till följd att domkörkan i Skara var fullsatt...

Denne man var dessutom så förtänksam att han hade skissat på sin egen begravning... hur han ville ha det o så... han hade även bestämt musiken på sin begravning... men det blev nog inte den effekt som han tänkt...

Utgångsmusiken var "Brusa högre lilla å".... och det blev en - förmodligen - oönskad reaktion hos de flesta som deltog i begravningen...

Det får mig att tänka i banor som att inte - om jag nu skall skräddarsy min egen begravning låta några titlar gå fetbort;

"Total eclipse of my heart"

"Leaving on a jetplane"

"Highway to Hell"

Ja... listan kan göras lång över musik som ofelbart kan tänkas associeras till mitt frånfälle.

"Antoher one bites the dust" är neutral, men hård....

Skall tänka vidare, men om jag dör riktigt rik skulle jag kunna tänka mig "We are all the winners" - där de som ärver kan stämma upp i en trevlig kanon.

"Dust in the wind" med Kansas... jo... den ligger bra till

U-a Revisited - mindnumbed

Det är som om inget hänt - se bara..titta på det HÄR .

I Uddevalla kan ingen höra dig skrika...typ. Redan på det hippa pudel-80-taletm då jag själv stretade runt med frisyrgel, axelvadd och pastellkavaj kunde jag vika ner mig i ett hörn och softa en stund. En stilla nap på krogen då det blivit för mycket för fort. Så är det tydligen än idag...

Ett pikant inslag för att öka paletteringen i lokalfärgen.

Olle Kanon - det var en schööön lirare. Han jobba som officer o bonnläpp på regementet. Känd för sin njugga inställning vad det gällde att spendera sekiner på krogen. På mässens förfester hade han därför satt i systääm att raskt svepa 2-3 vinare c:a 15 minuter före han skulle passera vaktfiltret där "Grove-Ove" eller något annat solariebränt pucko med testiklar i hamstersize (efter många burkar piller) stod och spände bringan.

På detta vis inträdde Olles kanonberusning lagom till han kommit in och han brukade säcka ihop på muggen nån timme... sedan sippade han lättöl resten av kvällen - fyllan var redan där.

Såg btw att Bloggfrossa var helt vit idag.... kapad? Syddans revenge? En cybernetisk falling down i örgrytsk vrede? Wait and see...

Bloggmossa

Jag nedslås då jag läser bl a Bloggfrossa och minnen av Tage. Inte tillnärmelsevis kan jag prestera ett kasernminne eller någon uppeldad hamster i samband med något retoriskt fylleslag som är av den haubitskaliber som Mikebike levererar från Bulten.

Inte ens mitt onda Nemesis -Prof Coma - kan från sin tid som säckfläckare på centraltvätten på Uddevalla lasarett genljuda med en falling down av den sorten.

Nu var det detta med prestationsångest... jag har trynat av i blogghänseende... slickar mig matt om munnen så fort det skall vankas en bloggpost. Skrivkramp är det inte - men brist på fokus.

Det händer så mycket annat i livet just nu;

• Min våning håller på att editeras - kraftigt
• En tung Enneagramsteori håller mig sysselsatt
• Ett oseriöst fastighetsbolag håller på och jiddrar i mina anhörigutmarker
• Kroppen skriker efter motion, vettig kost och luft... bara att lyda...eller?

Ev kommer en blogg post nästa vecka - annars dröjer det till bortre delen av januari

Såg också Drevet i TV4 förra veckan - här om programmet;

Julia, 25 år, började missbruka när hon var 10 år. Efter 15 år av tungt missbruk av narkotika, alkohol och benzodiazepiner reser hon tillsammans med sin mamma till Prag. På en klinik där ska hon ta den starkt hallucinogena afrikanska drogen Ibogain för att bli kvitt sitt missbruk.

Ibogain har inte prövats vetenskapligt, men det påstås att en eller ett par behandlingar räcker för att bota en knarkare för gott från suget och beroendet av droger. Hur ska Julia klara behandlingen? Ska hon bli fri från sitt missbruk? Och är det möjligt att bota narkomaner?

I reportaget möter Drevets reporter Thabo Motsieloa flera svenska narkomaner som varit i Prag och tagit Ibogain. Svaren de ger är häpnadsväckande.

Många är kritiska
Det finns forskare i Sverige vill titta närmare på Ibogainet som knarkavvänjningsmetod. Men andra menar att det handlar om ett livsfarligt och ovetenskapligt experiment med desperata människor som riskerar allt för att bli fria från sitt missbruk.

-När man ska använda läkemedel så måste man ha ordentlig forskning kring biverkningar. Det finns en del förkliniska studier och jag kan inte se någon ordentlig forskning någonstans såvitt jag kan se, säger Björn Fries, som är regeringens narkotikapolitiske samordnare.

Jag såg programmet i efterhand och som alltid är jag skeptisk när det gäller kemiska lösningar på ett kemiskt problem...

Avslutar med en reflektion

Min maktlöshet inför alkohol försvinner inte när jag slutar dricka. I nykterheten har jag fortfarande inget val – jag kan inte dricka. Det val jag har är att ta fram och använda den enkla uppsättning andliga verktyg som ligger framför mig

(Anonyma Alkoholister, sid 39).

Detta är verkligen en ynnest - att ha 12-stegsprogrammet för att må allt bättre och sakta men säkert befrias från att dricka tvångsmässigt. Min tacksamhet är stor.

Nytt år - kunde börjat värre

Satt för några dagar sen och hade värsta ambitionen - jag skulle knacka ner mina memoarer, blanda fiction o fakta och röra om och göra upp med mina kvavarande demoner - dra ut dom i dagsljuset till allmän beskådan... "Idol 2007 - under skinnet" ...eller nåt.

Så verkar det nu icke bli... Bloggmelassen har infunnit sig och jag kommer fram till april ha fokus på andlighet och rörelse. Det innebär att mindre av mina ilskna utbrott, mindre av mitt förment blaserade tyckande och svullna löften om att tillhandahålla livsvisom och sanningar kommer att läggas i publicistiskt formalin.

Nu lovar jag ingenting... mer än att jag skall ta mig förbi Hr Sturmark på Bloggtoppen...

Någon dag kanske jag knäpper på commentsfältet för att se vad som händer... eller inte.

Jag hade oxå en idé om att ta AA:s dagliga reflektioner... och göra en egen... så här, va;

Är nykterhet allt vi kan vänta oss av ett andligt uppvaknande ? Nej, nykterheten är bara början. (SOM BILL SER DET, sid 8.)

Ett andligt uppvaknande? När jag först hörde talas om detta förstod jag ingenting. Jag har nu förstått att nykterhet inte handlar om att vara kemiskt ren från alkohol - det är bara en grundförutsättning. Den andliga delen är själva poängen och vinsten. Genom andligt uppvaknande och utveckling befrias jag från tvånget att dricka.

Får se om jag återkommer med flera inpass avdet här slaget... lite oklart om jag har några copyrights som fäktas mot mig i det här stycket. Har svårt att se det... Den kurvia texten är källhänvisad - och refletionen är helt och hållet min egen... då kör vi, va?

CU - om en vecka... om nu ambitionen håller

Bokslut...

...blir det inte... har huvvet fullt med mask och ingen prestationsångest.

Har gjort en "Extreme Home-makeover" på yngsta dotterns rum - och nu väntar nydaning på bloggen

He-he...

Saker som jag inte lovar att göra nästa år... men om det ske, så överraskar det mig och min omgivning:

Äter tårtor

Umgås på mingelpartyn

Köper hund

Börjar jobba inom äldrevården

Äter leverbiff

Ser ett nöje i att handla på Dressman

Tycker att Ohly verkar va en hyvens kille

Köper säsongskort på Valhallabadet

Använder cykelhjälm

Åker på husvagnssemester

Lär mig spela klarinett

Köper trenchcoat

Blir homo

Terminate X-mas

Kan inte hålla tassarna borta... utan låter Arnold Schwarzeneggeregger ge en alternativ julstory...

Julejazz....

Se mer av julen här!!! I grön nissekostym skuttar Nemo fram....

God Jul - bloggen återkommer efter nyår...med nytt stuk....

wait'n see...

Film med känsla..

En av de bästa filmerna...absolut med på min 25-bästalista...sänder SVT 2 ikväll kl 22:30...

Ett måste - "In the mood for love" - så grymt vacker

Missförstådd...

I Jymden...

14 år av väntan... tycker nästan att tålmodigheten smäller högre än själva uppskjutet...från 0 - 29 000 km/h på en minut...fast förankrad med blöja...

Ladies and gentlemen...we are now floating in space....

Right here - right now!

Fat Boy Slim-tema!

Valberedningen tuggar kat?

Toblermona?

Som partiledare... men hallå? Det stärker alliansens grepp om allt o alla ännu mer... för vilka skall nu kounna rösta på (s)...som öste galla över obetalda TV-licenser m m ?

Eller har minnet blivit ångstömskort hos så många?

Förlåtelse, upprättelse... m m

Det måste vara illa ställt i s-garderoben om dom inte har nåt annat att damma av och släpa fram

Beslut i stort... BIS

Denna rubrik minner om min tid i det meleantäära systäämet... BIS...beslut i stort.

Efter en o annan process har jag alltmer kommit att gå ifrån det...Beslut i stort.

Ett beslut i stort kan låta så här... (med civila termer o ändamål)

"Jag avser att under det kommande halvåret förbättra o utveckla min fysiska spänst, skaffa flera vänner och resa något mera..."

Härvid skall:
- Kroppsvikten minska med 5 kg
- Mina interaktioner i föreningslivet öka samt
- Ett besök i Linköping genomföras"

Sådärja... fan vad tråkigt... sitta ner och bestämma sig för vad i stort jag kommer att ha för mig under 2007.... lite mer laid back, please...

Så här istället: Jag hoppas att min förnöjsamhet i livet bibehålls under det kommande året. För att den skall vara på nuvarande nivå och helst utvecklas verkar det som om följande aktiviteter är bra för mig;

Spela musik... att spela musik är "a spiritual guideance trough life"

Åka till baravara... sällan har jag mått så bra som efter en kurs/vistelse där.

Gå på fler självhjälpsmöten...andlig utveckling på ett livets universitet - gött!

Jobba mindre... tre-fyra månaders total overksamhet ger tid över för att tänka, skriva, läsa och bara finnas till

Rörelse o meditation... om min kropp antar ett midjemått på över 94 cm, och min syreupptagning gör att jag inte dammar runt ett Gbg-varv på styvt 1:50 känns livet mindre lätt att leva. Jag mår sällan så bra som när kroppen är i balans. 75-77 kg Nemo är vad som passar i livet.

Skriva en bok med självbiografiskt anslag... kan det bli av 2007...

Även om bara någon av de uppräknade aktiviteterna kommer att genomföras är det bra för mig och därmed de människor som jag står närmast.

Saker jag bör undvika;

Stress....ilska...girighet...materiella ha-begär....flyktbeteenden i konfliktsituationer


När det gäller bloggen har jag landat i att skriva när jag känner för det....det kan bli dagsvis...ibland...eller någon gång i månaden.

Nu...müslitillverkning och därefter bio - "Little miss sunshine"

Statusjakt

Var inne och bläddrade i pappersversionen av Aftonbladet - en tidning som jag aldrig köper... men snor åt mig då det skall ridas X2000...som igår.

Såg att det görs listor på nästan allt... och hur viktigt status är...och om jag bryr mig... mja, lite fåfänga piggar upp. Jag har oxå en underförstådd beef med mannen i rondellhundsriket på Östgötaslätten...typ Dramaten - Beckman.

Så får du hög status

1. Var allmänbildad. (Jeopardy äger... Nemo 1 - Coma 0)
2. Var en engagerad och duktig förälder.
3. Skaffa en egen ihoparbetad förmögenhet.
4. Var duktig på ditt arbete.
5. Behärska många språk.
6. Ha möjlighet att vara ledig hela sommaren. (Coma leder)
7. Lägg tid och pengar på att hjälpa behövande människor.
8. Ha många vänner. (Både Nemo o Coma behöver gå på kurs...)
9. Bo i en stor villa/lägenhet.
10. Ha en helt egen stil. (Coma skall bort från Dressman)

Ganska jämt m a o

Detta ger låg status

1. Att ha en 15 år yngre fru eller man.
2. Att äga en äkta pälskappa eller rock.
3. Att ha barnflicka eller städhjälp och betala svart.
4. Att vara singel med intensivt kärleksliv.
5. Att ha gått på friskola.
6. Känna Horace Engdahl.
7. Ha gått på privatskola.
8. Att känna finansfamiljen Wallenberg.
9. Känna statsministern.
10. Att vara duktig på poker.

Det ser ut som om Coma kan tagga ner flera av sina ambitioner...

Håriga tyskar

Julklappstips...

Julen står för dörren... och jag var inne på Bloggfrossemannens sida och tog del av graverande tips.... som t ex en fin toasits i borstat aluminium. Beställ här

Engelsk? lord med hund som ger stånd...

Jag kom oxå vidare till kitchens högborg titta på det här....

Tacky värre....

Alltnog... funderade på et sånt där dasslock i aluminium... med Kim Jong-Il (den Ipodlöse asiatdiktatorn) på

Har btw funnit ut att min blogg saggat ihop och tappat tempo. Det handlar inte om att jag är ofokuserad, men bloggintresset dalar... nyandligheten har kommit tillbaka efter tiden i Thailand och friden råder...

Har tänkt mig nån sorts ny layout o inriktning vid årsskiftet...så skedde ju förra året då 12-stegprogrammet fick sig en kick framåt. Bra för mig då jag fick till mig mycket i programmet som jag behövde reflektera över.