torsdag, augusti 04, 2005

Håkan...igen, vädret och sharing

Hamnade på sharing igår under temat "Gud - som jag uppfattar Gud". Välgörande reflektioner kom till mig och gav det lugn som så väl behövs i min kropp som gårdagsvis var lite spattig.

Trångsynta byråkrater och regelmakare på A-kassan kan ge sjupa veck i pannan, ilska, oro och en grundkänsla av maktlöshet... bra då att reflektera över sin del i universum. Gjorde mig lugn igen.

Läser om Håkan H som i ösregn på hemmapaln fräslt ännu en recencent.... mitt motstånd mot denne man börjar mjukna...men..köpa skiva? Icke! Låna...? Kanske... Ladda ner...?? Hmmm.

Prof Coma sänder brända DVD:s. Deltagänget och Dirty Harry...så glad jag blir. skall se om jag kan få till några omslag till boxarna...ser lite snyggare ut än Biltemas Jewelcasar. DVD-omslag
hittar du på denna spanska sajt... den är klart stabil.

Dagens låt är: "I'm a man of constant sorrow" från "O Brother where art thou"

Vädret är inget att göra åt...den prövar min fåfänga. Jag vill så gärna behålla lystern från Kreta och de lata dagarna veckan efter, då jag for omkring i N Bohuslän.

Roddar lite med KA och SKTF... omuntrabesked om anställningsvillkor, ersättningsdagar m m. Försöker bära det med jämnmod. Pengar är inte allt... det kan öppna möjligheter för annat. Att luras in i "trygga hörnet" och förvalta mitt pund... nope.. å andra sidan pratar Göran Skytte om "fuck-you-money".

Inte så dumt.. eller??

Cu.. rikare på god fysik kommer jag iaf bli idag... långpass stundar

1 kommentar:

  1. Håkan, ja, och GP:s recension. Visst var min association till E-street
    (Clarende) och ljudväggen a la Born to run mitt i prick. Den trevlige
    enkle lokale (New Jersey/Gårda) killen (Bruce/Håkan) som bjuder på sig
    själv vad gäller både gjädje och allvar och spelar skiten ur publiken
    tycks vara ett framgångsrikt populärkulturellt koncept. Lundell, som
    då och då utnämns till Sveriges Bruce Springsteen, klarar inte denna
    kombination. Han satsar förvisso vissa turnéer på att bjuda mycket och
    spela skiten ur publiken. Men det är för mycket allvar, för mycket
    allmängiltighet, för lite lokalt (när har Uffe hyllat ett lokalt
    fotbollslag från Värmdö). Partystöket (67,67) druknar i Lundells vemod.

    För mig är ju Lundell den större konstnären. Hellström har inte
    Springsteens originella sinne för melodier och texter. Men han verkar
    kunna fixa till ett häftigt sommarparty på scenen, med saxslingor som
    är så skönt. (Hoppas att Van the man bjuder på sax, party vet vi ju
    redan nu att han knappast bjuder på.)

    Ingemar Nordström hade kanske inte fel: Saxparty x 42 eller något
    sådant. En militärmusiker med näsa för affärer.

    SvaraRadera

Eehhhummm... This is my theory...and it's mine