The Work?

Har kommit över en bok som handlar om att vända sina tankar till något konstruktivt. Med detta tankesätt skulle många missnöjesbloggar aldrig författats av mig... eller andra, tror jag.

Kvinna bakom metoden heter Byron Kathleen Reid, men kallar sig numera Byron Katie, eller bara Katie.

Hur det fungerar:

The Work of Byron Katie handlar om fyra frågor och en vändning.
När de används vaknar de upp inom dig och förändrar radikalt ditt perspektiv.

Genom The Work befriar sig tusentals människor från kroniskt lidande på alla nivåer -mentalt,
känslomässigt och fysiskt.

Enligt teorin och metoden finns bara tre sorters angelägenheter:
MINA, DINA OCH GUDS (Hur du än tänker dig Gud eller en högre makt)

När jag mentalt är i dina eller Guds angelägenheter blir följden separation och ensamhet. Om du lever ditt liv och även jag lever ditt liv i mina tankar, vem finns då här för mig?

Naturligtvis blir jag ensam. Om jag mentalt lever i någon annans angelägenheter kan jag inte vara närvarande i mina egna.

Att anta att jag vet vad som är bäst för dig är ren arrogans. Kan jag verkligen veta mer än du eller Gud om ditt liv och välgång i det långa loppet? En sådan arrogans ger mig spänningar, oro och ångest.

(Redan här känner jag starkt igen kopplingar till medberoenden och andra yttringar som handlar om behov av att kontrollera andra.)

Rädsla har i grunden bara två orsaker:

Tanken att jag kan förlora vad jag har eller tanken att jag kanske inte får det jag vill ha.
DET SOM ÄR, ÄR
Jag har helt enkelt slutat att bråka med verkligheten. Hur kan jag veta att vinden ska blåsa? Den blåser. Hur kan jag veta att detta är den högsta ordningen? Det är detta som händer. Att bråka med DET SOM ÄR är som att försöka lära en katt att skälla. Hopplöst.

Jag vet att verkligheten är bra just som den är, för när jag bråkar med den känner jag mig spänd och frustrerad. Det känns inte naturligt eller harmoniskt. När jag inser detta blir mina handlingar klara, vänliga, enkla och avspända, utan rädsla eller ansträngning.

SKAPELSENS ORDNINGSFÖLJD:
Tänka - Känna - Handla - Ha
En jobbig känsla är följden av att hålla fast vid en övertygelse. Vi tänker, upplever en känsla, och
sedan handlar vi på den känslan. I ett försök att ändra våra känslor söker vi utanför oss själva
(relationer, sex, mat, alkohol, droger) för att uppnå tillfällig lättnad och en illusion av kontroll.
När jag har en jobbig känsla undersöker jag mitt tänkande (gör The Work) och märker att känslan ändrar sig – ordning ersätter kaos.

Kaos följer av att jag håller fast vid ett osant koncept, ett koncept
som verkar vara sant tills jag undersöker det. Undersöker jag det inte växer bara fler koncept ut från den ursprungliga lögnen. Det hela blir ett hopplöst försök att bevisa något som ändå aldrig kan ge frid.

Jag erbjuder dig att se fram emot en obehaglig känsla, finna klarhet genom undersökning och möta ditt eget obehag med förståelse. Iscensätt din egen lycka. Varför vänta på att något eller någon utanför dig ska skänka dig tillfredställelse och harmoni?

Därefter kommer en metodik som är synnerligen välbekant för alla som jobbat med det fjärde steget. (Gör en lista på människor du stör dig på eller retar dig på osv...)

Lägger oxå in några "sanningar" från Katie (sanningar inom fnuttar eftersom de bara kan bli sanningar för dig om du är villig att göra dem till dina)

Vad du än vill fråga en lärare om, fråga dig själv, och vänta tyst på svaret.

Var inte andlig; var ärlig istället.

Varje människa är en spegelbild av dig själv – ditt eget tänkande som återvänder till dig.

" Jag vet inte " är min favorit- ståndpunkt. Den enda sanna ståndpunkten.

Om jag hade en bön skulle den vara: “Gud förskona mig från önskan att få kärlek,
bekräftelse eller uppskattning.”

Fortsätt bara att komma hem till dig själv. Du är den du har väntat på.

Läraren du behöver är personen du lever med.

Det finns inga fysiska problem – bara mentala.

Det är inte ditt jobb att tycka om mig – det är mitt.

Du är din doktor. The Work är medicinen. Gör ett hembesök.

Jag är gärningsmannen bakom mitt lidande – men bara helt och hållet.

Det finns ingen tidens begynnelse, bara tankarnas begynnelse.

Jag är en älskare av verkligheten. När jag bråkar med DET SOM ÄR förlorar jag – men bara
till 100 procent.

Vilka övertygelser skriver jag om? De som gör ont.

Låtsas inte vara bortanför din egen utveckling.

Personligheter älskar inte; de vill ha något.

Ingen har ett minne. Tankarna visar sig bara just nu.

Jag är så upptagen med att tänka på vad du tänker att jag är från mina sinnen.

Vi träder in i dimensionen där vi har kontroll – insidan.

Vill du möta ditt livs kärlek? Titta i spegeln.

Jag släpper inte mina föreställningar – jag möter dem med förståelse. Då släpper de mig.

Ingen kan göra mig illa. Det är mitt jobb. Det är jag som gör det.

Tankar dyker upp. Det är inte personligt. Det är inget du gör.

Jag är till slut allt jag kan veta.

Förvirring är det enda lidandet.

För vidare info om The Work - gå in på www.thework.se . Du kan oxå finna mängder av bra boktips HÄR. "Älska livet som det är" är grundboken medan de små kartonagen i fickformat innehåller mycket tänkvärda och hjälpsamma citat för att understödja "The Work"-processen.

Låt mig ta ett exempel; förra veckan var det smågnabbigt på jobbet...allt var CHEFENS fel. I en liten självömskansgrupp samlades tre av mina kollegor och saggade ner sig och spred skit omkring sig i form av "vi får inte den positiva feedback vi borde få", "chefen ser inte inte vad vi egentligen gör", "hon visar oss aldrig någon uppskattning".

Jag kände mig besvärad av att höra tugget som säkert pågick i en 10 minuter...bara samma omtugg. Till slut övervägde jag två möjligheter; be dem sluta... eller låta det vara som det är.

Jag hamnade i det senare. Och fann ro i det. OK - det påverkade mig och det kan till viss del skrämma mig att jag har arbetskamrater som mår så dåligt och heller inte har modet att konfrontera den det berör... det var just det jag skulle komma till - hur kommer det sig att jag då inte konfronterade mina arbetskamrater? Jag valde att inte göra det - för jag mår bra ändå...

Jag har funnit The Work som en tillräckligt intressant metod för att utveckla o bibehålla min sinnersro.