Brideshead Revisited

För dem som är svaga för engelska lantegendomar och dekadenta 20-talsdandys, är En förlorad värld en sådan där serie på en 5-disc DVD som bara måste ses.

Nu i helgen såg jag igenom hela serien... i ett flöde. Underbart. Såg den bitvis i svensk TV 1982 -sedan lite ryckigt när den gick i repris (vet inte riktigt när det var.... men, men..)

Seriens huvudperson är den konstnärlige oxfordstudenten Charles Ryder, som till sin moraliska kusin Jaspers förfäran börjar umgås med universitetets mest suspekta individer. Bland dessa finns Sebastian Flyte; en förtjusande aristokrat som charmar alla i sin omgivning genom sina excentriska påhitt och sin klassiska skönhet. Charles drabbas av något som ser ut som en homoerotisk förälskelse, även om det bara antyds i förbigående. Jeromy Irons och Anthony Andrews spelar Charles resp. Sebastian. Från början var det tänkt o castat att de skulle vara tvärtom...men de båda tyckte att de passade bättre i den andres roll... och så fick det bli. Ett lyckokast.

Under sommarlovet bjuder Sebastian in Charles till Brideshead - det magnifika slott som tillhört hans förfäder i flera århundraden. Det är under vistelsen i slottet som Charles börjar märka att Sebastians glättiga yta döljer ett tomrum som ingen utomstående förmår att fylla med mening. Charles lär så småningom känna de övriga medlemmarna av familjen och blir djupt fascinerad av Sebastians syster Julia. Men han upptäcker också att familjen har en del dystra hemligheter.

En förlorad värld är ett brett epos som sträcker sig över flera decennier. Det är en historia som går från ljus till mörker; Sebastian försvinner redan i seriens mitt in i alkoholismens fängelse och överges både av Charles och av storylinen. Det blir lite av en antiklimax att den karismatiska figur, som varit navet i de tre-fyra första avsnitten, så snabbt reduceras till en bifigur långt ute i periferin.

Den omges också av ett drömskt skimmer, som om hela historien om Sebastian, Charles och Sebastians syster Julia utspelas i ett icke- medvetande. En slags koma skulle man kunna säga. (Varför gör ingen nåt??)

Av huvudpersonerna är det bara Charles som kan se att tiderna förändras och att det de har inte kommer att vara för evigt. Ändå förhåller han sig passiv, hans roll är betraktarens, även när Sebastian sjunker djupt ned i galenskap och självömkan och Charles själv blir inblandad i en passionerad kärlekshistoria med Julia. Han är märkligt avvaktande, nästan avståndstagande mot slutet, när han inser att aristokratins liv rymmer många mörka hemligheter och att dess glansdagar sedan länge är förbi. Kärlekshistorien med Julia är sorgligt smärtsam.

Av dem tre är han ändå den som finner något slags ro i den nya världen. Hans karriär, som upptäcktsresande/konstnär blir framgångsrik medan Sebastian går ned sig och Julia gör det till en karriär att gifta sig med framgångsrika karlar. Under andra världskriget blir Charles av en slump stationerad på Flytes släktgods Brideshead och återupplever hela den sällsamma historien. Han ser med vemod tillbaka på de ljusa dagarna i Oxford och på det glittrande livet på Brideshead. "Jag är barnlös, historielös och utan mål och mening och riktning i livet" säger Charles till sin adjutant mot slutet.

Förutom att vara en betraktelse över ungdomens sorglöshet och världens föränderlighet behandlar Waugh Charles väg från ung, naiv och godhjärtad till äldre, cynisk och fortfarande godhjärtad men lite mindre lättpåverkad. När du sett 13 timmar DVD - den gör sig bäst över en helg - svårt att inte titta vidare - och man inser att det inte kommer mer, att man aldrig får veta mer om personerna och deras fortsatta liv blir jag lite ledsen och tycker synd om Charles som faktiskt mest var en leksak för de rika Flytes. Katolicismens stränga regler o riter vilar som ett tungt ok över Flytes.

Det som gör alla 11 avsnitten (det första och det sista är långfilmslånga) är så lysande bra är att de lyckas frammana en svunnen tidsepok. Här finns alla de svulstiga attribut som den engelska överklassen omgav sig med. Charles Sturridge som regiserat har fått fram tonläge, blickar och subtiliteter på ett mästerligt sätt. Även boken är läsvärd - helst på engelska. Språket är ljuvligt när författaren Waugh ger sig på på att beskriva inredningsdetaljer och maträtter på ett sätt som gör att man ser dem alldeles klart framför sig och känner hur det vattnas i munnen.

Som kuriosa kan nämnas att författaren skrev boken mitt under brinnande världskrig. Han hade skadat foten under ett fallskärmshopp och slapp därför militärtjänstgöring i några månader. I förordet berättar han att han lät boken genomströmmas av ett frosseri av mat och vin, eftersom han under denna kristid levde på en diet baserad på sojabönor.

En annakul detalj är att Castle Howard - där serien spelats in - ägdes av BBC:s chef. Det var konkurrerande ITV o Granada Television som gjorde serien. En ödmjuk konkurrerande chef hyrde villigt ut sin egendom för att "serien kommer att bli bra TV" (fler såna chefer...)

Se f ö på IMDB att det planeras en amerikansk remake... med bl Jude Law... måtte projektet stanna i huvvet på någon. Även om den här serien är från 1980-81, så kunde den lika gäran vart inspelad idag - som alltid med epokfilmer från en svunnen tid, så spelar det inte så stor roll när de är inspelade. Den här serien känns ruggigt fresch!